Att arton miljoner människor är arbetslösa i Euro-zonen är ju en förskräckande nyhet.

Det ser inte bra ut för Europa.

Och illa ser det ut för USA.

Vilken världsdel kommer att bli ledande inom välfärdsyutvecklingen i framtiden tro?

Läst i Dagens Nyheter

Visst förstår jag att Migrationsverket precis som alla andra verksamheter gör en och annan blunder.

Men det drabbar dem det gäller så fruktansvärt hårt att det borde inte få förekomma.

Blir både ledsen och upprörd när jag läser i Aftonbladet om Zahra.

En afrikansk kvinna som giftes bort vid tretton års ålder.

Mannen kom först till Sverige.

En tid efter kom Zahra med de två barnen.

Mannen misshandlade henne - och en dag orkade hon inte längre utan gick genom dörren för att ta sitt liv.

Sonen sprang efter och sa: Mamma du behöver inte. Det finns hjälp! Och så tog han hennes till en kvinnojour.

Nu utvisas Zahra och sonen - medan maken, den våldsamme, får stanna i Sverige.

Hur är detta alls möjligt??!!

Ja nog kan jag konstatera att det gamla talesättet "Hunden är människans bästa vän" äger sin riktighet när jag läser om Rolf på demensboendet på STockholms sjukhem.

Han vägrar att stiga upp om inte hunden Allis väcker honom - och likaså vägrar han sin dusch om inte hunden är med.

Gå in på Dagens Nyheter och läs den rörande historien om den gamle bergsprängaren och hunden Allis och jag tror du håller med mig.

I Svenska Dagbladet läser jag:/citat: "För att odla grönsaker, frukt eller bär behövs varken jord eller soljus. Du kan ha din sallad eller dina jordgubbar på hyllplan, belysa dem med ljus från speciallampor och spruta rötterna med växtnäring. På så sätt kan du odla vad du behöver hemma i din lägenhet, förklarar Andras Ahmad, som är en av tre killar bakom det påtänkta stockholmsföretaget Tusenblad."

Det är mycket möjligt att det går att göra så här.

Men som vanligt när jag läser något spektakulärt får jag direkt frågor.

Till att börja med....hur mår vi om vi får i oss grönsaker som fått så stora doser växtnäring?

Och en annan - inte mindre viktig sak- vill vi inte ha jord under naglarna när vi odlar?

Två undringar inför det jag läser i Expressen:  Nästan 48 000 personer i åldrarna 20–64 år hade över en miljon kronor i sammanräknad förvärvsinkomst under 2011, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Av dem var 83 procent män./citat/

1. Hur kan det komma sig att övervikten av höginkomstagande män är så svindlande stor i ett så jämlikt land som Sverige?

2. Blir man lyckligare om man tjänar en miljon eller mer per år än om man har en mera "normal" årsinkomst?

Läser i Svenska Dagbladet att Migrationsverket skjutit upp utvisningen av den lilla tvååriga flickan Haddile tills man hittat hennes mamma.

För min del hoppas jag att man inte skickar iväg flickebarnet till en mamma som övergav sin dotter när hon var tjugo dagar gammal och som sedan inte visat just något intresse av hur flickan har det.

Lilla Haddiles öde belyser hur galet det är i svensk lagstiftning.

Barnkonventionen säger att man ska handla med barnets bästa för ögonen.

Ytterst sällan sker detta.

Oftast är det föräldrarnas vilja och rätt som får råda.

Oavsett hur mycket eller lite omsorg föräldrarna visat om sitt barn.

Haddile har redan levt två år.

De två viktigaste åren i en människas liv.

Under den tiden har hon haft två människor omkring sig som hon ser som sina föräldrar

Att bara hitta mamman räcker inte anser jag.

Man måste också konstatera varför mamman övergav sin baby - och hur hennes situation och mående är idag - och vad man kan tro inför framtiden.

Det krävs oerhört mycket av den som ska kunna ersätta bortfallet av de första två årens trygghet!

Forskare i Lund anser att maxhastigheten ska sänkas i alla tätorter från 50 km till 30 km i timmen.

En åtgärd som är bra om man betänker att risken att skadas allvarligt eller dö är 20 gånger större vid 50 km än vid 30.

Visst kommer det att gå sakta i våra städer.

Men att vara rädd om sig själv och varandra är absolut det allra viktigaste.

Visst har vi tid till det!?

Läst i Dagens Nyheter

Läser i Dagens Nyheter att eftersom återbesök inte ger klirr i kassan för klinikerna och på grund av vårdgarantin får nya patienter företräde framför återbesöken.

Jag vet inte om det borde vara så att någon ska behöva stå tillbaka för den andre.

Vi borde ha en sjukvård i vårt förhållandevis rika land som räcker för de behov befolkningen har.

Tror att det är ett lika stort trauma att få gå med svåra smärtor utan behandling som att inte få lomma tillbaka efter en operation och få veta att allt är bra.