På Internet lär man känna varandra  -  inte på grund av utseende eller handslag utan genom människors hjärta och själ.

Vilken otrolig möjlighet!

Om du skulle ha mött dessa människor på gatan så skulle du kanske inte ha lagt märke till dem; eller kanske skulle du tittat på dem och tänkt: "Vad tjock han är" eller: "Den där verkar vara en glad prick" eller kanske t.o.m "Oh, vilken färgstark människa!"

Du skulle ha gjort så och aldrig fått veta något om hur den människan är inuti.

Detta är tråkigt eftersom jag också är en sådan människa som skulle ha gjort så.

Men nu har jag träffat människor på nätet som verkligen har berört mitt hjärta på många sätt. De kanske har gjort mig till en bättre människa.

Skulle det inte vara något om hela världen kunde bli berörd så, att lära känna varandra på ett sätt som de aldrig skulle ha drömt om vara möjligt.

Jag är säker på att om de kände varandra så skulle det inte bli några krig och inga hemlösa eller hungriga människor.

Och det här gäller också för de människor vi känner -- låt inte stolthet komma i vägen för kärlek.

Vi måste stanna upp och tänka efter hur det skulle vara i morgon om vi förlorar denna människa och inte hade chansen att säga förlåt.

Så, nästa gång du träffar en människa, döm dem inte efter hur de ser ut eller hur de bär sig åt -- bara vänd dig mot henne och ge henne ett leende och snart kommer detta att smitta av sig och vi alla går och ler.

OM VI INTE SER VARANDRA IDAG KOMMER MORGONDAGEN INTE ATT SE UT SOM VI DRÖMMER OM!

Idag är det första advent.

Första advent!

Idag kommer många att sjunga Hosianna i kyrkbänken för full hals.

Om av tro eller tradition är väl en annan sak!

Ordet advent får oss gärna att tänka på väntan - förväntan.

Men ordet betyder inte det - det betyder ankomst.

Jag vill ändå låta ordet förväntan forma min första advent.

Det glimmar i alla vrår i mitt hus - och även ute på tomten.

Det är vackert och det gör att mörkret känns lite mindre mörkt.

Stjärnan i ett av mina fönster tycker jag kanske allra mest om.

En blek symbol för stjärnan som ledde de vise männen till det oansenliga stallet.

I nästan varje fönster hos grannarna lyser adventsstjärnor.

Jag läser att denna sed kom från Tyskland, som de flesta andra av våra julseder.

Någon gång under 1880-talet hängdes den första adventsstjärnan upp i Tyskland och 50 år senare kom traditionen till Sverige.

Advent - förväntan - väntan...

Visst speglar det vad många gör, väntar på tomten, maten, atmosfären, senapssillen, ljusen, släkten eller vad nu julen är tänkt att innehålla.

Väntan på en ankomst -  Att någon kommer till oss.

Förväntan tänder glädjen.

Vad hindrar oss att släppa fram jublet?

Vad stjäl vår energi och glädje?

En stilla stund vill jag ha på  första advent - en stund av förväntan - av väntan och frid.

En stilla stund av glädje över allt det fina som väntar!

Det önskar jag verkligen  DIG också!

Jag blev en aning rädd när jag hörde att det idag föds  33 000 färre barn än för tio år sedan.

Vad beror det på?

Kan orsaken vara att ungefär 30 procent av LO-kvinnor mellan 25 och 29 år har någon form av tidsbegränsad anställning. Otrygga jobb som till exempel vikariat, projektanställning eller timanställning.

Bland kvinnliga tjänstemän i samma ålder är siffran 25 procent.

Har barn blivit en lyxvara?

Något för de priviligerade med höga inkomster?

Eller har vi blivit för egoistiska.

Vill "köpa karamellar till oss själva?

Nu tror jag inte detta bara är ett svenskt problem - men kanske ett I-landsproblem.

I utvecklingsländerna föder man ju fortfarande många barn.

Läste något riktigt sjukt häromdagen:

I USAs övre medelklass har en ny sorts vårdnadstvist uppstått.

Istället för att bägge vill ha vårdnaden om barnen slåss föräldrarna om att slippa vårdnaden om barnen.

Vad tror du och vad tycker du?

Vore kul att höra!

Att älska sig själv är det svåraste sa en ung tjej jag satt i samtal med idag...

Ja det här med kärlek det är svårt.

Att lära sig älska en annan människa är en av de allra svåraste sakerna på jorden.

Och ändå tror jag att det svåraste hindret på vägen att älska en annan människa är om jag inte älskar mig själv.

För faktiskt är det ju så att vägen till att älska någon annan går via att älska sig själv.

Är det inte egoistiskt att älska sig själv?

Det kan tyckas så men jag vill nog påstå att det är tvärtom.

Faktum är ju att om jag bryr mig om andra mer än mig själv tappar jag orken – det blir en obalans.

Att älska mig själv är att våga känna och erkänna alla mina känslor, utan att döma.

Och först då kan jag inse att jag som är en ofullkomlig människa ändå har både behov och rätt att bli älskad.

Så är det givetvis för alla andra också.

Om jag älskar mig själv med den blandning av bra och dåligt som jag är - då kan jag älska en annan människa - fastän inte hon/han heller är fullkomlig.

Min uppfattning är att kärlek finns naturligt innerst inne i varje människa, ibland långt in … men den finns där.

Och när den som har sin kärlek instängd och blockerad möter en annan människas kärlek så bryts blockeringar och murar ner - och även den människan börjar älska sig själv - och andra.

När jag börjar se in i mig själv med kärleksfulla ögon, kan jag börja se det vackra omkring mig!

Om ingen finns hos dig som kan ge dig en kram ikväll - så krama om dig själv.

Säg hur fin du är- hur duktig du är.

Och du kommer att sova gott inatt - och vakna med en glad nyfikenhet på vad morgondagens möten ska bära med sig!

Det sägs ibland att vi alla bär omkring på tre stora frågor: Vem är jag?

Är jag ok?

Vem älskar mig?

Och att de svar vi finner på dessa frågor kommer att forma våra liv.

Det är säkert sant.

Vem är jag kanske framför allt hör ungdomen till att fråga.

Men jag tror att vi på något sätt ändå bär med oss frågan hela livet.

Vi har många roller genom livet.

Är jag kvinna så är jag först dotter och kanske syster.

Så blir jag bästis.

Så flickvän.

Hustru....mamma....mormor...farmor....

Och så har jag ett yrke.

Men är någon av alla de där rollerna jag?

Ja den frågan tror jag vi alla funderar över ibland.

Men är jag ok då?

Tycker andra det?
Tycker jag själv det?

Det är bara vad jag tycker som jag säkert vet - och visst skiftar det- eller hur?

Ibland känner man sig riktigt okay - och ibland inte alls!

Vad betyder nu ok då?

OK sägs  eventuellt vara en förkortning av oll kurrect, en etymologisk förvanskning, som sedan har spritt sig från engelskan till många andra språk.

OK registrerades för första gången i tryck redan på 1800- talet.

På engelska säger man också Good enough!

Och det måste man tycka att man är - annars mår man inte bra.

Och visst finns det en och annan som älskar både dig och mig - det är jag övertygad om.

Så - när allt kommer till allt - kanske vi är just good enoug!

Och det är verkligen inte så illa!

Men för att vi ska må riktigt riktigt bra har jag satt in ett foto med ett meddelande som jag tror både du och jag behöver så här i början på istiden....

Besökte Nova affärscentrum under Lunda-helgen.

Mannen i mitt liv behövde en ny klocka och efter diverse letande hittade vi en butik som sålde klockor.

De börjar bli svåra att hitta numera, eftersom yngre personer knappast köper klockor.

Det är bara vi som är från urtiden som vill ha ur på armen.

För det är vi vana vid.Och det skulle kännas alltför tomt att inte ha det.

Klokor i alla prislägen och utföranden klädde väggarna....och mina tankar vandrade...

Klockor som mäter tiden - ja det finns - men tänk om det fanns en klocka som kunde stanna tiden.

Ett tag ibland, när vi vill dröja oss kvar i närheten av dem vi älskar eller i något annat fantastiskt som händer i vårt liv.

Tänk om du skulle hitta en klocka typ stopp-ur!
Som fungerade så att varje gång du trycker på knappen på sidan så skulle tiden stå stilla...
Alltihop runtomkring dig står stilla.

Ända tills du trycker på knappen igen.

 Då skulle det återgå till det normala...

Men just där - och just då - skulle tiden stå stilla!

Du skulle hinna njuta av varje ögonblick i ögonblicket!

Nu finns det ju inget sådant stopp-ur....men jag tror att vi en stund ibland ändå kan "stoppa tiden".

Bara stå stilla och vara - ett ögonblick!

Och minnas att livet faktiskt består av ögonblick!

Önskar dig många underbara ögonblick idag!

Lycklig - det är ett lite svårt ord.

Om människor får frågan om de är lyckliga säger många kanske nej.

Ska man ange skäl är ett vanligt skäl brist på pengar

Det är ofta något som människor anger som orsak till varför de inte känner sig tillfreds med sina liv. 

Men jag tror att pengar  - eller brist på dem snarare - aldrig är det verkliga skälet till varför en människa inte är lycklig.

Jag vet att detta kan låta absurt för någon som knappt har råd att betala sina räkningar.

Och självklart är det så att om man inte har tak över huvudet och inte mat på bordet- eller om man har detta  men om t.ex elverket hotar att knäppa strömmen för att man inte kan betala elräkningen - då är livet långt ifrån enkelt.

Och - man är knappast lycklig.

Men detta till trots vill jag påstå att det är en missuppfattning att det är genom yttre saker  vi blir lyckliga.

Lycka och tillfredsställelse är något som kommer inifrån.

Lycka handlar inte om vad man faktiskt har, utan om förmågan att kunna känna livets värde.

Visst kan man känna ett lyckorus när man fått löneförhöjning eller köpt en ny fin lägenhet.

Till en början - men det är inget som består.

Lycka för mig kan liknas vid en känsla av att se en mycket djup mening med mitt liv. 

Att ha förmågan att känna tacksamhet, trygghet i tillvaron,att kunna uppleva kärlek till livet och allt levande runtomkring  mig.

Önskar dig en dag när du känner lycka - eller tillfredsställelse som jag hellre kallar det - över att du är du - att du lever här på jorden och har en helt ny dag till ditt förfogande.

Det är så otroligt lätt att oroa sig för  imorgon.

Det tråkiga är att den oron totalt hindrar oss från att leva idag.

Allt kan hända - javisst.

Imorgon kan vi få en diagnos som kullkastar alla våra planer.

Imorgon kan någon vi älskar vara borta.

Imorgon kan vårt hus brinna.

Ja allt detta kan hända.

Och diverse andra saker som vi verkligen inte vill.

Men  - det kan också hända helt andra saker.

Kanske ett möte med en människa som kommer att berika vårt liv.

Kanske en dröm slår in.

Och ovsett vad som händer imorgon blir vår dag idag betydligt mycket bättre om vi väntar oss glädje och ljus imorgon.

Ingen kan förutsäga framtiden.

Vi vet ingenting om imorgon.

Inte ens vad som ska hända nästa ögonblick.

Framtiden är en plats där  i ska tillbringa resten av livet, och vi måste välja om vi ska se framåt
med tillförsikt och mod eller gå med oro och rädsla in i det som kommer.

Eftersom morgondagen har för vana att plötsligt och dramatiskt bli i dag måste vi verkligen tänka på att leva just nu - just idag.

Oavsett om dagen idag innehåller saker vi egentligen inte ville möta.

Vem vet - kanske är det just detta som innehåller en lärdom för oss som vi kommer att ha oändlig nytta av - imorgon!