Har du någon gång funderat på varför zebror och katter - eller hundar och kor inte får magsår.

 Därför att de varken grubblar eller ältar.

Det är ju vi människor väldigt bra på.

Och så får vi betala med magsår eller mer eller mindre diffusa smärtor i kroppen.

Jag tror att vi alla sitter  i samma båt och brottas med stress på olika sätt.

Stress som ger värk här och där - eller i värsta fall gör oss ordentligt sjuka.

Det är till och med så illa att fostret i magen kan påverkas av mammas stress läste jag för en tid sedan i en tidigare artikel på nätet.

Även vår görmåga att minnas påverkas av stress.

När kortisol utsöndras i en stressituation i vårt liv  förhindras hippocampus, hjärnans minnescentrum, från att använda blodsocker.

Om det inte finns tillräckligt med blodsocker i hippocampus uppstår energibrist och hjärnan får inte den kemiska möjligheten att skapa ett minne som den behöver.

storm.Hjärncellerna kan helt enkelt inte kommunicera med varandra.

Hjärnceller dödas om de utsättas av för mycket kortisol. Det inträffar när kortisol stör hjärncellernas normala ämnesomsättning så att stora mängder kalcium kommer in i hjärncellerna.

Kalciumöverskottet leder så småningom till att produktion av det slags molekyler som kallas fria radikaler, vilka dödar hjärncellerna inifrån.

Med tiden kan överskottet på kortisol döda miljarder hjärnceller på detta sätt/Källa: Bo Nilsson. Sjukdomars orsaker.

 Ofta ställer vi orimligt höga krav på oss själva. Detta ökar bara trycket och gör oss mindre effektiva. Påminn dig själv om att du inte måste vara perfekt hela tiden. 

Vad kan vi själva göra för att förhindra att den här dåliga stressen bryter ner oss:

Jag gör alltid en lista det första jag gör när jag kommer till jobbet.

Börjar med den uppgift jag har gruvat mig för mest först.

Annars ligger den uppgiften över mig hela dagen och ger mig obehag.

Jag jobbar på att lära mig säga nej - sätta upp mina gränser och försöka arbeta efter dem 

Det finns en gräns för vad jag kan göra och för närvarande tränar jag på att hålla den.

Har du några andra metoder eller knep som hjälper dig att jaga ut den dåliga stressen ur ditt liv.

Dela med dig!

Vi behöver alla lära oss mera om möjligheterna vi har att slippa fara illa av stress.

Satten dag med bilen lastad med en massa saker som gått sönder eller som mist sin funktion på en Retur punkt -station.

Fick sitta länge.

Kön var lång.

Många hade små lastbilar eller släpvagnar där man lätt kunde se vad det var som skulle lämnas.

Mycket var i högsta grad funktionsdugligt.

Det var inte utan att jag tänkte där jag satt i kön att vi svenskar är verkligen ett rikt folk.

Kan vi slänga så mycket saker betyder det att vi köpt dem - och att vi efter att ha kastat bort det gamla har råd att köpa nytt.

Ska man förlåta allt

Kan man förlåta allt?

Är det ens bra att alltid förlåta?

Forskningen säger ju till exempel att människor som har lätt att förlåta är mindre neurotiska, mer avslappnade, har högre grad av empati och välbefinnande än de som inte lika gärna förlåter.

Kan man inte bli ansedd som svag om man alltid förlåter?

 Jag skulle vilja säga att förlåtelse är en del av det vi kallar för ett civiliserat samhälle.

Motsatsen - att vilja hämnas - eller kanske till och med göra det är motsatsen.

Martin Luther King sa:  "Öga för öga gör alla blinda"

Händelser och uttalanden som förorsakat oss smärta och gör ont sätter sig som etsningar i vår själ.

Hur svårt är det inte då att förlåta?

Är det inte i hämnden som förlösningen från smärtan ligger?

Två judiska män som båda överlevt förintelsen möttes.

Den ene frågade den andre:

”Har du förlåtit nazisterna?” ”Ja, det har jag gjort”, svarade den andre.

”Det har inte jag”, sa den förste, ”jag är fortfarande fylld av hat och förbittring mot dem för allt de gjorde mot oss.”

”I så fall, min vän”, utbrast den andre, ”så håller de dig fortfarande fången i lägret.”

Så är det.

Om vi inte förlåter borrar sig det onda längre och längre in i vår själ.

Etsningarna blir bestående.

"A6t förlåta är att släppa en fånge fri - och den fången är jag själv"

Du har säkert hört ordspråket.

Att förlåta är att få uppleva sanningen i det.

Men - säger du - du förstår inte- det som gjorde mot mig var så hemskt.

Med risk för att du ska bli ännu säkrare i din tanke att jag inte förstår vill jag ändå säga: "Det spelar ingen roll hur hemskt det var - om du inte förlåter ger du det skedda fortsatt möjlighet att skada dig!"

För att kunna gå vidare i livet och utvecklas till den vi egentligen är och leva det liv vi egentligen vill leva så handlar mycket om förståelse och att förlåta eller att acceptera och att sätta punkt för allt det som varit i vårt förflutna.

Egentligen är det till och med så att det finns ingen annan väg än att förlåta.

Det är ju så att du känner ilska, förtvivlan och hjälplöshet  och blir nedstämd varje gång du tänker på detta du inte vill förlåta.. 

Tro inte att du straffar den som sårat och skadat dig genom att inte förlåta!

Det spelar ingen roll om du inte tycker att personen är värd det.

DU är värd det. 

Var kommer tiden ifrån?

Frågan ställdes av en liten femåring som var med sin mamma till mitt jobb idag.

Vi två kloka vuxna gjorde som vuxna brukar göra när barn ställer en fråga som vi inte riktigt kan svara på - vi skrattade!

Fy på oss.

Den lille såg alldeles villrådig ut.

Var hans fråga rolig?

Eller kanske dum?

Jag minns ju  själv hur sådana skratt och sådant skämtande fick mig att känna mig ensam när jag var liten.

Kanske måste vi söka djupt i oss själva - vi vuxna för att förstå varför vi skrattar när barn säger saker med stort allvar - men som vi tycker är gulliga!

Och visst kan man instämma i hans fråga!

var kommer egentligen tiden ifrån?

Det finns de som säger att kärleken har färg.

Andra att det är en känsla.

Olika människor har olika bilder av kärleken.

Kärleken finns överallt. I människor, i växter, i luften, i vattnet, i djuren,ja allt som finns på jorden och universum.

I det synliga och i det  osynliga. 

Många ser kärleken som något som kommer utifrån. Det är därför många tar till saker när dekänner sig oälskade och ledsna.
Sötsaker, sprit eller mat.

Jag skulle vilja tala om för dig att det är du som är kärleken.

Kärleken finns inom dig.

Låt kärleken komma ut och du får tillbaka den många gånger om.

Det är som när man kastar en boll mot en vägg.
Den studsar tillbaka.

Skillnaden mellan bollen och kärleken är att kärleken studsar många, många gånger för varje gång du kastar ut den.

Det är som när man kastar en sten i vatten:
Det bildas ringar på vattnet och sprider sig utåt och sedan tillbaks inåt.

Det är vad kärlek är för mig......

Hemma efter en lååång arbetsdag!

Skönt att komma hem även om jag älskar mitt jobb.

Brasan sprakar i kaminen och ute regnar det!

Och nu fyra hela dagar att vara ledig på.

Vi har stängt på Frivilligcentralen denna klämdag, men inga andra som inte är årliga.

Avslutade denna korta arbetsvecka med ett samtal med en mamma som är ensam om sina tvååriga tvilligar.

Hon vill förstås väldigt gärna ha en extramormor.

Och det hoppas jag att jag ska lyckas ordna....

Jag är ständigt frapperad, lycklig och glad över alla människor som är beredda att ge av sin tid för att göra skillnad i en annan människas liv

Och det som är allra roligast att notera är att dessa änglar utan vingar själva mår så väldigt bra av sin insats.

I Sverige idag har vi många som vi kallar invandrare.

Vi accepterar deras närvaro om det kan bevisas att de flytt från tortyr och dödshot.

Men har betydligt svårare för vad vi till och med brukar kalla för ekonomiska flyktingar.

Jag blir lite förundrad över detta med tanke på att det bara är runt 150 år sedan många svenskar utvandrade till USA.

För att de var utsatta för tortyr?

Nej inte alls.

I varje fall inte om man inte ser hunger som tortyr.

Dödshot då?

Nja samma svar.

Om svälten ledde till döden -ja då skulle man ju kunna säga att det var ett dödshot.

Men det tror jag var mycket ovanligt.

De utvandrade för att få det ekonomiskt bättre.

Och vi tycker det är helt ok - eller hur?

Men då måste det ju vara lika mycket ok att människor från fattiga länder kommer hit för att få det bättre ekonomiskt. För att deras barn ska få tillgång till högre studier...osv...

Toppen på vår utvandring till USA var åren mellan 1861-65.

En amerikansk folkräkning i slútet på 1800-talet gav som resultat att 800 000 amerikaner hade svenska rötter.

Emigrationen från Sverige avstannade i början på 1900-talet nästan helt, för att åter ta fart under 1920-talet men stoppas helt i och med att USA kvoterade invandringen mot slutet av detta decennium.

Kan vi inte slå fast att jorden består av ut och invandrare.

Nyss hörde vi till utvandrarna - nu har vi blivit ett invandrarland.

Vem av oss vet hur det är om ännu ett sekel?

Med jämna mellanrum läser man om äldre som rånats, väskryckts eller /och misshandlats - ofta av ungdomar.

Sådana artiklar förföljer mig!

Många tankar om vad ska vi göra- vad kan vi göra?

Eller får vi bara stå ut med att sånt händer i vår värld?

Vi tittar på TV och det ena efter det andra problemet presenteras utan att vi kan göra något!

Eller?

Kan vi - men vill inte?

Hur påverkas vi av detta?

Hur har vi blivit sådana att vi vänder oss bort och går förbi när vi ser våld i vår närhet?

Vem har tid att bekymra sig om andra?

Du?

Jag?

Det är naturligt att villja lätta på bördan för dem som har det svårt, men varför gör vi inte det då? Längtan att vilja hjälpa andra behöver komma till ytan.

Den finns där men har förträngts och tystats ner alltmer under de senaste åren.

Vi måste väcka den till liv - bli mänskliga människor i ett mänskligt samhälle!