Hur fungerar växthuseffekten och vilka scenarier tror vetenskapsmännen att växthuseffekten kommer att leda till i framtiden?
Vad görs i världen för att förhindra eventuella katastrofer?

Vad görs i Sverige, och vad kan jag göra själv?

Visst är väl detta oerhört viktiga frågor som de flesta av oss nog funderar en hel del över.

Och de som inte funderar över det borde göra det!

Som jag har förstått det så finns det bra saker också med växthuseffekten.

Det som är bra med växthuseffekten är att medeltemperaturen på jorden stiger.

Det är bra därför att om den inte hade funnits hade medeltemperaturen på jorden varit ca -18 o C istället för +15 o C för då skulle vattnet frysa och marken bli till is.

Då skulle inte växter, djur och människor kunna leva.

Det som är dåligt med den ökade växthuseffekten, om jag förstått rätt  är att när jorden värms upp blir även vattnet  uppvärmt.

När vatten blir varmt utvidgar det sig och stiger.

Om jorden blir varmare smälter även polarisarna och det gör att vattennivån blir ännu högre.

Om temperaturen på jorden fortsätter att stiga kommer vattennivån till slut bli så hög att vissa öar kommer att försvinna under vatten.

En annan sak som inte är bra med växthuseffekten är att när det blir för varmt på jordklotet kommer marken, vattnet och växterna att torka ut och då finns det inget som människor och djur kan leva på då kommer vi också att dö ut.

DET är riktigt illa- eller hur?

Så nog behöver vi fundera vad vi var och en kan göra.

Att vara för sig själv behöver inte betyda att man känner sig ensam.

Att vara bland många människor behöver inte heller betyda att man känner gemenskap...

Ensamhet - vad är det...

Själva ordet låter så ödsligt att det nästan ekar då man säger det eller skriver det.

Men är ensamhet alltid av ondo?

Jag anser nog att ensamhet kan vara berikande.

Jag brukar säga ibland: "Jag har inte landat i mig själv"

Och så kan känslan bli när vi mött många människor och fått massor med intryck.

Då är ensamheten skön.

Att få tid att sortera intryck och tankar - och känna jag är själv med mig själv - och det är gott.

Kanske är det så - att för att kunna njuta av ensamheten måste man vara sams med sig själv.

Dessutom - kanske det viktigaste av allt - det är skillnad på självvald och ofrivillig ensamhet.

Och därigenom veta att jag kan få gemenskap när jag vill ha den.

Jag har goda relationer som jag trivs med.

Jag möter så ofta i mitt arbete människor som upplever ensamheten så svår att de knappt orkar leva.

Det leder förstås till att jag funderar mycket över ensamhet som begrepp och företeelse.

Måste vi ha djupa och livslånga relationer för att inte känna oss ensamma?
Det är helt klart en tillgång att tala med någon som känt en hela livet.

I en långvarig relation får man också ett nära vittne till sitt liv, vilket stärker känslan av sammanhang.

Att kunna minnas viktiga och personliga upplevelser tillsammans med någon som var med ger en känsla av helhet och gemenskap

Men är absolut inte alla förunnat.

Jag tror att det är relationer som vi behöver.

Tänk på vad ordet låter som.
Relatera - vi behöver någon att relatera till!

Det är relationslösheten som är det farliga tror jag.

Inte ensamheten som sådan.

Någon har sagt: "Om jag inte har en bra relation till mig själv, hur ska jag då kunna ha en bra relation till någon annan? Om jag inte älskar mig själv kommer jag alltid att leta efter någon som kan göra mig hel och lycklig och förverkliga mina drömmar."

Den första och den viktigaste relationen är alltså alltid den med mig själv.

Den är till och med förutsättningen att att andra relationer i mitt liv blir lyckade.

Satt och pratade med några vänner om det vi kallar sociala medier.

Facebook framför allt då.

De flesta var överväldigade och glada över möjligheterna det gav.

Jag känner mig mer och mer betänksam.

Ju mera jag ser.

Har vi plötsligt fått för oss att leva vårt privata liv i ett skyltfönster?

En del av oss lyssnar på musik i Spotify.

En underbar tillgång där i princip all världens musik finns.

Man kan utan tvekan hitta sin favoritlåt.

Jag var överlycklig när jag lärde mig att hitta där och kunna lyssna på de sånger och musikstycken jag gillar bäst medan jag arbetar vid datorn.

Ända tills jag är inne på Facebbok och på högra sidan ser hur det står den ena vännens namn efter den andra - och vad de lyssnar på för musik - på Spotify!?

Musik säger mycket om oss.

Och vill vi verkligen att alla ska veta vilken musik jag lyssnar på just nu?

Joviss jag vet, det går med mycket besvär att hitta en sida där man kan ändra på det.

Men att döma av hur många namn jag såg i högerkanten är det inte många som har kommit på det.

Jag anser att det ska vara som den här bloggplatsen.

Här kan jag ställa in det så att mina blogginlägg går ut på Facebook.

Jag ska inte behöva leta efter möjligheten att ta bort den funktionen.

För mig är bloggen just bloggen - och jag vill inte alls ha det jag skriver här möjligt att läsda från andra platser.

Vi behöver nog se upp så att vi inte tappar bort oss själva i det där skyltfönstret där vi har börjat leva våra liv.

Alla svek gör ont.

När man har blivit riven tillräckligt många gånger förlorar man förtroendet för människor över huvud taget.
Man förväntar sig att bli sviken igen.

Man kanske aktar sig för sociala situationer.

En del människor kan ha svårt att ha nära relationer eller kanske bara lära känna personer, just för att de har blivit svikna förut och inte litar på någon.

Svek kan omintetgöra en människas möjlighet att ha harmoniska relationer.

Göra dem bittra och till en plåga för omvärlden.

Jag möter en del av dem i mitt arbete!

Ingen förstår längre att de är som de är på grund av en stor smärta.

Sveket från någon man litade på!

Hur ska man göra för att inte sjunka alltför lågt när man är sviken?

För att inte bli deprimerad och kanske i värsta fall välja att avsluta sitt liv?

Min personliga erfarenhet av detta är att det blir bättre.

man måste ta hand om sig själv lite extra ända tills den dag man kan säga - och mena det av hela hjärtat: Att han/hon svek mig är deras egen förlust-

För det är så det är.

Det är inte bara den som blivit sviken som mår dåligt.

Jag tror att den som vet att den har svikit en annan människa har det ännu värre.

Har du blivit sviken och känner det som att du aldrig mera någonsin kommer att lita på en annan människà?

Då vill jag säga till dig: Häng kvar - men ta hand om dig själv med största ömhet.
Det behöver du just nu!

Och det blir bättre.

Hur mörkt det än ser ut nu.

Det är bara att klamra sig fast vid den lilla lust till livet som förhoppningsvis finns kvar.

Sedan några dagar har jag semester - och samtidigt fylldes huset av barn och barnbarn.

Så kanske är jag något lite mindre närvarande här på bloggen dessa dagar!

Men jag tänker på er alla.....och hoppas att ni har det bra - även om sommaren är lite tveksam eller retsam eller vad man nu ska säga.

Den kommer och viftar med ljumma vindar ena dagen för att nästa få oss att ta på jackan med sina kalla ogästvänliga halvt om halvt stormbyar.

Men sommar är det oavsett.

Och smultronen mognar backen bakom huset....

Och gräset är grönt och vi , (de flesta av oss i alla fall) har lite mera tid att möta dem vi längtar efter.

Det är ändå det allra viktigaste!

Det är söndagsmorgon.

Solen som just stigit upp glittrar i regnet som föll inatt.

Semestern har börjat.

I gästrummen sover barn och barnbarn ännu.

Jag är så tacksam för den här morgonen.

För ännu en dag med de små som jag hinner träffa alltför sällan.

För solen.

För regnet som fallit och gör att jag slipper släpa vattenkannor och vattna.

En dag att gömma som en ädelsten i minnet - när vardagen tar vid igen - och de nära kära är långtifrån och snöstormen ryter runt knuten.

Om du vill, att ditt liv ska bli en magnifik historia, börja då med att inse,

att det är du som är författaren, och att du varje dag har möjlighet att skriva en ny sida

Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv

Livet består av en lång rad ögonblick.

Om vi inte är närvarande i dessa ögonblick, så går vi miste om själva livet

De lyckligaste människorna är inte de, som har det bäst, utan de, som på bästa sätt använder det, som de har.