Hela bussbeståndet byttes medan vi var på Malta - och detta är den numera pensionerade gula bussen

    Övre bilden visar utsikten från hotellrummet.

Nedre bilden är tagen från bortre delen av hotellets poop som här ser ut att flyta ihop med medelhavet....men dit är det faktiskt 400 meter fågelvägen.

   De blå grottorna - tala om medelhavsblått....

  Båten Fernando som tog oss till öarna Gozo och Comino

   På begravningsplatsen

Här har båten ankrat vid Gozo.

Jag har tvåhundra foton, men ska inte plåga er med flera nu.

Berättelsen om resan hittar du här

Igår morse kom vi hem efter en vecka på Malta.

Malta ligger 95 km söder om Sicilien, och det inte är så långt till Nordafrika heller – 293 km för att vara exakt. Maltas yta är 316 km².

Cirka fem mil långt.

Malta består egentligen av tre öar: Malta, Gozo och Comino.

De tre öarna har varit ockuperade av fenicierna, romarna, araberna, korsriddare, Napoleon och britterna.
1974 utropades Malta till republik.

Blev medlem i EU 2004

Malta är en  underbar ö med en hisnande vacker natur.

I Mellieha där vi bodde finns en underbar sandstrand.

Vi valde att tillbringa två dagar nere vid stranden.
Det finns så oerhört mycket att se och uppleva på Malta.

Gozo är mera bärdigt än Malta - och där har många malteser sina sommarhus.

Redan 3600 före Kristus bosatte sig de första människorna på Gozo.

Det finns bland annat en tempelruin (som kunde vara betydligt bättre utmärkt som är 5 000 år gammal.)

Lär vara världens äldsta tempelruin. Till och med äldre än Egyptens pyramider.

Idag är ruinen mest en stenhög....och glasskiosker förstås...

Vi tog en dagstur till ön Comino och den blå lagunen där. 

Kristallklart blått vatten - rena paradiset.. förutom att vi inte direkt var ensamma där.

Fullt av ganska stora fartyg som ankrade upp bland alla badande, vilket störde upplevelsen en hel del.

Från hotellet där vi bodde  - Panorama- högt uppe på toppen såg man ut över Medelhavet.

Inte mycket som slår den utsikten.

Vi gav oss också i kast med den mycket äventyrliga lokaltrafiken för att få se mera av Malta.

Att ta sig från Valetta(huvudstaden på Malta) till Mellieha där vi bodde tog vid ett tillfälle tre timmar....buss som gick sönder och ingen som tog ansvar....

Taxi hägrade - men taxi är dyrt på Malta så det blev att stå och trampa i Mosta bredvid en kokande buss medan den ena fullsatta bussen efter den andra for förbi.

Kanske ska jag tillägga att det handlar om tre mil mellan Valetta och Mellieha.

Ändå var detta en sprillans ny buss.

Medan vi var på Malta byttes nämligen hela bussbeståndet ut.

De gamla gula bussarna som tuffat på sedan andra världskriget ersattes av nya gröna vidunder.

Vi hann dock en resa med den gamla bussen innan det var försent.

Med några såna äventyr i bagaget är det inte svårt att förstå att de 400 000 malteserna har så många som 250 000 bilar.

Jag undrade en del vad de 400 000 människorna som bor på Malta (iberäknat Gozo och Comino) tycker om att besökas av en miljon turister varje år.

Det är troligen tveeggat.

För turismen hatr nog också stor del i att malteserna har det ekonomiskt bra idag.

Den genomsnittliga månadslönen är 900 euro.

Vi som är vana vid ett obegränsat vattenflöde får tänka oss för  - Malta har vattenbrist med sina 300 soldagar och mycket få regndagar per år.

På Malta är energi och vatten nära förknippade med varandra.

All elektricitet produceras av importerade fossila bränslen och hälften av landets vattenförsörjning är beroende av eldrivna avsaltningsanläggningar.

Cirka 75 % av kostnaderna för vatten är direkt relaterade till energiproduktionen. Idag hotas Maltas grundvatten av havsnivåns stigning.

Så det gäller att ta korta duschar.

Vattnet är så rent att det anses att vi ska kunna dricka av det - men som turist råds man ändå att köpa vatten på flaskor  (på grund av den annorlunda bakteriefloran) - vilket inte var särskilt billigt  - en flaska kostade 1.70 euro på de flesta ställen.

Skönt att Sverige välkomnade med värme så omställningen inte blev för stor.Malta är kargt så vi såg grönskanhär med nya ögon.

Visst är det väl som någon har sagt - att vi reser bort för att få komma hem - där det ändå alltid är allra bäst!

PS. Foton kommer...

Midsommaren är en underbar helg - och för många av oss en möjlighet att möta släkt och vänner och verkligen få vara tillsammans.

Men - ta det försiktigt i trafiken på väg mot allt detta roliga - så du verkligen får uppleva det och inte hamnar i en ambulans istället.

Detta är årets största trafikhelg och det innebär att det är bra att ta gott om tid på sig och vara på gott humör - så vi alla kommer fram till dem som längtar!

Glad midsommar!

Ibland kan man höra någon säga att det märks hur mycket han/hon älskar....

Så vaksamt rädd att mista - och så svartsjuk.
Just det - .....eller...

Nej!

Svartsjuka har med rädsla och inte med kärlek att göra.

Det tragiska är att den som är mycket svartsjuk av rädsla för att förlora sin älskade, riskerar att göra precis det genom sitt destruktiva, kontrollerande beteende.

De allra flesta rädslor grundar sig någonstans i rädslan av att bli utan.
Utan kärlek, utan prylar, utan status, utan mat.
Eller att tvingas leva utan den man älskar.

Om man alltid går omkring och är rädd för att den man älskar ska lämna en - då har man glömt bort att älska sig själv.

För det är i kärleken till oss själva vi blir starka och besegrar rädslan.

Inte så att vi ska bli ett stort ego - det handlar inte alls om det.

Men vi måste inse att vi är värda kärlek - värda att bli älskade i så hög grad att vår bas inte påverkas ens av vad som händer mellan mig och den som betyder mest för mig.

Om jag  har huniit fram till den insikten så är det dessutom mycket mindre troligt att jag blir övergiven av den jag älskar.

Idag är himlen full av gråa moln och det blåser ordentligt....

Lätt att humöret åker ner när man fäller upp persiennerna och ser ut.

Visst är det absolut lättare och roligare att vaka till en varm dag med blå himmel och strålande sol.

Ja, så gick mina tankar när jag steg upp och såg dagens väder....men då kom ett ordspråk i mina tankar - "idel solsken gör öken"

Så är det i naturen - och så tror jag det är i våra liv också.

Att leva livet på en räkmacka är möjligen enkelt - men det utvecklar inte de styrkor vi behöver för att klara av att leva.

Skönt att veta att liksom det växlar med vädret - så växlar det i våra liv.

Och det är som det ska vara...

Det gäller att inse att även den gråaste blåsigaste dag är en gåva - ännu en dag att möta fina människor - att ge glädje och få glädje.....

Vilken överraskning.

Där jag gick på min vandring i skogen som omger vårt hus hittade jag en nästan helt igenvuxen stig.

Dofterna från mossa och barrträd nästan bedövade mig medan jag tog mod till mig och vandrade in på den gamla stigen....

Plötsligt - i en glänta....ett ödetorp...

Det skar i mitt hjärta att se hur enkelt människor en gång bodde här.

En stilla känsla - en blandning av helighet och nästan andakt intog mig medan jag vandrade runt och såg spår efter spår av ett slisamt liv.

Stengärdsgården - vacker ännu i sitt förfall.

Hur mycket möda och ryggont kostade den då den sattes upp?

En halvt  rutten gammal grind...jag rör vid den...nästan med vördnad.

Vem har mitt i kampen för brödfödan tagit sig tid att forma de snirklar som ännu gjorde grinden vacker?

Den lilla tomten----stugan som fått ryggåsbrott...

Den nästan helt nerrasade bron in mot huset...hur många gånger har en orolig mamma stått här och kikat efter sina barn...ropat...och lyssnat...

I trädet vid grinden har någon ristat in ett hjärta och med lite möda urskiljer jag namnen; Per och Karin.

Var det Per och Karin som bodde här - eller var det någon av torpets barn som växt upp till tonåring - och mött kärleken?

Jag ser att äppelträdet bakom stugan fortfarande kommer att ge frukt....om den är ätbar får jag ta reda på i höst.

Stigen till brunnen....hur många trötta steg har torparkvinnan gått och sänkt ner sin hink och på ännu tröttare fötter vandrat tillbaka till huset....

Vid varenda utsliten, halvt förstörd sak jag tar i mina händer stiger livet på torpet så som det åtminstone bitvis -  en gång var -  fram inför min inre syn...en gavel från en vagga....en gunga i en lutande ek...nu hänger kedjan rostig och sittbrädan har murknat.

Vad finns barnen som satt på den gungan och drömde....

Tingen - de kvarglömda...vittnar om en hård kamp för livets överlevnad...

Sakta stänger jag grinden bakom mig och går vidare...med frågan...var de lyckligare än vi - trots slit och släp och drag på vintern...?

En del av våra tankar är formulerade i en avlägsen och kanske bortglömd plågsam situation eller period i barndomen.
De är uttryck för ett barnperspektiv och kan förmörka vår klarsyn och förmåga att se nya möjligheter.

De styr våra känslor och handlingar på ett mekaniskt och automatiskt sätt och påverkar vårt liv.

Dessa tankar går inte att  tänka med.
Tankeverksamheten stannar upp, rusar okontrollerat på eller går runt i cirklar.

Vi klarar inte av att dra ut erfarenheter ur det vi möter.

Kan vi ändra på detta?

Ja det är jag övertygad om!

Men det kräver att vi är uppmärksamma.

Och motarbetar varje sådan tanke så snart den dyker upp.

Jag läste för några dagar sedan uttrycket "Utan kärlek dör själen".

Sen dess har det dykt upp i mina tankar av och till.

Kärleken är absolut basen för ett verkligt liv - ett liv i frihet.

Vi måste börja med att älska oss själva...acceptera oss som vi är.

Omfamna allt vi hittar - både bra och dåligt med kärleken.

Inte döma oss själva  - utan ta fram allt det vi hittar inom oss i ljuset.

Känna ömhet för de brister vi hittar.

När vi kan det - då har vi utvecklat vår förmåga till empati.

Då kan vi älska alla - utan att fundera över om de är värda vår kärlek.ALLA är värda kärlek!

Om vi stänger vårt hjärta kommer vi att vandra ut i ensamheten.

Men med det öppna hjärtat kan vi möta människor - bekräfta och känna med dem.

För vi kan känna igen oss själva i varandra - om vi vågar se att vi alla är svaga.

Ingen av oss är någon atlet.

Vi kommer till korta och vi missar målet mellan varven.
Men vi är alltid värda att vara älskade.

Knotiga, vildvuxna, tilltufsade av det livsvägen mött oss med.

Kärleken helar och kärleken gör levande.