Alla människor borde känna sig stolta över sig själva…en stolthet med en god portion ödmjukhet i förstås.

Vi är olika..men har lika värde och vi behövs - alla!

Igår lyssnade jag till Stefan Einhorn som skulle förklara begreppet vishet.

Nästan genast hamnade han i godheten.

Så sant - det goda är det visa.....eller har någon någonsin hört talas om något ont som vist - möjligen smart - men aldrig aldrig vist.

Tankarna återvänder gärna till detta idag.

Att vara god är att vara vis - så måste det ju vara då - eller hur?

Så vis att man inser att - oj - men  det handlar inte om att vara svag och alltid låta andra få sin vilja igenom eller att låta sig utnyttjas av andra.

 Man måste också se till att vara snäll mot sig själv, på samma sätt som man är snäll mot andra -det är vist!

Stefan Einhorn igen.....I undersökningar har man också kunnat visa att samarbete mellan människor ger upphov till samma fysiologiska effekter i hjärnan som vi uppnår genom att ta njutningsframkallande droger.

Samarabete- arbete tillsammans för att skapa en bättre värld...

 Om vi är snälla och generösa mot våra medmänniskor blir de i sin tur snällare och generösare mot andra.

Ser du hur perspektivet vidgar sig.

Vilken otrolig möjlighet vi har var och en att påverka hela världen genom att starta en kedjereaktion.

För att må bra i livet behöver vi mer än vatten, mat och sömn.

Vi människor behöver även ...

någon i vår närhet som ger oss motivation, pushning och engangemang i vår strävan att uppnå mål och drömmar.

någon i vår närhet som vi kan dela intressen och passioner med.

någon i vår närhet som vågar ta strid för våra idéer.

någon i vår närhet som alltid finns där i livet - "vad som än händer".

någon i vår närhet som gör oss glada.

någon i vår närhet som kan vidga våra perspektiv och vyer och öppna upp för nya tankar.

någon i vår närhet som står för klokhet och vishet och kan hjälpa oss att resonera oss fram till rätt beslut i svåra situationer.

Aboriginerna i Australien gör gällande att eucalyptusdoft rensar hjärnan och

tränger undan onda tankar.

Det känns skönt att veta när jag kliver ur badet med

eucalyptusolja.

Så här i förkylningstider tänker man nog mest på att det rensar

näsan från sånt som gör att den täpper igen.

Men hur som helst så är det en väldigt härlig doft, en riktig vinterdoft!

Godmorgon!

Idag är en bra dag.

Oavsett att den ser tuff ut så här på morgonen när jag blickar ut över den genom en titt i min almanacka....

Om det jag oroar mig för är det värsta som någonsin kommer att hända mig, då är livet trots allt rätt bra.

Denna värld är ju ofullkomlig.

Det är okej för mig att vara för trött eller för jäktad för att ställa upp på något som inte är så viktigt.

Har det här någon betydelse om ett halvår?

Kommer jag fortfarande att gruva mig för detta om ett år?

Vad som än går på tok i dag kommer jag att hålla utkik efter något jag är tacksam för!

Dagen ligger bakom och jag öppnade min inbox just nu då jag kom hem för att se om det fanns några mail.

Det gjorde det - men mest från olika bokklubbar och liknande.

Men ett var från en vän som berättade om sin dag som hade varit sällsynt besvärlig.

Tråkigt att läsa...men så kom jag till den sista raden.

Där stod:
Jag är så glad att du finns!

Avsändaren  hade inte alls behövt skriva de orden, hon kunde ha skickat iväg e-mailet ändå.

Men nu hade hon skrivit ner en extra tanke där i slutet på brevet - en tanke som gjorde mig så innerligt glad!

Så lätt att göra någon glad!

En enda liten rad!

Ännu en tankeställare om hur viktigt det är att tala om för människor - direkt i samtal, i ett brev, på ett kort eller kanske ett sms vad de betyder för oss!

På en buss satt jag för någon vecka sedan och kunde då inte undgå att höra de två kvinnornas samtal på sätet bakom mig.

De gick igenom person efter person i bekantskapskretsen så som vi gör ibland.

Inte alls på något elakt sätt- utan bara så där du vet: "Hur är det med den eller den....

Plötsligt säger den ena: "Hon är helt fantastisk - en så generös människa!"

Ordet "generös" satte mina tankar i rörelse.

Vad betyder det egentligen att vara generös?

Att man är gästfri och gärna bjuder på middag, inte drar sig för att låna ut eller ge bort pengar eller ägodelar?

Javisst det kan förstås vara det man avser när man kallar någon för generös.

Men det jag framför allt tänker på när jag hör ordet generös är ett person med ett stort leende och en öppen famn.

Någon som gärna ger berömmande ord till andra.

Som ger ett handtag med ett varmt leende.

Det är underbart att möta såna människor.

Man bara gillar dem och vill träffa dem ofta....ofta....

Det allra bästa är ju att vi alla har möjligheten att bli sådana omtyckta personer.

Någon som folk blir glada av att möta.

Och gärna träffar igen....och igen....

Det finns ju en företeelse som heter "Vänliga veckan".

Men så här med ett nytt år inpå knutarna  - skulle vi inte kunna utlysa "Vänliga året"

Jag tror det skulle förvandla många människors liv.

Och vi skulle alla bli gladare.

Så...vad har vi att förlora....?

Att sörja är en process- man går igenom olika faser eller skeden.
Drlöjer längre ibland i vissa- tar ett steg tillbaka för en tid i den föregående - men det bär alltid framåt.

Så är det i dag och så har det alltid varit.

Detta beskrivs så fint i sagan om Askungen.

Den lilla flickans mamma dog, och snön bredde ett täcke över graven. Känslorna var frusna, men så småningom kommer de fram och Askungen går varje dag till graven och gråter.

Askungens pappa gifter om sig, och hon får en styvmor och styvsystrar. Askungen sover i askan intill spisen och hon är grå och smutsig.

I sagan är det de elaka styvsystrarna som tvingar henne till det, men det verkar som om det också passar henne att leva så i sin sorg.

Hon drar sig undan från glädjen i livet.

Efter vintern blir det vår, och snön smälter.

Askungen planterar en hasselkvist på graven.

Vattnad av Askungens tårar växer kvisten upp till ett vackert träd.

Tiden går och en dag är Askungen redo att lämna sin sörjande tillvaro.

Tillfället kommer när kungen ska ha fest.

Askungen hämtar kraft från trädet som växer på moderns grav: där får hon de vackra klänningar och skor som gör att hon kan gå på kungens bal.

Sorgen över den döda modern har omvandlats till goda minnen som ger Askungen styrka och mod att fortsätta sitt liv.

Visst måste vi alla få tro som vi vill och kommit fram till.

Ändå har jag svårt att förstå hur någon kan gå genom livet och vara övertygad om att vi bara är här och nu.

 Om vi enbart var kött och blod och upphör att existera efter döden  - skulle det då vara meningsfullt att överhuvudtaget ha några ädla mål med jordevandringen?

Om allt är slut när jag drar min sista suck -var finns meningen då med allt jag upplevt och lärt?

Om vi inte skulle ha något syfte, skulle vi alla kunna vara hur onda som helst och aldrig behöva lära oss något om oss själva och framför allt inte om varandra.

Fundera själv på om liv är meningsfullt och i så fall varför.

Jag anser att alla får tro eller inte tro och i det välja fritt - men om du stannar upp och vågar trobli förutsättningslös har du knappast något att förlora - eller hur?