Märkligt nog är det mycket  lättare att vara negativ än att vara positiv.
Det kan till och med kännas som om positiva människor hycklar ibland,
För så väldigt kul kan ju inte allt vara jämt?

Hur vänder man en bankomatkö till något positivt?
Eller hällande regn under den enda semesterveckan?

Å andra sidan så finns det något befriande över människor
som lyckas se det goda i det onda.

Bankomatkön kan ses som ett utmärkt tillfälle att bara låta tankarna vandra.
Och hällande regn är som gjort för att slippa få dåligt samvete
för att man inte är ute i solen.

Positivitet är rätt så härligt när man tänker efter.

Och framför allt så mår man bättre.

Att vara negativ blir en tankecancer som suger ur oss all initiativkraft och glädje.

Att vända även det som är tufft till något gott ger oss en inre harmoni - vi mår bättre.

Att i tillit till livet ta emot dagen med förhoppningar gör aboslut dagen bättre!

Med de orden önskar jag DIG en fin dag!

Många gånger undviker vi kanske att vara den goda människa vi egentligen vill vara av rädsla för vad andra ska tycka.

Att vara upptagen av andras åsikter om mig gör mig självupptagen.

Och beredd att tumma på mina principer för att bli omtyckt.

Det gäller att våga förverkliga den vi är.

Vi pratar om väder, vind och hur det är men det finns egentligen inget större intresse av att höra svaret.

Vissa människor frågar hur det är bara för att det är artigt men egentligen struntar man i svaret för man är så koncentrerad på sig själv.

Vi måste sluta gömma de underbara älskande människor vi är av rädsla för vad andra ska tycka.

Våga gå vår väg rakt fram - och berika världen.

Häromdagen när solen sken fick jag en enorm lust att ta en tur på stan och köpa något nytt ljust och glatt att sätta på mig.

Tursamt nog för min plånbok... så hade jag alldeles för mycket att göra så jag hann aldrig till en affär....

Jag läste någonstans nyligen att varje gång vi står beredda att köpa något, så ska vi tänka: ”need to have or nice to have”....Hm...sant!

Skulle vi tänka så, skulle det nog vara färre prylar i våra hem.

En gammal kvinna jag känner säger ofta: Det är mycket man behöver och mycket man klarar sig utan...

Och visst är det sant.

En annan sak hon också säger är att ”varför ska jag ha 10 blusar i garderoben när jag bara kan ha en i taget.”

Hon lever dessutom som hon lär – gör sin livsresa med minsta möjliga prylar.

Och visst är det så – att den verkliga lyckan kan vi inte köpa - bara fånga i flykten...till exempel som den där stunden med händerna fulla av sommarens bär.... eller leendet från en främling på gatan….

Den betydde mycket då - en gång - och jag har den kvar i min bokhylla.

Men jag läser den ytterst sällan.

Jag bara memorerar den första meningen:" Life is difficult."

Hela boken handlar om hur man bäst förhåller sig till detta enda.
Att livet inte för någon enda är lätt.

Hur man hanterar det svåra.

Hur man gör för att våga se och möta livet och de svårigheter det innebär. Istället för att undvika.

Jag tror vi måste söka och hitta det som får våra hjärtan att sjunga.

Unna oss att få gå in i och njuta av de små sakerna i våra liv som ändå är någorlunda bra.

För de små och stora lyckor vi själva känner betyder något i universum.
Världen behöver sjungande hjärtan.

Jag behöver dina drömmar...och du behöver mina....

Var på en föreläsning idag som handlade om förmågan att känna empati...skillnaden på sympati och empati med mera...med mera....

Föreläsaren startade med att slänga ut en mening bland åhörarna och be alla tänka några minuter.

Frågan löd: Skulle du vilja ha dig själv till medmänniska i en svår situation?

Oj...dags för självkännedom och självrannsakan....skulle jag vilja ha mig själv som medmänniska....????

Jag är inte alls klar med tankarna som den här frågan gav upphov till hos mig - men nu kastar jag frågan vidare till er kära bloggvänner och läsare....

Skulle DU vilja ha dig själv som medmänniska i en svår situation?

Jag tror att jag skulle kunna tänka mig själv som medmänniska i en svår situation.

Men jag insåg också att det finns mycket att bli bättre på.

Tror aldrig jag sett detta i en sådan blixtbelysning som denna fråga gav.

Nästa sak föreläsaren tog upp var att oavsett vem vi är så påverkar vi andra.

Och att de flesta av oss inte tror att vi gör det.

Vi känner oss alldeles förobetydliga eller oerfarna eller något annat i den stilen.

Men även om du är den nyanställde på lagret - och du sitter tillsammans med dina nya arbetskamrater på kafferasten och någon säger något elakt om feta personer på ett roligt sätt - alla skrattar- men du förblir allvarlig.

Skrattet kommer av sig hos de flesta- och utan ett ord ger du en tankeställare.

Bilden lånad här

Det är ofta våra tankar som skapar hinder för hur bra vi kan bli på olika saker.

Ett exempel är den så kallade Bannistereffekten.

Begreppet har fått namn av Roger Bannister som år 1954 blev förste man att springa en engelsk mil på under fyra minuter, någonting som forskare innan dess ansåg omöjligt.

Under de därpå följande två åren klarade ytterligare femtio löpare att ta sig i mål på tider under fyra minuter.

Och antagligen är det tur att humlan inte känner till att den enligt en del teorier inte borde kunna flyga.

Tankens kraft är en av våra största resurser och rätt använd kan den ge oerhörda resultat

Enligt vad jag läst tänker vi människor ca 65.000 tankar per dygn.

Av dessa är cirka 95 procent samma som föregående dygn.

Men en del av tankarna kan vi förändra och därmed också utvecklas som människa och försöka styra livet i en positiv riktning.

Om någonting bara dyker upp i huvudet på oss innebär det att vi låtit det dyka upp (vilket kan ha hänt omedvetet) och vi har också kraften att tvinga bort tanken.

Det är vi själva som väljer vad vi släpper in i våra huvuden (märker du att det är någon annan som styr dina tankar gör du bäst i att sända iväg dem på terapi).

Din hjärna är din egen att använda på det sätt du själv bestämmer.

Affirmation kallas det när man medvetet och upprepade gånger formulerar tankar som så småningom förankras i det undermedvetna på samma sätt som du en gång lärt dig gå och cykla.

Så nu tänker jag börja visualisera en framtid där alla är vänliga och omtänksamma mot varandra - och där jag alltid försöker se människan bakom beteendet - och möta personen och inte beteendet, vilket både jag och andra gör allt för ofta.

Vill du vara med!

Visst har vi människor lätt en tendens att tycka att det alltid måste finnas någon som rör för hur vi mår- som är orsaken till att saker går emot oss.

Med den inställningen blir man tyvärr inte vidare trevlig - och dessutom har man det verkligen inte bra.

Om vi istället går in för att gilla dem vi jobbar med och är beroende av på olika sätt så blir vi betydligt lyckligare människor.

Om vi försöker göra allting i villkorslös kärlek...
Tränar verkligen på att se människor utan att vara dömande och/eller värderande...

Du vet väl att man älskar inte människor för vad dom gör ...utan för vem dom är....

Allt detta gäller givetvis också till dig själv och det viktigaste av allt är att du verkligen lär dig att älska och uppskata dig själv.

Detta kan vara det svåraste av allt, det är mycket lättare att ge till andra än sig själv....
Men här gäller det att sätta sig själv främst, utan att vara egoist...Då kommer alla andra automatiskt att stå bredvid dig...men om du sätter dig själv sist ...sätter du också alla andra där....

Trots allt tror jag fortfarande
att människorna är goda
innerst inne...

Så skrev Anne Frank från sitt gömställe

En sådan tro och kärlek kan inte undgå
att göra ett djupt intryck.

Men vi kan också lära oss något av det
och när våra syskon, våra föräldrar eller
våra barn gör oss illa, ska vi tänka på
Anne Franks förmåga att se de goda
Då kan vi bortse från de sårande
handlingarna och förlåta