" Morgonstund har guld i mun" var ett ordspråk jag och många med mig fick lära oss redan som små.

Och det är sant.

Om man tar emot morgonen på rätt sätt.

Det är lätt att mest lägga märke till tröttheten som får oss att längta tillbaka till den varma sköna sängen.

Eller att göra en rivstart så vi missar att vakna.

Egentligen är varje morgon en stor förändring i vårt varande.

Ifrån sovande och relativt omedveten om det som är omkring oss (i varje fall så länge inget exeptionellt händer) ska vi gå till att vara vakna och pigga.

Övergången blir lättare om du ger dig sjäv fem minuter på det sätt som du väljer.

En och annan kanske vill sätta på lite gladmusik och dansa runt så kroppen vaknar.

Själv älskar jag mina fem minuter på balkongen. Där brukar det ofta bli något ord som fastnar i tanken.

Idag funderade jag över ordet "omsorg."

Om och sorg som får bilda ett ord.

Har det med sorg att göra.

Jag var faktiskt tvungen att googla.

Och fick lära mig att omsorg är samma sak som noggrannhet.

Betydligt mera ambitiöst än jag tänkt mig.

Omsorg är ju ett ord vi möter från samhällets sida....vård och omsorg....med mera.

Gäller att hoppas att det är nogrannhet som erbjuds den som är gammal eller utsatt på annat sätt och behöver samhällets omsorger!

Ha en riktigt bra tisdag!

....citatet kommer här....

"Söker du dig själv ”i din egen rätt”, hindrar du oljans och luftens möte i lågan, berövar du linsen dess genomskinlighet."

Dag Hammarskjöld

l  

Väldigt ofta idag, när man tillsammans med någon eller några andra funderar över en människa.

"Hur ska vi kunna hjälpa?"  "Hur möter vi hennes/hans problem?"
Så kommer nästan alltid eller i mina ögon lite för ofta, kommentaren: Hon/han måste ha  någon slags "bokstavskombination".

Vad man menar är att det måste föreligga en diagnos - eller ännu ingen diagnos, att personen ifråga har Adhd, add, damp eller dcd.

Ja en djungel är det minst sagt, även om jag har förstått att det finns beteendevetare som hittar i den djungeln.

Eller - i varje fall är införstådd med vad man menar med de olika bokstavskombinationerna.

Jag har med ojämna mellanrun försökt sätta mig in i vilka symptom som hänförs till de olika diagnoserna.

Och jag inser att det finns människor som faktiskt motsvarar beskrivningarna till punkt och pricka.

Men också att det känns som att så fort någon inte följer normen (och vad är det för norm - vem är normal?) så är det viktigt att få en diagnos.

I de flesta fall handlar det ju ändå om att lära sig leva med sina problem - kunna hantera dem så man kan vara en del av ett socialt sammanhang.
Och visst - det kan man ju bland annat få genom terapi. Och allt stöd och all hjälp är ju superviktigt.
Som jag förstått det finns det mycket lite av medicinering eller operationer eller liknande som skulle kunna hjälpa personen som drabbats, utan det är helt enkelt en neurologisk störning.

Nu är det ju så att uttrycken och diagnosticerandet jag talar om oftast eller kanske nästan alltid kommer från lekmän och amatörer.

Men det är just den bekväma utvägen för oss vanliga medmänniskor -  att förklara en människas beteende jag vill ifrågasätta.

Det är ju faktiskt så att det inte är mer än mellan 3-6 % av barnen som har ADHD.

I många fall förbättras det då man blivit vuxen, eftersom det där finns endast 2 % som motsvarar diagnosbeskrivningen.

Man lär sig hantera det helt enkelt tror jag.

En neurologisk störning kan ju annars knappast försvinna.

Låt oss känna respekt för dem som drabbats av någon av de störningar som dessa bokstavskombinationer står för- och underlätta för dem.

Men undvika att amatörmässigt slänga diagnosen på alla som vi anser har ett avvikande eller märkligt beteende på något område eller totalt.

Vet inte om jag riktigt lyckades få till den texten som jag avsåg - men det är i alla fall ett försök.

Och jag blir väldigt glad om du som har samma, liknande eller helt annorlunda tankar runt detta kommenterar!

Nu är det lördagmorgon.

En lång och lat sådan.

Snart ska jag äta frukost som mannen står i köket och gör iordning.

Önskar DIG en fin lördag - här hos mig är den än så länge riktigt solig och varm....folk sitter på balkongerna och äter sin frukost 10 september - det är ganska fantastiskt!

....och så ett citat....

"Ge aldrig upp, i morgon kan vara den dag som ger dig precis det du behöver för att förvandla ditt liv fullständigt."
Okänd tänkare

d  

Ibland blir jag skrämd när jag ser hur vårt samhälle förändras mot alienation och främlingskap....dyrkandet av styrka, föraktet för svaghet.
Ta dig samman och kämpa kan den få höra som knäar i kampen för att orka.

Och alla måste orka....utan att hänsyn tagen till att vi har olika styrka och att det vi måste orka ställer olika höga krav på oss.

Jag har länge talat mig hes om att våga vara svag. Vi kanske kan imponera på andra med våra styrkor men det är bara utifrån svagheten vi kan mötas.

Många av oss lägger stor energi och tid och initiativrikedom på att ge omgivningen intrycket att vi är starka.

Medan vi ständigt försöker tysta det gråtande hulkande lilla barnet inom oss.
På den vägen blir vi bara svagare och svagare alltmera sårande.

Det paradoxala är alltså att genom att våga visa vår sårbarhet så blir vi  om inte osårbara - men betydligt mindre sårbara  eftersom vi inte längre har något att dölja.

Dessutom får vi ju nya vänner - vänner som ser att vi inte hotar deras sårbarhet eftersom vi vågar visa att vi blöder  ibland.

Att våga vara sårbar är ett extremt mod.
Genom sårbarheten kan vi omfamna vår osäkerhet. Om vi ska hitta tillbaka till oss själva eller till varandra är sårbarhet vägen.
Låt det komma och låt det gå. Se din  sårbarhet som en styrka istället för svaghet. Om vi inte tillåter den svagheten att finnas eller visa sig väljer vi att inte vara sanna och ärliga mot oss själva.

Och inte eller någon annan.

Med de här tankarna vill jag önska DIG en god kväll och en natt med vackra drömmar.

Jag ska "koja" tidigt ikväll eftersom jag sov bara ett par timmar natten som gick!

.....ett citat.....

"Och de som sågs dansa ansågs vara galna av dem som inte kunde höra musiken."

Tom Hodkginson

Ofta hör man någon säga: "Min allra bästa vän" eller "min finaste vän"
Varje gång jag hör någon säga det så undrar jag; Hur mäter man vänskap?

Går det att mäta?

Är det tiden som räknas?

Gamla vänner.
Djupnande samtal under år av vårt liv....någon som funnits där...
Är det så enkelt?

Den jag minst anar kanske ger mig en hjälpande hand.
Den jag litade på kanske flyr.

Tänk om vänskap är något helt annat.
Kanske handlar det om samhörigheten och förståelse.
Just nu.
Tidlöst.
Kravlöst.

Inte nödvändigtvis hela livet.

Kanske bara just nu -  just idag

Goda vänner är ibland svåra att hitta....kanske finns de just där vi minst anar....

Många människor får betydelse i våra liv, men bara riktiga vänner lämnar fotsteg i vårt hjärta..

Vem är rik och vem är fattig?
Vem har något att ge och vem behöver ta emot? Och vad innebär det att ge och vad innebär det att få?

 Vänskapen suddar ut givare och mottagare - där är vi alla givare - och alla mottagare.

Med de här tankarna om vänskap vill jag önska DIG en härlig avslutning på denna tisdagskväll!

Och en riktigt god natts sömn så småningom.

.....här kommer en klok "kommunalarbetares" tankar om vänskap

"Vänskap känner inga hinder
Vänskap känner inga avstånd
Vänskap känner inga tidsbegrepp
Vänskap är ett enda stort här och nu"

Kommunalarbetaren

Skogens äkta matta, mjukare än den dyraste fina vardagsrumsmatta
 

Söndagkväll är ett ord som ger mig två ganska olika associationer.

Dels ger det känslan av ro och frid.

Och dels känslan av anspänning.

Inför en ny vecka med nya uppgifter.

Jag har hunnit det jag ville och behövde göra....både lett och ljuvt har helgen innehållit.

Tvätt och städning....promenader.....samtalom högt och mera vardagligt....hämtat en del jobb på mitt arbete som bara måste vara gjort i morgon.

Det tog dagens eftermiddag.

En långpromenad sommarlik septembersol....

Och så - inte att förglömma två långa härliga frukostar med mannen i mitt liv.

Och en lika fantastisk enkel men gemensam - och därför så god - söndagsmiddag med samme man.

Tacksam!!!   Ja!!

Och jag avslutar den här helgen ganska nöjd och önskar DIG en fin avslutning också.

Och en god natts sömn då du kommer så långt.

Ikväll får du ett alldeles speciellt visdomsord - ja. jag vågar faktiskt säga så - för alla är ju speciella....

 
"För att nå ljuset måste vi fortsätta att vandra även när mörkret faller."

Okänd tänkare

Intensiva dagar fortsätter på mitt arbete!

En viss oro finns hos både mig och de två som ska efterträda mig när jag slutar.

Något jag egentligen inte alls vill göra.

Och inte skulle göra om jag inte drabbats av min synskada.

Jag vet att jag har massor -eller nåja mycket att ge fortfarande - och jag kommer nog att må dåligt över att inte veta var jag ska göra av det.

Just nu är det precis tre månader kvar!
Sorg och förväntan slåss inom mig vid den insikten.

tillsammans med en oro för hur det ska gå  när det blir för lite personal eftersom de tillsammans endast kommer att ha 80% av heltid.

Livet kommer att bli8 annorlunda för mig och det är väl någon stans ok - men om det inte fungerar där.

Hur blir det då?
Alla som behöver hjälp.

Kommer de att få det?
Frivilliga som behöver tala ut en sen kväll.

Ställer de tillträdande samordnarna upp på det?

Tror inte det.

Kan bara hoppas att det ska fungera ändå!

Det går inte att leva utan att då och då ta adjö.
Avsked och sorg hör till livet

Lite trista funderingar ikväll.

Men det beror på att en månad som ligger bakom gått så rasande snabbt.

Och det är bara tre kvar......

Önskar DIG en härlig onsdagkväll och ett nöjt och tacksamt hej då till augusti!

Och så ett citat.....

"Kärleken begränsar inte; den vidgar våra horisonter och gör så att vi tydligare kan se det som är utanför oss och så att vi ännu tydligare kan se de mörka platserna i våra hjärtan."

M.D.S

Närheten till en annan människa.

Att få den fantastiska möjligheten att leva nära  - dela tankar och längtan.... dela sorgerna och det svåra likaså.

Att uppleva hur gemenskapen andas ömhet och omtanke- att alltid längta efter mera av varandra....

Tacksamheten överflödade i mitt inre när jag vid min sedvanliga morgontankestund - liksom många gånger förr - hur fantastiskt bra jag har det med denne man i mitt liv som jag fått den fantastiska möjligheten att kalla mannen i mitt liv - min människa på jorden.

Stort att komma så nära någon - det är bara kärleken som vågar släppa intill....

tryggheten i att veta  - att med allt jag är av sprickor och tillkortakommanden - längtan och glädje är jag älskad!

Jag önskar alla människor att få uppleva detta under.

Undret att vara älskad som ger en atmosfär där man vågar vara sig själv.

Ha nu en skön och fin lördag!

Hos mig skiner solen - hoppas DU ser den också!

och så ett citat förstås....

"Vem kan förklara kärleken?
Vem kan säga orsakerna till att man älskar.
Kloka människor begär inga skäl.

De tar bara emot i glädje!"

Viola Racher