"En sån där drömmare" säger man ibland om människor.

Vilken lycklig människa tänker jag!

För visst måste man ha drömmar.

Det är underbart när drömmar slår in..

Och även om de inte slår in så har de faktiskt haft ett syfte medan vi drömde.

Drömmar är en drivkraft som för oss framåt.. får oss att vilja.

Utan drömmar stannar livet upp… man blir någon som existerar men som inte riktigt lever.

Ta hand om dagen.
Sträck dig efter stjärnorna –ge plats för drömmarna.

Gör saker lite  annorlunda än du brukar göra.

Gå en annan väg än den vanliga till jobbet!

Om du aldrig går på teater - boka en biljett och ge din själ vingar.

Om du aldrig reser - beställ en resa.

Om du aldrig går in i en kyrka.
Gå in i första bästa kyrka du hittar.

Anmäl dig till en kurs.

Kanske bor det en slumrande konstnär i dig!

Om du aldrig läser en bok  - gå till biblioteket och låna den du tycker ser mest spännande ut.

Din ålder är utan betydelse.

Drömmar behöver vi i alla åldrar!

Ett citat att ta med ut i denna dagen:

"Ibland måste du skapa det du vill vara en del av."
Geri Weitzman

"Jag känner alltid sån förväntan inför midsommarhelgen! - så utbrast en kvinna jag pratade med idag.

Förväntan - väntan före - innan något ska ske.

Studier har  visat att om du talar om för en person att en maträtt smakar illa är sannolikheten stor att han eller hon  kommer att hålla med dig efter att han/hon har smakat.

Inte därför att det verkligen smakar illa utan därför att förväntningarna är så starka

Förväntan är ett "ljust "ord - enligt mig - men som man märker av att läsa om den här studien kan det även finnas negativa förväntningar.

Kan det vara så att våra förväntningar är självuppfyllande!

Vi vet ju också att om vi tror på den bot läkaren föreslår och förväntar oss att bli friska av den så ökar våra chanser att bli det maximalt.

Och nu talar jag inte om placeboeffekten.

Att jag tror jag får en smärtstillande tablett när det i själva verket är ett sockerpiller.

Jag tror faktiskt att förväntan kan göra oss både friskare och lyckligare.

Jag tror ju inte att vi kan jaga bort molnen och det som droppar ur dem genom förväntan.

Inte locka fram solen heller.

Så om väder är det vi tänker på när vi säger att vi förväntar oss en fin midsommar kan vi inte påverka det.

Men vi kan påverka oss själva.

Jag förväntar mig en fin midsommar för jag ska träffa människor som är oerhört betydelsefulla för mig - mina barn!

Nu är det bara en arbetsdag kvar innan vi firar midsommar!

Och två nätter.

Jag ska krypa till kojs och  förvänta mig att få sova gott!

Förvänta dig detta du också!

Önskar dig en skön nattsömn med vackra drömmar.

Ta med dig citatet in i drömmens rike!

"Tro är att ta det första steget även om du inte ser hela trappan".

Martin Luther King

"Livets krafter kan faktiskt tränga igenom den hårda och kalla isen.

Mot alla förväntningar.

Det är inget självklart.

Tvärt om är det en livshållning, ett hopp som man dagligen måste ta till sig."

Läste de här orden någonstans på nätet för en tid sedan - och de har följt mig sedan dess.

Visst händer det mycket ont både långt ifrån oss och nära.

Som tur är får vi inte veta allt.

Med att säga-"som tur är" menar jag att vi knappast klarar det!

Om vi hela tiden överöses med skildringar av det ondas framfart är det lätt att tro att godheten är död.

Så snart vi sätter oss tillrätta vid Aktuellt eller Rapport möts vi av dem - ondskans handlingar- krig och mord, förföljelse och svältkatastrofer.

Och i personalrummet får vi lyssna till berättelser om den och den som slår sin fru och den och den som inte tar hand om sina barn med mera...med mera...

Är läget alltså hopplöst?
Har egentligen ondskan redan segrat?

Nej vi har möjlighet att välja godheten!

Och den är alltid starkare!

Den tränger igenom ondskans islager...så som maskrosen tvingar sig upp genom asfalten.

Men vi måste välja den!

Och det kräver att vi aldrig ger upp.

Godheten, kärleken, friheten, rättvisan, hoppet, måste ständigt återerövras - varje dag!

Måndag morgon!

En arbetsvecka framför oss!

Lätt att tycka att det är en vecka att arbeta oss igenom fulla dagar   - med långt till nästa helg!

Ibland skulle man kunna tro att de flesta av oss tror att livet stavas P-L-I-K-T

Vi har massor med saker i huvudet som vi ska göra idag redan när vi vaknar på morgonen.

En del av oss har till och med papper och penna med oss när vi lägger oss för att vi ska kunna skriva ner något "måste" som vi kommer på om vi vaknar till.

Nästan alla går omkring med spända axlar, en släng av magkatarr nu och då - och ofta eller i värsta fall ständig huvudvärk.

Vi knäar under alla plikter och måsten.

Och glömmer att dagarna just nu är vårt liv.

Vi glömmer att vi har ett visst ganska så bestämt hälsokapital.

I allra värsta fall hittar vi inte dörren ut ur allt detta som ligger som ett ok på våra axlar - och möter den omtalade väggen.

Skjut inte livet på framtiden - det pågår här och nu!

Skjut inte upp till imorgon det roliga du kan unna dig idag!

Sträck på dig och tänk - en hel dag av glädje ligger framför mig!

Ge dig själv några minuter nu coh då idag att känna glädje....titta på lövet som vinden leker med.... böj dig ner och känn doften från rabatten du passerar...hoppa upp ur soffan och dansa när du hör din favoritlåt...krama om dig själv om det inte finns någon annan att krama...le mot dem du möter...ditt leende går vidare...den du ler emot ler mot andra - och så får vi en bättre värld att leva i - idag!

Ta med dig citatet här nedanför ut i DIN dag:

"Du har i din makt att enkelt öka den totala summan av världens lycka.
Hur?
Genom att säga ett par uppriktiga ord av uppskattning till någon som är ensam eller nedslagen.
Kanske har du redan imorgon glömt de vänliga ord du säger idag, medan mottagaren kommer att vårda dem för livet.”

Dale Carnegie

Det är lördagmorgon - eller snarare lördag förmiddag.

Många av mina grannar har ännu persiennerna nerdragna.

Jag sov också extra länge idag.

Men när jag vaknade bestämde jag mig för en stund på den redan solvarma balkongen - utan bok eller tidning.
Och absolut inte Iphone eller Ipad.

Bara en ensam stund - när tankarna får vandra utan att bli avbrutna.

Den stunden gav ny styrka och nya insikter.

Du ser soffan jag satt i på bilden, men du ser också min utsikt som på bilden speglar sig i fönstret bakom mig.

Vi behöver inte brain-storming utan snarare brain-stilling”, hörde jag någon säga häromdagen.

Ja, vi behöver få stanna upp....vara i tystnaden...och i ensamheten...det är så man blir kreativ och kan ta in det man möter med alla sinnen.

Precis som vi behöver ta ett bad eller en dusch med regelbundenhet om vår kropp ska vara ren, behöver vi få stunder när vår hjärna och vår själ får duscha i tystnaden och kanske till och med långtråkigheten är en läkande och inspirerande kraft.
Vi utsätts  för oerhörda mängder av  intryck och information dagligen.

Ständiga beslut och val som ska göras.
Vi ska dessutom vara nåbara helst 24 timmar per dygn.

Det är klart att vår hjärna behöver vila ibland.

Jag har hört att en tonåring i dag exponeras för mer information och fler relationer under en vecka än en stenåldersmänniska gjorde under ett helt liv.

Och att en medeltidskvinna som bodde på landet mötte ungefär femtio människor under sitt liv.

Många av oss möter flera varje dag.

Även om det ofta är korta möten på gatan.

När jag var liten satt jag ofta gärna och bara drömde. Ofta fick jag då höra: ”Sitt inte där och dröm, gör något”.

Men det är kanske just det vi behöver göra lite oftare.

Stanna upp en stund och verkligen uppleva att vi är här och nu.

Faschineras över det fantastiska liv vi har

Gå en långsam promenad...stanna till och titta på en och en av tusentals detaljer som finns runt omkring oss i naturen.

Ibland har vi inte tid för en lång stund- men då kan vi ta några minuter här och där under dagen...bara vara...låta tankarna komma och gå.

Och ge hjärnan lite lugn och ro.

Ordentligt trött idag - efter fyra långa arbetsdagar!

Men blir glad och betydligt piggare när jag ser solen därute.

Den ljusa morgonen lovar en vacker dag!

Och tänk- att varje ny morgon är en ny start.

Denna morgon har aldrig funnits förr.

Den dag som ligger framför oss kan du inte hitta i historien och inte i framtidsdrömmarna - den är här - just nu!

Detta ögonblick!
Öppna famnen och ta emot den med ett leende.

Allt som du upplevt hittills har skapats av dina tankar, dina tankar i sin tur är produkter av vem du är och vad du lärt under ditt liv.

Vi föds med förmågan till att skapa just de liv vi är ämnade för, med känslan för vad just vi behöver just nu i livet.

Sedan börjar vi formas av vår omgivning.

Ibland när man tänker samma tanke om och om igen kan det till slut kännas som om man inte valt den; att den lever sitt eget liv.

Men faktum är att vi valde den lika mycket den senaste gången den tänktes som den första.

Och lika duktiga som många av oss är att tänka destruktiva och negativa tankar om oss själva - lika bra borde vi bli på att tänka konstruktiva, positiva, produktiva tankar.

Det är dessutom både roligare och egentligen lättare.

Vi måste börja reflektera och komma till en insikt om hur vi kan återta kontrollen över våra liv och kliva ur centrifugen så att vi kan bromsa i tid och inte bara låta våra liv rinna ut i sanden, annars kommer du vid ett senare tillfälle i livet, ångra varför du inte stannade upp någon gång i ditt liv, för att känna efter om det verkligen är det här som är livet, där allt snurrar på utan att du tänker på hur du verkligen vill leva ditt liv.

Idag - med en nyfödd dag framför oss kan vi bestämma oss för att den verkligen ska vara början på en ny framtid.

En ljus framtid!

Faktiskt oavsett vad den kommer att innehålla.

Det kommer dagar då våra ögon tåras.

Dagar som känns som en uppförsbacke i motvind.

Men om vi valt att ha ljuset inom oss så föder det nytt hopp - om och om igen!

Önskar DIG en underbar dag!

En härlig början på DITT nya liv!

Ta med dig citatet här nedanför ut i dagen.

”Bedöm inte varje enskild dag enligt den skörd du skördar, utan utifrån de frön du planterar.”

Robert Louis Stevenson

Inte har väl jag några fördomar?!

Visst har du tänkt och sagt så också en eller annan gång.

Fördomar - det är sånt som andra har - eller....?

När jag häromdagen skulle handla m,at för veckan fanns i affären en mamma med två barn.

De for fram och tillaka med de små kundvagnar hon tilldelat dem.

De skrek och tjoade.

Hamnade i konflikt med varandra vilket gav omgivningen mer eller mindre hörselskador.

Jag gillar barn!
Jag har själv fem stycken som ju är vuxna vid det här laget.

Och jag hade gärna haft flera...

Men - detta var på gränsen av vad jag ansåg att jag kunde tolerera.

hade denna mamma helt abdikerat från sin föräldraroll eller vad var det frågan om.

Och så - så småningom kom tanken....ja dessa unga mammor, helt upptagna av sina mobiltelefoner(vilket hon faktiskt var), lär inte ungarna minsta hänsyn. (Oppsan, vilken fet fördom), jag som har för mig att jag inte har några sådana.

Men just då mindes jag någon jag läst i Stephen Coveys ”Att leva och verka till 100%  - om en pappa på en  spårvagn och hans störande barn:
"Det är söndagsmorgon och jag sitter på en spårvagn i centrala Göteborg.
Människorna runt omkring mig sitter lugnt - en del läser tidningen, andra sitter försjunkna i tankar, somliga vilar med slutna ögon.

En lugn och fridfull scen.

Då kommer plötsligt en man och hans barn in i spårvagnen.

Barnen är så högljudda och störande att hela atmosfären omedelbart förändras.

Mannen sätter sig bredvid mig, sluter ögonen och förefaller helt omedveten om situationen.

Barnen skriker, kastar saker och rycker till och med åt sig människors tidningar.

Väldigt störande och ändå gör mannen som satt sig bredvid mig ingenting.
Det är svårt att låta bli att bli irriterad.

Jag kan inte förstå att han låter sina barn uppföra sig på det sättet utan att göra någonting.

Många i vagnen ser väldigt irriterade ut och till slut vänder jag mig därför till honom och säger:

"Nu får du allt se till att hålla ordning på dina ungar.
Du ser väl hur mycket de stör."
Mannen lyfter på ögonlocken, som om han för första gången blir medveten om situationen, och säger stillsamt:

"Jo, du har rätt. Jag antar att jag borde göra något åt saken.
Vi kommer just från sjukhuset där deras mamma dog för ungefär en timme sedan.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag förmodar att de inte heller vet hur de ska hantera det hela."

På spårvagnen på vägen hem efter lång dag funderade jag över en sak.

Som oftast.

Min hjärna är lite överaktiv.

Den måste alltid hålla igång.Jag funderade säger jag....men vad är egentligen skillnaden - skillnaden mellan att fundera och att tänka och att fantisera?

Tål att tänkas på.

Och när man inte tänker på någonting alls, tänker man inte då i alla fall?

Detta med att tänka - det är en hel värld.

Även om världen ryms i det förhållandevis lilla klot som är vårt huvud.

Och att  filosofera är att tänka några varv extra, att ta ett resonemang till vägs ände, att tillåta sig att ifrågasätta det tillsynes allra mest självklara.

Vårt undermedvetna är som trädgårdens jord.

Där landar dina tankar och gror på samma sätt som de frön du sår i grönsakslandet.

Och blir nya tankar.

Vad är det hos oss som tänker?

Det är nästan väl kaxigt att påstå att man har ett täckande svar på det.

Så det vågar jag mig inte på.

Jag kastar bara lite tankefrön till dig!

Genom att reflektera över våra tankar får vi nya tankar- så spännande - eller hur?

Detta med tänkandet borde man kanske inte ge oss på i ett litet blogginlägg.

Det kanske skulle behövas en hel bok.

 När vi reser genom livet med intentionen att söka inåt - får vi tankar - som vi ger ord och så  delar vi erfarehet och på vägen kommer vi som vandrar att känna igen varandra.

Vi delar  erfarenheter i form av själva livsresandet i sig  - även om våra resor är helt unika.