Våra känslor är för själen vad musklerna är för kroppen läste jag att Biskop Lennart Koskinen sa vid något tillfälle.

Det var en liknelse som jag gillade.

Vi vet ju verkligen att om vi inte använder våra muskler så förtvinar de och vi kan inte få ut alla funktioner av vår kropp.

 En av våra känslor är förmågan att känna empati .

Men om vi inte låter den känslan öva sig så kanske den försvinner.

Empati är förmågan att leva sig in i en annan persons känslor, att förstå någon annans lidande och visa medkänsla.

Vår förmåga till empati växer med ålder, men är ingen självklarhet.

Vi behöver jobba på detta varje dag.

Jag tror att de allra flesta av oss behöver den övningen och likaså övning i att och i att lyssna - verkligen lyssna.

Så att vi hör vad personen vi samtalar med verkligen sägwer och det inte stannar vid vad vi tror att hon eller han säger.

Att vi tränar på att försöka upptäcka vem personen verkligen är istället för att redan innan ha en uppfattning om vem det är vi har framför oss.

Ska vi klara det då måste vi öva oss i eftertanke.

Och det är inte alltid så lätt att få tid till det i detta hektiska samhälle.

Återigen landar vi i vikten av att leva nu.

Jag jobbar på detta varje dag eftersom jag möter flera olika människor i mitt jobb i princip varenda dag där det är viktigt att jag verkligen SER.

Att vi verkligen HÖR.

Om vi satsade mera på förmågan till empatii stället för teknik skulle vi ha kommit långt i att minska krig.

Det gäller att verkligen se varandra - och att acceptera varandras olikheter.

Näer vinte tycker att vi kan förstå - ja då får vi kanske försöka förstå att vi inte förstår.

Den insikten leder till ökad ödmjukhet - och det behöver vi alla mera av.

Nu är det snart dags för mig att säga godnatt och inte plåga er längre men alla tankar som trängs i mitt huvud.Jag önskar DIG en skön sömn som gör dig redo för DIN morgondag!

Ta med dig detta ord in i sömnen:

"Det är bara med hjärtat du kan se det rätt,det mest väsentliga är osynligt för ditt öga.!

Antoinde de Saint Exepéry

En god vän till mig berättade hur hon en längre tid känt sig stressad....i princip hela tiden.

Som om något rusade inom mig...beskrev hon det.

En dag sa en kollega på jobbet till henne: Ta på dig jackan och går ut och gå - minst två kilometer, och för varje steg du tar ska du tänka ordet tack....

Lite irriterad slet hon på sig jackan och gick iväg.

Efter ett tag hade hon gått av sig den värsta irritationen och kom plötsligt på att hon glömt att tänka ordet tack i varje steg.

Så hon tänkte - jag börjar om- och gör det rätt.

Hon berättade hur hon kände att munnen blev bredare och bredare för varje steg hon tog.

Tacksamheten -  och med den glädjen  - började flöda genom henne.

När hon gått de två kilometerna stod hon plötsligt med både en blomsteraffär och ett bageri på sin högra sida.

Hon började med att gå in i blomsterhandeln och köpa en flammande röd bukett - gick så vidare till bageriet och köpte gott bröd.

Tillbaka på jobbet hamnade blommorna i en vas och alla kollegor inbjöds till kaffekalas.

Hon berättade att hon numera går en "tacksamhetspromenad" varje morgon.

Hon hoppar av bussen några hållplatser tidigare - och sätter igång att gå.

Och tänka ordet tack.

Enligt henne hade detta hjälpt henne övervinna stressen.

Jag tycker det var en jättefin berättelse - som dessutom är helt sann.

Tänk - om det är så enkelt!

Tacksamhetspromenad - inte så dumt va.

Det kanske vi borde ta lite till mans och kvinns när stressen gör leendet till en grimas - så att glädjen får plats i våra liv!
Om vi inte hinner då?

Kanske kan vi gå av bussen två hållplatser för tidigt ( om det är svårt att orka gå hela vägen till jobbet....

Och gå den dagens tacksamhetspromenad.

Jag tror vi skulle må bättre - och vårt jobb bli effektivare.

Och varför inte - om vi går förbi ett bageri - köpa en påse bullar.

Mitt i veckan - eller kanske till och med en måndag.

Då behöver vi de där bullarna till morgonkaffet mer än de bullar många av oss köper till jobbet på fredagen.

Du som heter Gerd eller Gerda har en särskild anledning att köpa bullar - du har namnsdag....grattis säger jag!   

Grattis också till dig som firar födelsedag idag - den 23 mars!   

Ett grattis till oss alla  för att vi lever idag - i ett land där vi får uttrycka det vi vill och tänker, och där ingen av oss behöver fly från inbördeskrig!

Började min arbetsdag 6.30 i morse med information om Frivilligcentralen på BNI frukost.

En slags företagarorganisation.

Vi behöver snart ha en särskild informatör.

Igår eftermiddag var jag som jag skrivit om förut ( tror jag) och informerade på en samlingsplas för området.

De flesta var utrikesfödda och jag tolkades.

Väldigt olika publik med andra ord.

Dagen har gått i tusen händelsers tecken.

telefon och besök.

Väntar nu på veckans sista besök.

Grattis vill jag säga till  Joakin och Kim som har namnsdag idag!   

Och givetvis till dig som fyller år!   

Önskar er en underbar firardag.

Och skickar med ett vist ord att ta med in i eftermiddagen och kvällen.

Närhelst kampen står mellan makt och tålamod - satsa då på tålamodet

Okänd tänkare

Jag vet att det i dagens Sverige kanske inte ses med blida ögon att hylla tvåsamheten. Kärnfamiljen.

Men jag tänker inte lägga vikt vi det utan hylla i alla fall!

Men vad är det då för fördelar med att vara gift kanske du invänder.

En stor fördel är att ha någon att komma hem till på kvällen.

Dela vardagen med.

Någon att berätta för hur dagen varit.

Och få höra hur hans eller hennes dag sett ut.

Någon finns där alltid för dig.

Och du finns för någon.
Två behov som uppfylls.

Behovet av att ha någon och behovet av att behövas.

Någon säger dig sanningar som du kanske inte alltid gillar.

Men denne någon ser mer än någon annan vem du är och har en enorm möjlighet att hjälpa dig i ditt växande som människa.

Någon kan hjälpa dig att resa dig upp när diu snubblar.

Det gör vi alla ibland.

Livet blir för mycket eller ger oss ett slag i solar plexus.

Då behöver vi någon som förstår och kan ge oss en kram när vi behöver det som bäst.

Jag skulle kunna göra denna lista oändligt mycket längre, men jag väljer att stanna här.

Jag vet att många lever i en ofrivillig ensamhet eller singelskap.

Och jag förstår att det jag säger här ovan kan verka som ett hån.

Det är inte ett ögonblick min mening.

Vad jag vill är att slå ett slag för den gammaldags familjen.

Nu invänder du kanske att man kan ha det så även om man är sambo.

Och det är klart man kan.

Men- för  min egen del ökar det tryggheten att ha två ringar på fingret.

Tycker du som jag  -eller tycker du att kärnfamilj och tvåsamhet är ett gammalt ok som vi ska kasta av oss?

Berätta gärna.

Detta vet du egentligen.

Men jag vill påminna dig så här i arla morgonstund med en helt ny vecka framför!

Ingen annan än du vet hur något känns för just dig. .

När det gäller känslor finns det inte rätt eller fel.

Du - som den du är reagerar påditt sätt.

I varje stund är varje människa unik.

Sinnets stämning, kroppens balans, känslornas svängningar för just dig i just den situation du är i är fullständigt unikt!

Fantasier, förhoppningar och tankar som du har kan påminna om dem en annan människa har - men ingen annan än just du har just de tankarna, de drömmarna, de förhoppningar du har.

Också när det gäller smärta - fysisk eller mental är det ingen som kan säga att du inte har så ont som du känner att du har.

Det går inte att jämföra två människors smärtupplevelse eftersom vår smärtröskel är så olika.

Om du ska gå igenom en behandling eller ett ingrepp och frågar någon annan som också gjort det hur det var - och den svarar: "Det var lindrigt".

Medan du upplevde det riktigt smärtfullt.

Den personen har inte fel - men det har inte du heller.

Bådas smärtupplevelse är helt unik.

Så att jämföra sig är meningslöst.

Var den du är - slå vakt om det du tänker och känner.

Det är du! - Och DU är en underbar och unik person!

Så ska jag förstås gratta Edvard och Edmund som har namnsdag idag!   

Ett stort grattis också till dig som fyller år!  

Och ett klokt ord att ta med oss ut i dagen förstås.

"Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon. Alla
behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln."

Okänd tänkare

Andras ilska råkar man ut för nu och då.

Du har säkert gjort det.

Och jag har gjort det!

Svårt att veta ibland hur man ska hantera den.

Förr i tiden triggade en annan människas ilska som riktades mot mig min egen ilska - och jag "slog tillbaka" - med ord förstås.

Idag har jag insett att det är detta beteende som skapar varenda krig, varenda konflikt.

Och jag gillar varken konflikter eller krig.

Utifrån den insikten om vem jag är och vad jag vill...vad jag gillar och inte gillar, måste jag ju ändra beteende.

Men hur?

Det är inte alldeles lätt.

Men - en dag - med en ilsken människa framför mig sg  jag ångesten och rädslan i blicken på den upprörde.

Och det gjorde att jag insåg att denna person är egentligen inte arg på mig.

Hon är arg på hela livet.

På allt som förvägrats henne.Den insikten förlöste min kärlek och omtanke.

Och det var ju just det hon behövde.

Det finns inget bättre svar på ilska än att ge någon en kram, ett vänligt ord eller en strykning över kinden.

Förståelse och omtanke!

Räcker det?

Kanske inte hela vägen, men väldigt lång

Den ilskna människan har ett behov som den inte förmår uttrycka på annat sätt.

Åtminstone inte just i den situationen.

Ilska bottnar oftast i rädsla, ungefär som rädda hundar skäller mest.
Ilskan har ofta sin rot i känslor av övergivenhet .

Anledningar till att ilska väcks till liv är individuella och kan exempelvis bero på att man känner sig oförstådd, har ouppfyllda behov, känner sig orättvist behandlad.

När man då möter förståelse och omtanke istället för ilska tillbaka försvinner ofta ilskan och man får möjlighet att reflektera.

Varför blev jag arg?
Vad är det jag egentligen vill säga?

Och så kan man få ett härligt konstruktivt samtal.

Det här fungerar förstås inte alltid.

vad gör väl det?

Men - förbluffande ofta är det bra att inse att den här människan behöver en kram - precis som den arga ungen som ligger på marken och skriker.

Visdom – det kan låta som något ouppnåeligt, gammaldags och absolut ute.
 
Idag talar vi hellre om flexibilitet, kompetens och att vara smart.
 
Någon väldigt klok och eftertänksam person har sagt: "Visheten vilar i tystnaden mellan tankarna."
 

Förra ögonblicket var inte som det här.
 
När du läser det här är det åter helt nytt. - inte samma ögonblick som jag skrev det.
 

Ingenting upprepas, även om det verkar så.
 
Allting är nytt.
 
Hela tiden.
 

Om vi inser att allting alltid -med sekunderna som klockan visar - förändras och blir något annat än det var för en stund sedan då har vi gjort en upptäckt.
 
En upptäckt som kan få oss att hisna.
 
Vi är i rörelse
 
Oavbrutet...
 

Livet  - denna dyrabara gåva - går ständigt vidare.
 
Så viktigt att vi ger oss själva mellanrum ibland - stannar upp- bara vilar - medveten om att allt är i rörelse mot nya insikter som kommer av nya upptäckter.
 
En stund av eftertanke - ger ny kraft - och låter visheten födas i oss

Mässan är över och jag är många härliga minnen rikare!

Snabba möten - de allra flesta, men möten!

Underbara inspirerande möten med engagerade människor från hela Civilsamhället.

Möten med människor.
Det är ett ögonblick i livet som sätter spår i tillvaron. '

Ögonblicket då främlingen blir bekant, i det vibrerande mötet.

Varje möte speglar sig i dig och formar dig !

Var rädd om dina möten med andra människor.

En främling idag kan visa sig ha största betydelse för ditt fortsatta liv.