På samma vis

som ljuset

visar oss

vad mörkret är

kan man bara förstå
stillheten

när man lyssnar
på de ljud

som stör den

Kaela

Innan solen stjäl
de florstunna slöjorna från dimman
vill jag dansa barfota

i den gröna mossan

och låta månen lysa silver
på min hud

medan längtan brinner
att se det jag drömt

medan nattens skimrande
stjärnor
slocknar

en efter en

och dagen tar mig vid handen
i en närvaro
skör som spindelväv

skörare

än alla ord......

Kaela

Stenarna

har jag alltid älskat

de förblir sitt ursprung
trogna

gråsten
och ädelsten

förblir desamma

bara dynamit
kan splittra

Människor däremot
kan plötsligt flamma upp

en gråsjäl

explodera i lysande
het eld

Vi trampar på stenarna
det klingar till
men stenen förblir
orörd

Värre då
när vi trampar på människor

människor tar skada
av hårda klackar
och vassa ord

reser sig kanske

aldrig mer

Varje människa

är så oändligt
viktig

varje människa
har drömmar
och bär ett hopp

varje människa
är fri att följa
sina drömmar.

varje människa
behövs
när vi vill skapa

en bättre värld

varje människa
har ett skimrande
värde

Varje människa
bär fröet
till det goda

i sitt hjärta

Just därför

finns det inte

något viktigare

än varje människa....

Kaela

Jag tror att jag gav ett halvt löfte om att ni skulle få se någon av min barndomsdikter

ur den pärm min mor sparade dem i.

Detta är den allra äldsta- och det står på den att jag var åtta år.

Hur blir det när man är död

får man vingar då

så man kan komma

upp till himlen den blå


Och komma fram till porten

som vaktas av sankte per

och få träffa alla de andra

som dom säger ska vara där

Kaela

Min broders blod
ropar till mig

en kärlekens sång
en mycket stark
krävs för att överrösta
hans sista skrik

jag hör det
fast jag håller händerna för öronen

synen av min blödande broder
har brutit sig in i mitt hus
in i min kropp
in i mitt blod
spelar på mina nerver
som på gitarrsträngar

våldet som dödar en broder
våldtar en syster
drabbar oss alla.....

Kaela

När björken
klätt sig
i vårdräkt

och morgonljuset
har besegrat
dimman


föds världen på nytt

soldofter
omfamnar

smyger närmare


och trollen spricker
i ljuset

Kaela

Hon smulade sönder
sin längtan

vid det slitna
köksbordet
sköljde ner den
med det ljumma
kaffet

knöt förklädet
om sina drömmar

lutade huvudet
mot bordsskivan

och undrade:

är detta allt

medan förhoppningarna
långsamt kraschade

mot det gamla
skurgolvet

Kaela