välsigna

dina händers verk

må du våga

lägga

din sköra själ

i det du gör

må du alltid

vara närvarande

i ditt liv

Må ditt arbetes

helighet skänka

helande och bröd

i din tillvaro

Må källorna

inom dig

alltid flöda

Må du aldrig

förlora dig själv

i bortvänd

frånvaro

Må varje dags

gryning

ge dig

det ljus

du behöver

Må varje dags

afton

finna dig nöjd

med dagen

som gått

Må det stora

Ljuset

alltid

lysa din stig

Visst är det sant

att en timme är sextio minuter.

att en minut är sextio sekunder

hur kan det då vara möjligt

att en sekund utan dig

är en evighet.

Kaela

Det du ser

är inte alltid

det som är

ytan speglar
din längtan

men när vinden
går däröver

ser du

att ytan

ändrar form

och att djupet

har en botten

du upplever

dragkraften

låter krusningen

fånga din blick

spegelbilder

visar upp sig

och fångar

ögonblicket

Kaela

Du klarar
kampen
mot denna dags
svårigheter

men lägger du
på morgondagens bördor
eller bitterheten
över gårdagen

blir kampen

dig övermäktig

Kaela

Flyttar min stol
närmare din säng

smeker din hals
och din skuldra

sårbränd
av det som inte
lyckades rädda
ditt liv

låter fingret följa
ärret
där vi trodde
att det onda
togs bort

din ande svävar
fortfarande
i det stilla rummet

någon har öppnat fönstret

och jag känner mina tårar
bränna

när jag ser löven falla

jag gråter


över allt som blev ogjort
och osagt

medan du spräcker
kokongen

och vecklar ut

dina darrande vingar

Kaela

(dikten handlar om min lillasyster)

Hortensians knoppar bildas
i bister höst

och ljuset bor
nära

mörkrets hjärta

så vill jag tro
att det goda bor

mitt i
allt det svåra

att gemenskapen kan blomma
genom ensamhetens

bittra plåga

att heligheten bor
i det ofullkomliga

att
helheten
går att finna

i det som splittrats.....

Kaela

Om Din kärlek kunde mätas

i vattendroppar
skulle inte ens jordens alla hav
kunna rymma dem....

Jag är omsvept av Din kärlek
den fyller varje rum
i mitt hjärta och i mina sinnen

Du har lärt mig
att när kärleken får lysa mina steg
hittar jag alltid hem

när jag använder den kärlek
Du slösar på mig
i varje möte

                                då växer den

Kaela

Om det som är
ofattbart

vill jag tala

låta det obeskrivbara
ta  form

i mina
bristfyllda ord

den känsla
som får mitt inre
att spränga sina gränser

som lyfter min ande
mot djup jag inte visste fanns
och mot höjder jag bara anat

som ger mina tankar rötter

och söker sig fram
mot den jublande vissheten

som räcker mig handen

och låter blommor knoppas
i januari

Kaela