Man har kartlagt hungerns domäner
siffrorna talar sitt tydliga språk

för mer än 800 miljoner
människor på jorden

är vårt månatliga minimum
ett årligt maximum.

Herre

Du ser den där kartan
Du läser siffrorna

inte som statistik
utan som en Far
till talrika barn
som bryr sig om varje
sin son och dotter

Herre
det är ju Du
som står i kö i
nödbespisningen

Du som äter
avskrädet från
soptunnorna

Du
som ligger döende
i hungerns plågor

medan jag
i ett annat hörn
av världens stora matsal

äter mig övermätt

medan orden ekar inom mig

Ty jag var hungrig.......

Kaela

Jag ber att du ska se på mig
med varma ögon
med ögon som ler
och säger:
Vad fint att du klarar det.


du är modig.
tvekar inte
tar fajterna


se på mig
med ögon
som ser förbi
mina misstag
mina tillkortakommanden



lyssna på mig
med öron
som hör det jag ville säga
och inte bara det
jag säger



rör vid mig
med varma händer
mjuka
helgade händer


se mig - hör mig - rör mig
med kärlek

om du verkligen
vill veta vem jag är

Kaela

Må du finna ro och frid
i en värld som du inte alltid förstår.
Må smärtan som du har känt
och de konflikter som du har upplevt
ge dig styrkan
att gå igenom livet
och möta varje ny situation
med mod och optimism.

Vet  - att det finns de
vars kärlek och förståelse
alltid kommer att finnas för dig
även när du känner dig som mest ensam.
Må du finna nog godhet i andra
för att kunna tro på en fredlig värld.

Må ett gott ord, en uppmuntrande beröring,
ett varmt leende,

bli ditt varje dag under resten av ditt liv

och må du ge dessa gåvor
likaväl som du tar emot dem.

Minns solskenet
när stormen verkar härja utan slut.
Lär ut kärlek till dem som känner hat,
och låt den kärleken omsluta dig
när du går ut i världen.


Minns att dem vars liv du rört

och att dem som har rört vid ditt liv
för alltid är en del av dig

Kaela

Trösten

min syster - min bror

bor i rösterna

i orden
som sprungit

ur någon annans
ljus och mörker

Kaela

Stillheten
har gott om tid

väntar mina bråda steg

öppnar sin famn
och låter tystnaden tala

då skäms brådskan

då gläds marken

och låter rosor knoppas
från stenhäll

Kaela

Jag väntar
strax innan
den nya dagens gryning

jag väntar
i vindens melodi
den som du lyssnar till
vid en ensam promenad
vid havet

och när stjärnorna slocknar

en efter en
väntar jag dig
i molnet

om du lyssnar
ska du höra min dikt
i fågelsången

när dina steg
tystnar
och du är stilla

varken avståndet
eller glömskan
hindrar

Var inte rädd

Jag väntar.........

Kaela

Det är först
när man överskrider
sina gränser

som man vet
var de går

bara den
som gått på
okänd mark

som kan känna
hemlängtan

bara den
som går vilse
i mörkret

som kan se
i nytt perspektiv

bara den
som mött den
stora sorgen

som kan känna
djupet i glädjen

Kaela

Du har fått lägga ner din vandringstav
ta av din jorduniform
i ett visst ögonblick..
på samma sätt
som man tar av sig ett plagg
som blivit slitet
eller helt oanvändbart....

examensdagen strålar

Puppan har sprängt sitt
hölje
fjärilen har lyft

länge ser jag vingarna

som skimrar i den nedgående solen

på jorden

en stund - tills du uppslukas

av Ljuset

Kaela