Som en rysk docka

med alla mina tidigare jag

inuti varandra....

först den lilla bebisen

så småbarnstiden

med skrubbade knän

skolflickan

med de allvarliga ögonen

tonåringen

med den stora stormen inom sig<

den unga kvinnan

med sin oro och förväntan

modern

som nästan inte finns

de små tar all plats 

ständigt tom portmonä

ljuvliga kladdiga kyssar

och småbarnsmammans

eviga trötthet

Så den medelålders kvinnan

med ett nytt lugn

nya insikter

om livet som varit

och som kommer....

Kaela

Sortera inte

ta emot även det felaktiga

Låt ljuset röra

ditt skugglandskap

Din förvirring beror på

att världen snurrar

Släpp fram barnet

som bor instängt i dig

Lev ditt NU

som förkastar då och sedan

ger dig evighetens perspektiv

på livets petitesser

Kaela

Att äntligen en afton kunnat stanna
att äntligen ha träffats av stillhetens
silvervita pil
och bara låta tiden rinna

att hålla rättegång
utan upprörda gester
utan åklagare och försvarare
utan domare och nämndemän

utan att räkna med
att överklaga
i högre instans......

Kaela

Någon jag älskade
gav mig

en gång
ett paket
fyllt av mörker

Det tog mig många år

att förstå

att det var en gåva....

Kaela

När livet inte leker
och dagen inte gryr

när allt är natt
och mörkret rår
då allt som hörs
är tidens vind

och stormen är
och var och förblir

och man ändå
måste resa sig upp
och gå

så flyter ändå floden
ja just den floden

som föddes i
havets djup

så tänds ändå stjärnor
på den svarta himlen

som speglas
i daggens droppe

i nattens mörker
en glimt av ljus

så jag kan se
den väg som är

som finns att gå

och fastän musiken tystnat

för längesedan

så hör jag den ändå
djupt inom mig .....

Kaela

.....när jag ser alla trådarna
i min ofärdiga livsväv

frapperas jag
av att glädjen
har övertaget

trots att både botten och inslag
är hårda och svarta


inte ens den
grymmaste mörka botten
eller den djupaste smärtans inslag

kan förringa
glädjen i att få leva

förakta aldrig
skuggorna

de ger ljuset skärpa

och se

livet fortsätter

att möta mig
ur framtidsdimman

som döljer både
överraskningar
och besvikelser


allt medan glädjen
lugnt rotar sig

Kaela

Sitt eget ansikte

kan man aldrig se

bara som en reflektion

i speglen


När man ibland
som av en händelse

möter sitt ansikte
i en spegel man passerar

kommer tanken

"detta är någon jag känner"

ansiktet verkar

absolut bekant....

Kaela

Jag tror
det var
någonting
om enkelheten
i att mötas....
någonting om värmen
mellan händer
och mellan ögon
och om alla
de där språken
som inte alls
har med ord att göra....

jag tror det var
någonting om att ge utan rädsla
någonting om att våga lita på
och att stå kvar - vad som än sker
att inte alls gå sönder
av nakenheten i nöden
som dagsljuset avslöjar

Kaela