Jag känner en härlig prinsessa
hon har ingen krona av gull
och det finns inga prinsar som strider
mot drakar för hennes skull.

Men hon har ett hjärta som ömmar
för alla lidande små
och hon har en tanke som lider
med dem som ensamma gå

Se min fina prinsessa
går klädd i vardag så grå
fast utan krona på hjässan
hon är en prinsessa ändå

Kaela

I den vemodiga
skymningsstunden


spelar vår hemliga längtan
på osynliga strängar


skapar musik
bortom verkligheter
och tid


Strax innan mörkret
suddat bort det sista ljuset


skriver vi minnen
i tidens pergament


fyller våra ögon
med drömmar


och inser
att evigheten


är bara
ett andetag bort

Kaela

Om jag går före dig
ska jag dröja
strax innanför porten

längta efter doften
av din tröja
och ljudet av dina steg


Då ska du inte gå
i trädgården
med bara fötter

där ligger vassa splitter
från de stjärnor som fallit
då jag bad dem
gå till dig
och lysa
din ensamma färd



Och vinden

ska sjunga min längtan

smeka din panna

och om du lyssnar
ska du höra

hur den viskar
......................................jag väntar...

Kaela

Vissa dagar
har ingen sol

dessa dagar

är det viktigare
att vara tålmodig

än att vara modig

den dagen
när mödan
är lång

och natten
utan ro

finns det ändå en vila
i tanken

att det avgörande
inte är min kraft

så länge Någon håller mig
i ett fast grepp
över avgrunden

Kaela

Den raka vägen

önskar jag dig

inte alls

då blir din tanke fjärran

Nej - må din väg

kröka sig

i oväntade
slingor

så att du lever

här och nu

Kaela

Så sorgliga år tårar
som rinner
på åldrig kind

faller som grått höstregn
in i hopplösheten

bildar kristaller

som speglar
all sorg under solen

Kaela

Du är en ljuspunkt
i allt det svåra
en sån där oförklarlig
liten påverkande faktor
som gör att man kastar sitt paraply
och hoppar i vattenpölarna

Du är en sån där fabriksägare
som producerar vanliga ord
med någonting extra
som föder busiga leenden
att lägga i fickan

Jag tror att du är
en förklädd prinsessa
och du sprider den
magiska sagokänslan
som får ögon att glittra

Du är en stjärna på natthimlen
en sån där som
finns på rätt ställe
i rätt ögonblick

Du är hoppet
som föder vårkänslor
i vinterkyla och snömodd
du skapar leenden
på blåfrusna vinterläppar

Kaela

Du bär
gårdagen som en ränsel
på trötta axlar

det förflutna
överröstar ditt nu

underströmmarna från då
bygger dina murar idag

allt är redan svunnen vind
som gick över dina marker

de bilder du ser
innanför dina slutna ögon

bleknar långsamt
om du öppnar
dina knutna händer

och tar emot Ljuset

och du ska upptäcka
att gränsen

till det omöjliga
är sprängd

Kaela