............som jag längtar
till den nyskurade trappan

och trasmattan
med sin färggranna randning

.

........till doften av kokkaffe
som slingrar sig
mellan pioner och rosland

........till ditt randiga förkläde
ditt skratt - ditt djupa allvar
och stilla humor

............som jag längtar
till detta
som inte längre är....

Kaela

Om det som är
obeskrivbart

vill jag tala

låta det ofattbara
ta  form

även om det inte
inte  kan fångas i ord

den känsla

som får mitt inre
att spränga sina gränser

som lyfter min ande
mot djup jag inte visste fanns

och mot höjder jag bara anat

som ger mina tankar rötter

och söker sig fram
mot den jublande vissheten

som räcker mig handen

och låter blommor knoppas
i november.

Kaela

Öppnar den tunga porten

och släpper ut mig själv

slänger nycklarna

som låste mig inne

i den bottenlösa sjön

dörren

står öppen

för förlorarna

som vågar bli vinnare

vinden för mig hem

till Din strand

där mina fotsteg är väntade...

Kaela

Jag tar mina drömmar
i handen
stänger dörren
bakom mig

och låter den barriga stigen
ta emot mina steg

den invanda sommaren
har vissnat
och vinden ligger
emot

men hösten ler emot mig
med ögon som klarnat

Oktobervinden rör vid mig

med händer fyllda av frukt

Kaela

    

Då vill jag gömma dig i mina ögon

samla ljuset i mina händer

sjunga livets visor

ta världen i min famn och räcka dig den

fylla dig med ljuset så att mörkret aldrig förmår släcka ditt ljus

Mitt i livets larm och mörker ska du höra sången tona

m vindar och ljus om jord och om himmel, om hav och jord

och om Ljuset .....

som jag ber

alltid ska lysa din väg

Kaela

Jag gläds
för att du

är mig  nära
när den nya dagen gryr

delar med mig
doften
av stjärnfall
och bleknande måne

i dina ord

mötte jag skönheten
i kärleken

din tro på mig
fick mig att lita
på min egen väg

och du sa att du såg
hur varje sorg
varje tår
gett mig en styrka

och insikten
att det stora
ständigt återföds
i det lilla

jag vill fånga månen,
solen
stjärnorna

för att bygga
en ointaglig mur

runt mitt tempel
av hopp

Kaela

När jag ser alla trådarna

i min ofärdiga livsväv

frapperas jag av att glädjen

har övertaget

trots att både botten och inslag är hårda och svarta

inte ens den grymmaste mörka botten

eller den djupaste smärtans inslag

kan förringa glädjen

i att få leva

förakta aldrig skuggorna

de ger ljuset skärpa

och se

livet fortsätter

att möta mig ur framtidsdimman

som döljer både överraskningar

och besvikelser

allt medan glädjen lugnt rotar sig...

Kaela

Syrenens knoppar bildas
i bister höst

och ljuset bor
nära

mörkrets hjärta

så vill jag tro
att det goda bor

mitt i
allt det svåra

att gemenskapen kan blomma
genom ensamhetens

bittra plåga

att heligheten bor
i det ofullkomliga

att
helheten
går att finna

i det som splittrats.....

Kaela