Bilden lånad här

Igårkväll var det Kulturnatten här i stan och jag läste några av mina dikter i Hedvigs kyrka.

En av våra frivilliga spelade fiol och klarinett.

Lyhört valda stycken som underströk eller/och knöt an till dikterna.

Det var väldigt spännande.

Särskilt som jag ett par dagar innan drabbades av en förkylning.

Men allt gick bra - och rösten höll och mer än så.

Bland annat läste jag den här dikten....den ligger nära mitt hjärta...

DET ANGÅR OSS
Min broders blod ropar

ropar till mig

en kärlekens sång
en mycket stark

krävs för att överrösta
hans sista skrik

synen av min
blödande broder
har brutit sig in i mitt hus
in i min kropp
in i mitt blod
spelar på mina nerver
som på gitarrsträngar

våldet som dödar en broder
våldtar en syster
drabbar oss alla

den pojke
som man sköt där
i ett gathörn i
Nairobi

är våran son

den son

vi aldrig fick

den våldtagna  flickan
i Saud- Arabien

räcker oss sina händer

medan stenarna faller

Hon är vår syster

vår dotter

vår mor

Kaela

Utsända

osynliga i dansen

stumma i sången

men ler i ditt skratt
gråter i din tår

omsluter i faran

Stegen
strax innan båten lägger ut
ska vi förnimma dem

i Ordet
och den nya sången

Just då vi passerar

den osynliga gränsen
får vi nya ögon
och ser

den uträckta handen

Kaela

Du som haver barnen kär

se vår skuld och bär den!

Förbarma dig över
vår blindhet
vår oförmåga

låt inga dagar gry
till nya svek

låt barnens rätt
få räcka
bortom orden

Kaela

Våga öppna min dörr        

stiga in i mitt rum

Våga störa        

jag vill bli berörd       

Jag väntar        

för i mitt liv

bottnar du

Kaela

Aldrig någonsin förr
har det funnits någon
som Du

och aldrig någonsin mer
kommer det att finnas
någon som är Du

Tänk så stort
att få leva nära dig

som aldrig funnits förr
och som inte kommer igen.....

Kaela

Ibland

måste man glömma

tidvisarnas tick tack
tabellernas kolumner
 
alla regler
och de goda råden

Förskjuta exaktheten
en aning

sluta tämja smärtan
med infällda naglar
som rispar
det egna skinnet

skala bort det hårda skalet
så att vingarna
kan veckla ut sig

Sparka av sig
skorna som klämmer
och dansa barfota i gräset

och låta livets
gryningsblomma

förföra med sin doft

Kaela

Planlöst vandrar vi

sökandes efter något
utöver det vardagliga


utan att egentligen se
eller kunna ta emot

det som är

bortom det förväntade


bortom det bräckliga
måste vi hitta
det vi söker

och se till att vi är redo

låta vägens svårigheter

utmana oss

låta drömmen sluka oss

när vi vandrar
genom
dimman


in i ljuset
Kaela