De gulnade fotografierna

som möter mig
när jag öpnar
albumet

fragment
av ett liv

Innanför dessa pärmar
har livet stannat

det unga brudparet
med glitter i ögonen

den unga modern

stelnad ömhet
i minnenas bok

Gammalt par
på förstutrappen

det sista avskedet

fångat
av linsen

och i mitt hjärta

Kaela

Bara en aning

om vem du är

trots att vi sågs

för att mötas


Det jag minns är din mask

och dina sorgsna ögon


Vi hade glömt hur man gör

för att hitta det outsagda

som slår brospann

mellan ensamma hjärtan ...

Kaela

Bygg inte en mur mellan oss

kalla mig inte invandrare

det låter som om jag är på vandring
utan slut

och inte utrikesfödd

det låter som utböling

Säg mitt namn

även om du vrickar tungan

så får du en liten aning om

hur det är att uttala

alla de nya besynnerliga orden

för mig

och vi får förenas

i ett gott skratt

som river alla murar


Kaela

Må din kärleks ljus
välsigna
dina händers verk

må du våga
lägga
din sköra själ
i det du gör

må du alltid
vara närvarande
i ditt liv

Må ditt arbetes
helighet skänka
helande och bröd
i din tillvaro

Må källorna
inom dig
alltid flöda

Må du aldrig
förlora dig själv
i bortvänd
frånvaro

Må varje dags
gryning
ge dig
det ljus
du behöver

Må varje dags
afton
finna dig nöjd
med dagen
som gått

Må det stora
Ljuset
alltid
lysa din stig

Kaela

Liv

är längtan

efter det omöjliga


strävan mot de ögonblick

då medvetandet

är gränslöst


oändligheten bor i deras hjärtan

som kan drömma


och i barnens.....

Kaela

Världen glänser
i stjärnornas ljus

trots mörker och natt

så vill också jag
söka mig inåt
för att kunna öppna
mig utåt

i kärlek

lämnar dagen
i nattens händer

det som smärtat
ska förvandlas

till ädelstenar

om jag söker
de ljusa byggstenarna

då vi
tillsammans

bygger

det nya riket

Kaela

När min dag är ny Gud

då vill jag inte röra den

förrän Du har hållit den i dina händer.

och välsignat den med Din kärlek

innan Du bryter den i timmar

i minuter, och i sekunder

som Du en gång bröt brödet

Låt min dags välsignade bitar

fylla tomrum hos någon...

Kaela

Mina hjältar
bär inga svärd

vinner inga segrar
på slagfält

jag möter dem
där livet är svårt

handen som smeker
en fårad kind

följer
sista sträckan

ger en kram
och mjuka ord

läser för den vars ögon
mist sitt ljus

ger av sig själva
till behovets barn

skingrar ensamhet
och sorg

men aldrig skulle tänka
på sig själva
som en hjälte

Kaela