- när

 om inte jag

-vem

Vi måste handla

vem

Jag längtar modet

att bli avtrubbad

tro på barnet inom mig

Ja

Jag vill hellre

 vara naiv

 än cynisk

hellre

än ett instängt

 förfruset

Kaela

En dikt som kom till för att skildra en dröm

Hon har klättrat
uppför det högsta berget
rivit fötterna händerna
och knäna blodiga

medan luften andas ljusglädje
sträcker hon sig på tå
för att plocka
de vackraste stjärnorna



stjärnljuset
hämtar solstänkta stränder

väver en dröm
som sjunger sin stjärnsång
i hennes hjärta
och för hennes steg
vidare

in i evighetens andning

oändlighetens närhet

medan körsbärsblommor faller
i hennes famn

Kaela

Det är så lätt att fastna i andras blickar,
så lätt att låta sig bli dömd.
Så lätt att leva efter andras paroll
och så svårt att ta sig dit man själv vill.

Det är så lätt att glömma att jag är
ett älskat barn i Universum
som ingen har rätt att döma
som inte gått i mina skor

 Det är så lätt att lyssna till rösterna
som viskar att jag ingenting är
Luther på ena axeln och Jante
på den andra - och båda viskar i kör

Kaela

Aldrig någonsin förr
har det funnits någon
som Du

och aldrig någonsin mer
kommer det att finnas
någon som är Du

Tänk så stort
att få leva nära dig
som aldrig funnits förr
och som inte kommer igen.....

Kaela

Jag står i dörren
och undrar vad som hände

Nyss höll du mig hårt i handen
i biosalongen
när vi såg Lejonkungen

omärkligt vidgades cirkeln

dockan sov övergiven
i sin gröna vagn

sagoböckerna samlade damm

Nu - från dörren ser jag dig

när du lyckligt leende
speglar dig själv
i ditt barns ögon

och jag tänker

att en dag ska du stå
som jag gör nu

och undra vad som hände....

Då vill jag du ska veta

att skiljas är att mötas
men på ett annat plan

så att ditt hjärta inte gråter
när hon lämnar dig
för sitt eget Samarkand

Kaela

Nödvändigt
att se igenom

påstådda nödvändigheter

hitta orden
som kan slita
masken
av narren

överge mönster
och vana
som undanhåller

det levande livet

Kaela

Tror du

det finns möjlighet
att återvinna skräpet
vi samlat på oss

som ligger som damm
på våra själar

Kan man göra om
dessa sopor
till något
tilltalande
vackert

Kan man återvinna
den man en gång var.........

eller är det snarare så

att vi föds nya

i återvinningens degel

Kaela

Fastän kanske ingenting märks
har ändå allting hänt

vida är dagarna
och nätterna

långsamt inser jag
att precis som dagen
liksom av mildhet
först blir gryning

är skeendet långsamt

Det som bor där djupast
inom mig
kan ännu inte
förenas med mitt liv

Men
bortom all ödslig kretsgång

anar jag ett ljus
en hoppets latitud
där själen inte mera
strövar hemlöst

Detta är nåd och frihet

Mitt hjärta är en rymd
spänt över brinnande poler
av undran och hoppfullhet

Kaela