De stjärnögda

de som vet mer än andra
har berättat

att det finns ett land

bortom tanken
bortom ljuset
och mörkret

du anar det

i vishetsblänket
i den nyföddes blick

i den gamla kvinnans leende

och fågelns flykt över himlen

Vad ingen hört
och ingen sett

bara anat
och längtat till

så fånga aningen i handen
låt den nå ditt hjärta

och du ska höra
hemlandstonen
sjunga i ditt inre


Kaela

Orden som gömts
i tystnaden
stiger upp om natten

endast
natten
kan vidröra
språket
utan ord

ge form åt
smärtan
uttrycka sorgen

som dagsljuset döljer

Kaela

Att bara gå

på hårda gator

känna gräs under

bara fötter

att se blå himmel
och skrattande sol

och våga minnas....

att bara vara

känna och se

ingenting frukta

bara vilja leva vidare

i det vita ljuset.....

Kaela

Det som aldrig blev av

ansatser och avsikter

allt
halvvägs

eller inte ens det

berg eller soptipp

tankar


med frö till handling

viljor

som rest sig och
kroknat

föresatser

förlamade eller strypta

stormväg som
ebbat ut

och blivit skum

allt det
ofullbordade........

Kanske är det inte en svaghet
kanske är det en styrka

att jag vågat förbli

en svart fågel

bland alla duvor
vita som snö

kanske har jag lärt

en och annan

att leva
med det främmande....

Kaela

Vara människa

inte så svårt

bara människa
inte så
märkvärdigt

och ändå

så märkvärdigt svårt....

Kaela

Orden har jag använt

om och om igen

vänt och vridit

och kanske ibland
kommit i närheten av
det jag ville ha sagt

Men djupast i mig

inristat i mitt hjärta

bor det osagda

Kaela

Ljuset möter mig

visar vägen
till glömda dagar

väcker minnen

------

dagen idag

kommer också
att vändas i mörker
och natt

hjärtats sköra vingeslag

värmer dock ännu mitt blod

Kaela