Trots att mannen
som kommer emot mig
på gatan

är smutsig av all misstro
med fåror av tårar
över de sorgsna dragen

anar jag ändå
Hans skönhet

och glädjen
får mitt hjärta att dansa
när jag möter Hans blick

och min längtan

går före mig
till mötet
med Kärleken

där min sorg

blir förvandlad
från vassa stenar

till spindelväv
som faller till marken

i Ljuset
från Hans ansikte

Kaela

Hjälplösheten
som förlamar
då jag ser
världens lidande

skrämmer mig
till försvar
mot det
som är främmande

frostiga svarta
nätter
och isande vindar
sveper fram över jorden

men de nattsvarta
skuggorna drivs bort

av dem som vågar
älska ljuset


Jag vill vidga
mina gränser
omfatta varje människa
jag möter
med kärlek

skön är kärlekens väg
vishetens blomma
doftar där
för varje vandrare

Ljus blir färden
när kärleken räcks
från hand till hand
från hjärta till hjärta



Kom
jag vill vandra vägen

tillsammans med dig

Kaela

Genom sommarens sista

flämtande andetag

skymtar mörkret

som ännu vilar

vid horisonten

Trädens löv singlar

som guldpengar

ner på den gröna

mattan av gräs

som ännu doftar sommar

mellan vissna blad

lyser ännu

en ensam blomma

i rött

Kaela

Om jag inte kan se
och ta emot
det lilla

kommer jag aldrig att förstå
det stora

Det är alla de små ögonblicken
och insikterna

sammanfogade
som utgör det stora

Kaela

Dimmorna döljer
vildgässens flykt

av sommarens
sista blomma
doftar ännu min hand

min längtan
gör fotavtryck
i himlen


Vid det svarta vattnet
stannar jag
böjer mig ner

och håller månen
i mina händer

och jag är ett
med natten

en stjärna faller
från sammetshimlen

rakt in

i mitt hjärta

Kaela

Under himlens mörkblå sammet

beströdd
med gnistrande diamanter

går jag i Din pelarsal

och talar förtroligt
med Dig


om allt
som jag inte förstår

och lite om det
som hänt

om dem som jag mött
idag

som bjudit mig sitta ner
en stund
och lyssna
till deras ensamhets visor

Om den slagna kvinnan
och barnen med
de tomma ögonen

om ENSAMHETEN
som skrikit
mig till mötes
och som ännu ekar
i mitt hjärta

Jag talar och talar
under mörkblå sammet

tills jag är helt tömd
och inte förstår

hur jag ska orka

att möta allt detta

imorgon igen

Då ber jag
att Du ska fylla mig
med läkande kärleks
ömma visor

tända himmelens ljus
i min blick

ge mig orden
som kan trösta
där tröst inte finns.....


Kaela

Det finns en källa
som aldrig sinar

fast natt råder.


En stilla källa

nära dig
med evigt tillflöde

fast natt råder.

Inget kan skymma

eller gömma
den källans ingång

fast natt råder

Dess flöde vet
jag säkert
har ju ingen botten

fast natt råder

Den som har vadat
i den källans vatten
blir aldrig törstig mer

fast natt råder

Kaela

Jag bad om blommor
om ljus och fred

men i mina händer
lades
brinnande eld

Därför
kan jag stå
på stormens rygg
mellan vågors
piskande dån

Därför
jag kan le
åt mörkrets makt

när vågorna
sjunger den bön
jag inte inte själv
kan forma.

Min boja ska du
smida om till sköld

det är därför
Du hamrar så
hårt.

Kaela