En hälsning från dagen som gick

Planeten fortsatte att röra sig runt sin axel,
som vanligt med resultatet att
solen gick upp överallt på jorden.

Miljarder fåglar sjöng och
ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340 000
helt nya, ljuvliga människobarn.

Intelligenta, kärleksfulla och
mycket modiga handlingar utfördes
varje sekund på planeten.
Hundratusentals nya, verkligt
bra idéer kläcktes.

Miljarder människor skrattade,
lärde sig något nytt,
rörde med ömhet vid varandra,
älskade livet och
vägrade att ge upp.

okänd författare

Jag råkade hitta en diktbok på ett antikvariat med dikter av någon som hette Anna Greta Wide.
Hade aldrig stött på henne tidigare.
Blev nyfiken och kollade i uppslagsverk och på bibliotek och upptäckte att hon inte blev så gammal.

Bara 45 år gammal dog hon i cancer. Hon föddes 1920 och dog 1965.
Växte upp i Göteborg. Hennes far var folkskollärare.

Följande dikt är ifrån diktsamlingen "Kärlek och uppror"

Riktig förtvivlan
har inget tal,
sitter där bara,
mal och mal.

Riktig förtvivlan
har ingen gråt,
gråten befriar -
efteråt.

Riktig förtvivlan -
O människosjäl,
skydde dig himlen
riktigt väl!

Anna Greta Wide

Och här kommer en annan:

Du har ett liv, ett fattigt eller rikt.
Och det är inte någon annas likt.
Och du kan handskas med det ganska fritt.
Men ändå är det inte riktigt ditt.

Du kan förråda det för mat och sold.
Du kan förtrycka det med hot och våld.
Du kan förneka vad det innerst vill.
Men mycket ska det inte tjäna till.

Du skall tillsist med ödmjukhet förstå
en sanning, som är prövande att nå,
och som du kanske tvivlar på ännu:
Ditt liv är mycket starkare än du.

Anna Greta Wide

En dikt av Ylva Rggehorn som jag älskar

Var inte rädd

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,

Ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset .

Var inte rädd i Sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig i kväll –

En  kväll när du förstår hans hemlöshet

Och hur han längtar efter dina steg :

Från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

Du ser den inte nu, men färdas dit.

En dag skall du bekänna högt hans namn,

Hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.

En dag och stjärnor växer ur hans famn.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

du ser den inte nu, men färdas dit.

Ylva Eggehorn

 Söndagskvällen går mot 23.00 och mycket mycket tidigt ringer min väckarklocka imorgonbitti.

Vill i alla fall citera en av mina favoritpoeter här som en godnatthälsning till er alla

SYSTER FJÄRRANIFRÅN

Syster Fjärranifrån

med tusen tårars trängsel

under tunga ögonlock

kindens ebenholts med färg av

öknars solspjut

Syster Fjärranifrån

jag prövar namnet - tyst

i skydd av bussens motorbuller

Vem ger mig rätt att tänka näratankar

invävd som jag är i

trygga hembygdsmönster

Var i dina grova skor

finns plats för fjärranlandets sång

i stegens svikt på stigarna och fälten

hur kan sommarhiden härda ut

i nordisk vinterfrost och kyla

Ditt nya liv - en varjemorgon-resa

till språk som smakar trä på tungan

till timmars tålamod och klockors

monotona tick-tick

Vad tvingade dit hit till bortomlandet

vad bär du under dina täta slöjor

du Syster Fjärranifrån med

tusen tårars trängsel under huden

Eva Magnusson

På allt smalare vägar skall du nötas.
I allt trängre portar skall du slipas.
Tills du glider som en fin skimrande tråd
genom den stora enkelhetens nålsöga.
Din kropp är knutig och dubbel av lögn och förställning.

Processen är plågsam på många sätt
och du är föremål
för mycken omild behandling.

Men håller bara garnet
tills du skälver lätt och smal
i den stora enkelhetens nålsöga:
på andra sidan ligger en ny värld
och det nakna ljusets oförvägna äventyr.

Olle Svensson

Det finns en dikt som jag älskar mer än många andra....texten är Dan Anderssons

Jag skall gå genom tysta skyar, 
genom hav av stjärnors ljus, 
och vandra i vita nätter 
tills jag funnit min faders hus. 
Jag skall klappa sakta på porten, 
där ingen mer går ut, 
och jag skall sjunga av glädje 
som jag aldrig sjöng förut. 

Den har blivit tonsatt av Gunde Johansson och du kan lyssna till musiken om du klickar på länken här nedanför. Du får ha lite tålamod, det tar en stund innan du hör musiken.

Jag skall gå genom tysta skyar

Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt

så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.

Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns

men hon som kom på vägen var inte vacker ens.

Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung

men när hon talte till mig var rösten varm och ung.

Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud

men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.

Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus

blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.

Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full

att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.

Den vägen är smal, som två har att gå,
omänskligt smal, kan det tyckas ibland,
och är väl en människors väg ändå.

Ur det begravnas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.

Ingen flykt kan göra dig fri.
De möter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.

- - - - - - - - - - - -

Den vägen är brant, som två har att gå,
förnedringsväg, kan det tyckas ibland,
och är väl en segerns väg ändå.

Ensam stig går runt i en ring,
samma hägring i samma sand,
samma törst efter fjärran ting.

För två som strävar en vinning jag vet,
fastare, tyngre än enslingens drömmar:
den svåra växten till verklighet,

ja ända in i den innersta märg,
där människan växer ur splittrade tågor
och blir sig själv en rot och ett berg.

- - - - - - - - - - - -

Den vägen är lång, som två har att gå,
vilseväg, kan det tyckas ibland,
och har sina märken och mål ändå.

Har sina änglar i ljungeldsdräkt.
De rör vid stoftet med brinnande hand,
och tunga kedjor blir dimma och fläkt.

De rör vid jorden med brinnande fot
och skapar den ny i morgonglöden
och full av hälsa och tröst och bot

och full av makt över mötande öden
och innerligt ljus, som två tar emot.