Lev i din längtan
lev i din oro
lev i den ton, som
vindarna bär

Lev i din bävan
lev i din saknad
lev i det hopp, som
inget begär

Lev i din morgon
lev i din afton
lev i den dröm, som
natten dig ger

Lev i den smärta
rosorna ger dig
lev i din tro, att
läkning snart sker

Birger Franzén

en torr
livlös mark
och vad hade du väntat dej
här växer ingenting
bara tistlar sly och ogräs

om jag stannar till
och sätter mina tankar i jord
kommer någon att gå förbi nästa år
och se ut över ett fält
där blåklockor och prästkragar
sjunger för varandra

samma människa
kommer att sitta ute en natt
och rulla en cigarett under stjärnhimlen
lyfta sitt glas
mot den gnistrande minneslunden över alla
som levt på den här jorden
och för en kort stund
inte känna sig mindre ensam och övergiven
men mer betydelsefullt
mer värdefullt ensam och över­given 

Bruno K Öijer

Jag skriver till dig
som faller i höstens tröstande famn
sökande skydd för de tvingande ordens larm.
Till dig som är ett ensamt barn
eller en ensam blomma
på de stora slätterna.
Likt träden bär du regndroppar i ditt hår
när himlen blivit för tung.
Jag skriver till dig
som inte heller vill ropa det självklaras namn.

Kaj Hedman

Allt, allt jag ägde
var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.

Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.

Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting,
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.

Livlöst är livet,
där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal,
som ingen kärna har

Karin Boye

Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga vita silvervita fåglar upp.

Att vila med livets hela tyngd

ytterst på ett grässtrå

är din enda möjlighet

Där

i det yttersta av det skyddslöst mjuka

finns din trygghet

din berggrund

Peter Curman

Idag är Dagens dikt skriven redan på 1800-talet....av Emil Kléen, som inte hann med så många hästar på jorden.

Han föddes 1868 och dog 1898

September, underbara, trolska månad
med hektisk ros och lilja i din hy,
med kvällar dallrande af drömfin trånad
och vilsna färgers spel på västerns sky -
dig älskar jag; min tankes värld du fyller
med öm och sorgset stilla strängalek,
ditt bleka leende min dag förgyller,
ditt spröda vemod gör min afton vek.

En drottning är du, som med lyftad spira
i stum begrundan öfver landen ser,
kring dina skuldror rankans blad sig vira,
och från ditt änne falla drufvor ner;
men bakom all den rikedom, du öder,
förgängelsen står hotande på lur,
och under grenarne, där frukten glöder,
syns löfvet visset på spalierklädd mur.

I läckra färger samlar du det sista
af sommarrågans stolta öfverflöd,
men hvarje ton i svårmod tyckes brista
och hvarje dager dallra bort i död;
din blomstring är den re'n af frosten märkta,
som blossar upp en stund i lifsbegär
med all sin skönhets lockelser förstärkta
af själfva tanken, att så kort den är.

Se astrarne, som på rabatten skrifta
i doftlös fägring sin melankoli,
och skogarne, där löfvens färger skifta
i sällsamt ängslande disharmoni! -
Och dock hur fin och skär en stämning skälfver,
du blida drottning, öfver dina land,
när himlens kupa skylöst blå sig hvälfver
och dagen slocknar röd i kvällens brand!

Ty älskar jag dig underbara månad,
du sköra band emellan lif och död,
du gyllne tråd i årets bleka spånad,
som lyser dallrande af glans och glöd ...
Lik den kärlek är, den aldrig funna,
som städse längtat i mitt hjärtas slag. -
September, blossande och snart förbrunna,
du drufvobringande, min hyllning tag!

Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.

Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.

Edith Södergran