När jag upptäckte

att jag kunde stå på egna ben
klara mig själv
vara oberoende

Först då vågade jag leva

mitt liv

Bredvid dem jag älskar
inte i skuggan av

Nu blommar jag
som aldrig förr

Och de som älskar mig
ser det

och gläds

Okänd poet

Den här morgonen. . .
ska jag le när jag ser ditt ansikte
och skratta när jag känner att jag vill gråta

 Den här morgonen. . .
ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig
och säga hur fint det blev

 Den här morgonen. . .
ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig
och ta med dig ut till lekparken

 Den här morgonen. . .
ska jag låta disken ligga kvar odiskad
och låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet

 Den här kvällen. . .
ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datorn
och sitta med dig på gården och blåsa bubblor

 Den här kvällen. . .
ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt
när du skriker och gråter efter glassbilen
och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass

 Den här kvällen. . .
ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit upp
eller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakor
och jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig

 Den här kvällen. . .
kommer jag att ta oss till McDonald´s
och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna

Den här kvällen. . .
kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes
och hur mycket jag älskar dig

 Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stänka i badkaret
och lova att inte bli arg

 Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stanna uppe sent
medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor

 Den här kvällen. . .
kommer jag att sitta nära dig i timmar
och missa mina favoritprogram på TV

 Den här kvällen. . .
när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber
kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits

Jag kommer att tänka på de mammor och pappor
som letar efter sina försvunna barn,
de mammor och pappor som besöker sina barns gravar
i stället för deras sovrum,
de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg
se sina barn lida och känna att dom inte klarar mer

 Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre.
Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . .
. . . utom en dag till

Vet inte vem som skrivit dikten som en god vän skickade i ett mail - men jag är säker på att alla mammor(och pappor förstås) känner igen sig i den.

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.
Så kliver du in
i min själ och mitt skinn.

Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!

Erik Lindorm

Dem jag har svårast att förstå
är de mycket kloka.
Alla förvuxna byter jag bort
mot en liten toka.

Mot ett litet flickebarn
som tror på livets under
och gläds åt allt hon inte förstår
i dessa jordsekunder.

Ler i dagens allvarslek,
rasar, stojar, larmar,
plockar bär, ger dockan mat
och somnar i pappas armar,

Världen blir så död och tom,
där snusförnuft får styra.
Stackars den som håller på
att två och två är fyra.

Himmelen är stum och stängd
för de mycket kloka.
Öppen är dess trånga port
för en liten toka.
 

Nils Bolander

Somliga har någon
 som vinkar när de far
och sedan börja vänta
i många långa dar.

Somliga har någon
som möter dem igen,
som står där på perrongen
och kramar om sin vän.

Somliga har ingen.
De kommer och de far
och längtar efter någon
– den vän de inte har

Britt G. Hallqvist

Någon dag, någon gång i ett sällsamt ögonblick
Förlorade frågorna sin udd
Och jag blickade in i det nyfödda barnets ögon
Allvetande, med årmillioners klokskap

Skrivet av min vän Meta

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlar’ns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet.

Nils Ferlin

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Thomas Tranströmer