I en garnaffär hittade jag den här diktstrofen!

Visst är den fin!

Sticka bort din rädsla i jämna röda slätstickningsstycken
Sticka bort din oro i tillkrånglade bårder med hoptrasslade garnnystan
Sticka bort din sorg i mönster aviga och räta
Sticka fram din okuvade glädje i lysande ränder av omöjligt restgarn

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen

Livet finns bara där

Självklart och som om det alltid funnits

Rutinerna tar över

Vi hinner inte

Dagarna bara rusar iväg

Och vi följer med

som om vi var tvungna till det

Men vem har sagt

att vi måste springa genom livet?

Vem har bestämt

att allt ska gå så fort?

Okänd poet

På Poeter.se fanns till för en tid sedan en underbar poet som kallade sig Mr Lindemann.

Alltför ung tvingade en sjukdom honom att lämna jordelivet.

Han har skrivit en dikt som är så underbart vacker att jag vill dela den med er. Vill du läsa mera av Mr Lindemanns finns hans dikter här

I den tiden som fanns efter
dig. Var du i nuets
puls och i mina
ögonblicksbilder

Jag försökte fånga
det som var kvar av
dig och jag kom fram till:

Det finns något
som är starkare än döden.
Det är närvaron
av de frånvarande
i minnet hos de levande.

Sista versen är av Jean d`Ormessons

Den dag ska komma då min kropp ligger vit under ett lakan på ett sjukhus och läkarna har fastställt att mitt hjärta och min hjärna inte längre fungerar.
Ge då min ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt blod till en tonåring som nyss dragits fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka.
Ge mitt hjärta till någon person vars eget hjärta bara givit henne dagar av smärta.
Ge mina njurar till någon som vecka efter vecka är beroende av en maskin.
Ta varje muskelfiber och nerv ur min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen.
Forska i varje skrymsle och ta celler om det så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favorit lag och att en döv flicka kan höra regnet som smattrar mot ett fönster.
Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni ska begrava något så begrav mina felaktigheter, svagheter och fördomar.
Ge mina synder till djävulen och min själ till änglarna.
Om ni vill minnas mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som har det svårt…

Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
att den stund jag vandrar på jorden
är en blink, högst en kort minut.
De nätter jag gått med min undran
och dansat den ängsliges vals
betyder för universum
förmodligen inget alls.

Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
till den tysta majoriteten
förpassas jag resolut
Alltför kort är vår stund i livet
men kära, vår kärlek består
våra namn har jag ristat i eken
den lever i minst tusen år.

Lasse Berghagen

Säg Karin Boye ....och de allra flestas tankar går till dikten: "Javisst gör det ont när knoppar brister"

Nu har hon ju skrivit många andra fantastiska dikter.

Och en av mina favoriter är denna - just när jag tycker att livet är orättvist - att en del får allt och andra ingenting...då går min tanke till de två sista raderna i den här dikten...det finns en rättvisa...men den kanske är gömd för oss....

Jag läste i tidningen att någon var död, någon som jag kände till namnet.
Hon levde, som jag, skrev böcker, som jag, blev gammal, och nu är hon död.

Tänk att nu vara död och ha lämnat bakom sig allt,
ångest, fasa och ensamhet, och den oförsonliga skulden.

Men en stor rättvisa ligger gömd på botten av tingen.
Alla har vi en nåd att vänta - en gåva som ingen rövar.

Bilden lånad här

Birger Franzén var en härlig diktare som skrivit om det mesta.

Han gick ur tiden 2006 .

Han kom till jorden 1917.

Ett långt liv fick han  - och han var helt klar en person som reflekterade.

Här får du en av mina favoriter ur hans stora samling

Störst av allt är kärleken
- den kravlösa kärleken
som inte villkorar -
Som bara finns där
- som inte är missunnsam
- som inte minerar
och lägger ut snubbeltrådar

Sann kärlek är generös
- bygger inte på något ägande
- den bara finns där
lika självklar som sol och måne
som havet och vindarna
Som en granitklippa är den
varpå själva livet vilar

Det går inte att älska
och samtidigt ställa krav
Kärleken är inte förhandlingsbar
men den är nödvändig
och svartsjukans yttersta motpol

Störst av allt är kärleken
- den kravlösa kärleken

Birger Franzèn