animeringen gjord av min vän Elsabet

Oktober förhöstens månad 
med gulnade blad i sitt sköte, 
dag kommer kort och grånad, 
går mot ett vintrigt möte. 
Nu kvällen ger tid för meditation, 
naturen sig lagt till ro. 
Skenet från ljuslågans gulnade ton 
sprider till mänsklighet ro.

Jag vet inte vem som skrivit denna dikt men sätter in den ändå eftersom jag tycker den beskriver oktober på ett underbart sätt

Den här dikten hittade jag när jag besökte en annan arbetsplats idag på förmiddagen - på anslagstavlan.

Ingen visste poetens namn.

Skulle du som läser veta blir jag glad om du delar med dig av din kunskap.

Atle Burman har många ansikten: En klassiskt bildad man som hellre läste Homeros än gjorde lumpen. I hela sitt liv har han älskat att ifrågasätta dogmer och så kallade sanningar, men har samtidigt lyckats behålla sin barnatro.

Atle Burman är också en av Sveriges mest älskade poeter. En diktare som med sitt enkla och direkta språk rört vid många människors hjärtan.

      Bilden från Elisabeth

Men när du minns det, minns då även sägnen
att det finns världar utanför din
egen,
flockade kring solen,
djupets hjärta, rymdens konung,

härskaren med skygga hästar.

Kanske finns det,
säger sägnen,

kanske finns det ändå,
skymt för ängslans alla blickar,
liv som
öppnar sig som vattenvidder
liv som är av eld men ej förbrinner.

Jag ska göra en resa av långväga slag
men jag har ingen aning om avresedag
och jag vet inte ens vilket år,
kanske flera kan tänka detsamma som jag:
Den där resan, vart är det den går…? 

Både släkten och vännerna lämnar jag då
och kan hända nån fäller en tår eller två
för sin egen bedrövelses skull.
Stackars alla som tror deras resa ska gå

bara rakt ner i sand eller mull

Alla kära små ting som jag äger och har
ska den dan jag reser blir lämnade kvar,
kanske sprids dom som  höstlöv omkring.
Ja det slår mej ibland att man samlar och spar

men kan inte ta med sej någonting…..

Jag ska göra en resa av långväga slag
men av gullvivesläkt är åtminstone jag
som kan le fast min sommar är kort,
och kusin med fjärilen är jag den dag
som jag lycklig och fri flyger bort…..

Atle Burman

Allting här på jorden
ska slockna en gång
ett hjärta, en blomma
en tanke, en sång

Men något ska födas
ur tystnadens grav
och kanske bli stjärnor
som minns vad du gav

- ja kanske bli solar
av rymdvida mått
att lysa upp stigar
där ängslig du gått

Där någon sen vandrar
som du gjort en gång
och tackar för blommor
att älska, och sång

För vänskap och kärlek
där hjärtat fått svar
på alla de frågor
vi bär på envar

för vinden som kommer
från ingenstansland
och vågen som vaggar
oändlighetsstrand

Birger Franzén

Jag borde inte vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag
känner
säger ni.
Också rösterna inom mig
säger detsamma.

Vad jag
har ansträngt mig
att vara en annan:
den jag borde.
Bort med
alla borde
som tar mitt liv!

Nu vill jag möta
och lära
känna mig själv
utan att värdera
helt enkelt läsa
den människa som är
jag
och ta henne till mig.

Jag tillåter mig
vilja det jag
vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner.
Djupt i mitt
vara
vill jag rota mig
i den verklighet
som är mig given.

Du
- du är den du är.
När jag är den jag är
kan jag vara dig
en partner,
en vän.

Margareta Melin