Jag drömde en gång att jag blivit elev
vid en skola för konstmåleri,
där min egen och andras konstnärsdröm beskrev
hur fantastiskt det då skulle bli
om man fick det betyget när kursen var slut
att så här ska ett konstverk se ut.

Jag drömde jag slet både länge och väl
men det svåra jag fått som motiv
för mitt färdiga verk skulle visa min själ
och varenda sekund i mitt liv.
Och för alla på skolan var regeln bekant
att man fick bara måla nåt sant.

Så satte jag namnet på tavlan till sist
och sanningens tunga minut
fick för mej att slutresultatet var trist
och min bana som konstnär var slut.
För så tråkigt jag målat min vanliga dag,
och det konstiga där - var det jag?

Med darrande knän till examen jag gick
ganska rädd för min lärares ord
men Han ser på min målning med mästarens blick
och jag känner min lycka är gjord
när jag äntligen ser med Hans ögon till slut
att så här ska ett konstverk se ut!

Atle Burman

En dag skall gry,
när rosorna inte längre känner fasorna av frostens svärdsegg.
En dag,
när ingen spörjer någon saknad,
ingen tar farväl.
En dag,
då fullkomlig mognad som säd i ax,
jag går över till en annan verklighet.
Utan skrämmande brådjup,
vredgade vågor
mot okända farvatten.

Gunnar Stafrin

Om jag är din baby - berör mig.                                                  
            

Jag behöver din beröring på ett sätt du kanske aldrig förstår. Inte bara tvätta mig, byta mina blöjor och mata mig utan vagga mig, pussa mitt ansikte och stryk min kropp. Din lugna ömma beröring ger mig trygghet och kärlek.

Om jag är ditt barn - berör mig.                                                  
         

Även när jag kanske är vrång och till och med tar avstånd från dig. Ge inte upp - hitta ett sätt att fylla mina behov. Din godnattkram hjälper mig att sova gott. Din dagliga beröring säger mig hur du verkligen känner.

Om jag är din tonåring - berör mig.
Tro inte - att bara för att jag är nästan vuxen så behöver jag inte känna att du bryr dig om mig. Jag behöver dina ömma händer och kärleksfulla röst. När det stormar i livet är jag fortfarande det lilla barnet.

Om jag är din vän - berör mig.                                              
                                    Inget visar så mycket att du tycker om mig som en varm kram. En helande beröring när jag är nere betyder att jag är älskad. Det försäkrar mig att jag inte är ensam. Din beröring kanske är den enda jag får.

Om jag är din livspartner - berör mig.
Du kanske tror att passionen är tillräcklig men endast dina armar håller rädslan borta. Jag behöver din mjuka, tröstande beröring för att komma ihåg - att jag är älskad som jag är.

Om jag är ditt vuxna barn - berör mig.
Även om jag har en egen familj, behöver jag pappas och mammas armar
när jag är svag. Som förälder själv ser jag på ett nytt sätt, jag förstår att uppskatta er för det ni är.

Om jag är din åldrande förälder - berör mig.
Så som jag berörde dig när du var mycket liten. Håll min hand, sitt tätt intill mig - ge mig styrka, värm min kropp, trött med din närhet, fast min hud är skrynklig vill den gärna bli smekt.

Var inte rädd!

Berör mig!

Författare; okänd. Översatt från engelska av Lena Jelvéus.

Jag behöver stillhet.

Jag behöver ro.

Det är tiden som tarvas.

Det kan inget växa och inget gro

i en åker som alltid harvas.

Okänd poet

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag ska vandra –
ensam utan spår

Pär Lagerkvist

Jag känner hur du ser ut
jag hör hur ditt hjärta slår
jag hör hur solen lyser
jag hör dina steg när du går

Jag känner ditt ansikte
när du talar till mig
och ömheten gör mig sjuk
men säg mig bara min kära
utan att jag ber dig
säg - ser jag vacker ut

Mitt mörker vad det är ljust
i närheten av din röst
jag bor i ditt hjärtas hus
djupt inne i ditt bröst

Det faller ljud över stan
det är blommor i vinden idag
de har fallit hela dan
och blommorna det är jag

Rune Andersson

Bilden från bibelfokus.se/musikhistoria

Jag är musik, den äldsta av konstformerna.
Jag är äldre än äldst; jag är evig
Även före livet på denna jord, var jag här -
i vindarna och vågorna.

När de första träden och blommorna kom, var jag bland dem.
och när människan kom, blev jag genast det finaste,
subtilaste och kraftfullaste uttrycksmedlet för hennes känslor.

När människan inte var mycket mer än ett djur,
påverkade jag henne för hennes eget bästa.
I alla tidsåldrar har jag inspirerat henne, ingivit hopp,
tänt kärlekens gnista, givit henne en röst att uttrycka glädje,
uppmuntrat till hjältedåd samt tröstat vid sorg och förtvivlan.

Jag har spelat en stor roll i livets drama,
vars mål och syfte är att fullända människans natur.
Genom min påverkan har människonaturen lyfts upp,
blivit renad och förfinad.

Med människans hjälp har jag blivit en skön konst.
Jag har en myriad av röster och instrument.
Jag befinner mig i hjärtat hos alla människor
och på deras tungor, i alla länder, bland alla folk;
analfabeterna och de outbildade känner mig
i lika hög grad som de rika och lärda.

Ty jag talar till alla människor, på ett språk som alla förstår.
Till och med de döva kan höra mig,
om de bara lyssnar till rösten från sin egen själ.
Jag är kärlekens föda.

Jag har undervisat människan i mildhet och fridfullhet;
och jag har lett henne framåt mot heroiska gärningar.
Jag skänker tröst åt de ensamma,
och jag löser spänningar och oenighet i större sällskap.

Jag är en nödvändig lyx för alla människor.
Jag är musik.

Okänd poet

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Bo Setterlind