Sluta aldrig upp att drömma
häng önskans träd i rött och
blått och guld och grönt
orange och lila ovanför ditt arbetsbord.

Dröm drömmar utan gräns
och låt dem synas i väven du dunkar fram
då kan du kanske ändå
vara till tröst och hjälp och glädje
trots ditt eget tvivel
trots din smärta.

I såren växer blommor
plocka dem
och känn att vi är många
som tror på dej och följer dej
i våra tankar.

Ta emot ditt eget liv
och lev det för din skull
och ingen annans.
LEV!
Märta Tikkanen

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.

Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
Edith Södergran

Ack låt mig leva riktigt

och riktigt dö en gång,

så att jag rör vid verklighet

i ont som i gott.

Och låt mig vara stilla

och vörda allt jag ser,

Så detta får bli detta

och inget mer.

Om av det långa livet

en enda dag var kvar,

då sökte jag det vackraste

som jordelivet har.

Det vackraste på jorden

är bara redlighet,

Men det gör ensamt liv till liv

och verklighet.

Så är den vida världen

ett daggkåpeblad

och ini skålen vilar

en vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen

är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

Av: Karin Boye

Om jag verkligen brydde mig om dig

 skulle jag se dig i ögonen när du talar till mig

skulle jag tänka på vad du säger,

snarare än vad jag ska säga när du slutat

skulle jag höra dina känslor tillsammans med dina ord

Om jag verkligen brydde mig om dig

skulle jag lyssna utan att försvara mig

skulle jag höra utan att bestämma om du har rätt eller fel

skulle jag fråga dig varför

och inte bara när och var

Om jag verkligen brydde mig om dig

skulle jag släppa in dig bakom mitt yttre

skulle jag berätta för dig vad jag hoppas,

drömmer, fruktar, lider av

skulle jag berätta när jag gjorde bort mig

och när det gick bra

Om jag verkligen brydde mig om dig

skulle jag skratta med dig men inte åt dig

skulle jag tala med dig men inte till dig

och jag skulle veta när det är tid att vara tyst

Om jag verkligen brydde mig om dig

skulle jag inte klättra över dina murar

skulle jag vänta utanför tills du släppte in mig genom porten

skulle jag inte låsa upp dina hemligheter

skulle jag vänta tills du gav mig nyckeln

Om jag verkligen brydde mig om dig

skulle jag älska dig i alla fall

men jag skulle be om det bästa du kan ge och

försiktigt dra fram det ur dig

Om jag verkligen brydde mig om dig

skulle jag lägga handboken åt sidan och lämna

mina lösningar hemma,

förställningarna skulle upphöra

Vi skulle vara oss själva

Jag vet inte poetens namn - enligt Josanilla eventuellt Ruth Senter eller Barbro Senter

Jag ser att du är trött
men jag kan inte gå alla steg för dig
Du måste gå dem själv
men jag vill gärna gå dem med dig

Jag ser att du har det svårt
men jag kan inte gråta alla tårar för dig
Du måste gråta dem själv
men jag vill gråta med dig

Jag ser att du vill ge upp
men jag kan inte leva livet för dig
Du måste leva det själv
men jag vill leva med dig~


 Björn Eidsvaag

Jag bad om styrka...
och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom...
och Gud gav mig problem att lösa.
Jag bad om mod..
och Gud gav mig faror att övervinna.
Jag bad om kärlek..
och Gud gav mig människor i nöd att hjälpa.
Jag bad om välgång..
och Gud gav mig muskler och hjärna till att arbeta med.
Jag bad om välgång..
och Gud gav mig möjligheter.

Jag fick inget jag ville ha
Jag fick allt jag behövde.

Vet ej skaldens namn

Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Det sägs dom är tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller,
och en annan flammar till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes.
Man borde inte sova när som natten faller på.
Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två.

Jeremia i Tröstlösa

Det är sol, det är rimfrost som glimmar,
det är snö, det är gnistrande kallt
Det är ljust några fattiga timmar
det är frid, det är ro överallt.

Man känner en andakt i sinnet
det är väl ett arv som man fått,
från kära som lever i minnet
fast själva de slumrar för gott.

Advent det är väntan och längtan,
man läste i barndomens år.
Men livet har lärt en att trängtan
till något är allt vad man får.

Nu går man ej längre och stimmar
om dan före doppareda´n,
men ser fram mot att för några timmar
få träffa barnbarn och barn.

Man får inte sluta att drömma,
för att man är gammal och grå.
Kanhända att något kan strömma
till en, som man önskat att få.

December 1981 av Ernst Häll