Direktlänk till inlägg 29 april 2008
Han var bara elva år,
men han var springpojke redan.
Hans cykel var ny för i går,
trafiken var stark. Nå, än sedan?
Han styrde sin cykel så lätt och så flott,
som hade den luftiga vingar.
Han var stolt över den, den var färgad i blått
med nya, svällande ringar.
Han visslade lyckligt i denna stund,
kör tanklöst över på vänster sida,
en lastbil kommer - en kort sekund -
ett skri - och människor andlöst bida,
vad som skall komma - en ambulans.
Kör till Serafimern!
Där ligger han sedan utan att få sans,
fastän modern gråter och tigger.
Hon ville gärna höra sin gosses röst,
innan han lämnar livets gyckel.
Det kunde ju ändå vara en tröst.
Han hade ju bara mor - och sin cykel.
Nu rör han sig sakta - doktorn står böjd
över gossen som vill försöka tala.
Det blir fyra små ord - så ler han nöjd
och sjunker stilla in i dödens dvala.
Vad var det för fyra små tysta ord,
som gick så direkt till doktorns hjärta?
Bad han att få slippa bli bäddad i jord?
Bad han om hjälp mot sin skärande smärta?
Det var något större - han hade en själ, den gossen -
hans tankar var ännu friska.
Han sade bara detta:
"De´va´mitt fel!"
Det var det han tvingade sig att viska.
Var han inte en hjälte?
Var han inte stor?
I dödens minut skrek han inte på sin mor,
han kände sitt ansvar - han tog sin del,
han hade mod att säga:
"De´va´mitt fel".
Valdemar dahlqvist
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|