Det finns otroligt gott om hjältar och hjältinnor i bloggosfären.

Som delar med sig av sin kamp mot svåra sjukdomar.

De anar nog inte hur mycket de ger oss andra.

En blogg jag just hittat och som är ganska ny som kanske du också skulle vilja stifta bekantskap med är "Fia defeating ALS"  Trots sitt engelska namn är bloggen på svenska

Fia är 30 år och lider av sjukdomen ALS.

Hon har haft den i 10 år redan.

Dubbelt så länge som de flesta överlever med ALS.

Om vi vill att tågen ska gå och komma i tid skriver Dagens Nyheter så behövs det fyra miljarder årligen fram till 2025 i ökade drift och underhållskostnader.

Kanske anser SJ att det är billigare att betala tillbaka biljettpriset till dem som råkat ut för viss försening och som begär det.

Men ibland är det inte nog för resenären.

kanske missades något mycket viktigt för att man inte kom fram i tid.

Gissar att om dessa fyra miljarder årligen ska läggas på underhåll och drift kommer vi att få betydligt dyrare biljetter.

Jag tror inte att det finns en enda människa som inte gillar ordet FRIHET!

Det är ett ord som gör att vi känner hur tanken lyfter - hur luften blir klar att andas.

Men vad menar vi egentligen med frihet?

Vad är frihet för någonting?
Vad innebär det att känna sig fri?
Innebär det

att kunna göra exakt vad man vill?
Att bara kunna strunta i alla problem?

Först och främst kanske man måste fundera över vilken frihet man tänker på.

Filosofer och psykologer brukar för att få lite ordning i tänkandet dela upp frihet i yttre frihet, och då tänker man på stadsskicket och samhälls-klimatet i ett land, och en inre frihet, och då menar man individens egen upplevelse av sin situation.

Eftersom vi är individer är det kanske så att vi i första hand menar den personliga/individuella friheten.

Jag tänker nog så att gränsen för min frihet går där jag skulle kränka någon annan människas frihet om jag gick vidare.

Men frihet - vad menar man.

Både du och jag har nog funderat massor över detta.

Jag tycker att Salman Rushdie sagt det väldigt bra:" Fria samhällen...är samhällen i rörelse, och med rörelse kommer spänning, avvikelse, friktion.
Fria människor skapar gnistor, och de gnistorna är de bästa bevisen på frihetens existens."

Att alltid arbeta för att det ska bli bättre....visst är det åtminstone en slags frihet?

Dagens Nyheter skriver att Furutorpskolan i Vinslöv hålls stängd på fredagen, sedan en av rektorerna fått ett anonymt bombhot via mejl.  

Om det är ett skämt behöver avsändaren verkligen få veta vad det skämtet ställt till med.

400 elevers föräldrar skulle underrättas per telefon -ett mastodontjobb!

Om det är ett allvarligt menat hot är det fruktansvärt.

Hota en skola med 400 barn!!

Ytan är inte poängen, sådant som är viktigt kommer inifrån.
Hittar man sin inre styrka så blir man också stark utåt.

Eisabeth Hermansson

I Midnight Gamers blogg finns ett så ljuvligt foto att jag bara måste berätta om det.

En liten tulta på ett par år hjälper en gammal dam över gatan - och som bloggarens så rätt skriver ."Det bådar gott för framtiden"

Vill du klä ditt barn eller kanske ge bort till kompisbarn eller barnbarn - kläder som inte sitter på varenda unge.

Då är OII något för dig

Nu och då har jag skrivit om ensamhet här på bloggen.

Kanske för att jag möter många ensamma människor.

Människor som inte hör en annan mänsklig röst än sin egen på dagar...kanske veckor.

Men det finns en annan ensamhet som definitivt inte är lättare att leva i.

Ensamheten i tvåsamheten.

Att känna sig ensam i tvåsamheten är nog inte så ovanligt.

När du och jag inte är ett vi - utan just du och jag - ensamma i varsin värld i det som skulle vara en gemensam värld.

Alla intima relationer har sina begränsningar. 
Vi ser verkligen varandra dunkelt som i en spegel.

Det är omöjligt att dela allt och förstå allt.
Ett visst mått av ensamhet finns i de bästa relationer.

Det är orimligt att förvänta sig att vår livspartner skall kunna vara allt för oss.

Men om dialogen har tystnat....om man inte längre anförtror varandra drömmarna, inte talar om det som känns svårt....

Ibland kan det vara så att vi försöker att leva i en bild av hur vi tycker att vi själva eller vår partner borde vara.

Detta gör oss till främlingar både för oss själva och för den vi delar livet med.

Så finns det ju också en ensamhet i tvåsamheten som vi behöver.

Vara ifred ibland.

Även för den vi älskar mest av alla.

Men den ensamheten bär oftast frukt i en fördjupad gemenskapmed den man lever med.

Den är fruktbar.

Det är den ofruktbara ensamheten....att känna sig som i en bubbla - eller som att den andre är i en bubbla som är den farliga.

Både för hur vi båda mår och för förhållandet i längden.

Först och främst måste man båda vilja göra något åt det...man måste ju liksom vara två för att dansa tango.

Men man kan alltid försöka.

Kanske går partnern omkring med samma känsla av ensamhet.

Tillsammans kan man hitta broar till varandra.

Göra något helt nytt tillsammans- eller något där man får skratta tillsammans - det är en god väg.

Få saker förenar så som skrattet gör.

Viktigast av allt - Gör något!

För allt är bättre än att leva ensam i tvåsamhet!