Direktlänk till inlägg 1 maj 2012
Förväntningar är något väldigt bra.
Om vi inte längre har några förväntningar då lever vi egentligen inte längre - då finns vi bara.
Ändå kan förväntningar göra oss besvikna därför att vi har så högtflygande förväntningar och för att vi låter förväntningarna rita upp upp hur det vi väntar på ska se ut.
Förväntningar på hur det ska vara, här och nu, på andra, på oss själva.
Om jag släpper mina förväntningar... vad händer då?
Hur känns det? Känn in den känslan...
Om jag slutyar att ha en massa förväntningar på människor omkring mig och tar emot det de ger mig som underbara och oväntade gåvor!
Vågar vi släppa våra förväntningar?
Eller rättare sagt den strikt uppritade bilden i vårt inre av hur det vi förväntar oss ska se ut.
Kanske har vi en föreställning som låser oss så att vi inte ser när det vi väntar på kommer oss till mötes.
Jag tycker att Erik Lindorms dikt är en underbar illustration till ovanstående tankar.
Men vilken tur att diktjaget ändå såg - att här kommer hon!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|