Idag är det tisdagen den 20 augusti och Bernhard och Bernt har namnsdag!

Jag gratulerar!

5 462 män i vårt land har förnamnet Bernhard.

Av dessa har 482 namnet Bernhard som tilltalsnamn.

2 kvinnor bär också namnet, men ingen av dem som tilltalsnamn.

Dessutom bär 180 personer namnet som efternamn.

Bernhard är ett forntyskt namn som är sammansatt av ord som betyder björn och stark.

Har funnits i Sverige sedan 1289.

Historisk person som burit namnet: Bernhard av Clairveaux, död 20 augusti 1153.

Han grundade klosterorden Cistercienserna som sände munkar till Alvastra, Nydala och Varnhem i Sverige.

Det finns 19 219 män i Sverige som har förnamnet Bernt.

Av dessa har 10 842 namnet Bernt som tilltalsnamn

1 kvinna bär också namnet- men använder det inte som tilltalsnamn.

17 personer bär namnet som efternamn.

Bernt är en kortform av det forntyska namnet Bernhard som är sammansatt av orden berin,  som betyder björn och hart som betyder stark.

Har funnits i Sverige sedan 1381

Det mörknar utanför mitt fönster och ytterligare en dag är på väg att logga ut och ge plats för natten.

De tröttas vän.

Ikväll är jag riktigt trött.

En intensiv dag ligger bakom och snart - mycket snart ska jag stämma träff med världens skönaste säng-min egen!

Imorgon är en ny dag - en som aldrig förut funnits!

Då ses vi igen!

Jag måste få ge mej själv en dag, då min

tanke får sväva fritt,

en dag då jag tar mitt första Steg,

och vet att det Steget är mitt!

Jag vill vakna upp i ett eget rum,

och resa mej upp, och stå på golvet en stund,

och fråga mej själv,

åt vilket håll ska jag gå?

Ett Steg i sänder!

Och sedan ett Steg till!

Det blir härligt att se vad som händer,

när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste få fråga mej själv,

Vem jag är,

och varför jag gör det jag gör?

Jag kan inte leva med dörren stängd, om mitt Liv står där utanför.

Och ropar man på mej från alla håll, så svarar jag -

Vänta en stund!

Idag vill jag följa min egen röst.

Idag är jag ingens Hund.

Ett Steg i sänder!

Och sedan ett Steg till!

Det blir härligt att se vad som händer,

när man går åt det håll man själv vill! 

Kent Andersson

Kent Anderson är välkänd för de flesta av oss - som  skådespelare, dramatiker och manusförfattare.

Däremot vet inte alla att Kent skrev en hel del dikter.

Kent  föddes 1933 i Göteborg  och dog 2005 i Göteborg.

De flesta skolbarn i Sverige har nu njutit sista sommarlovsdagen för i år - och första skoldagen för den nya höstterminen och det nya året i skolan tar sin början idag.

Och precis som det brukar vara när skolan börjar lovas vackert väder denna vecka.

Just nu tittar jag ut över ett regnvått landskap - men väderprognosen för veckan lovar lite sol idag och mera sol de kommande dagarna här i Norrköping - och runt 20 grader varmt.

Önskar alla barn en fin skolstart!

Och hoppas att ingen enda unge ska behöva gå till skolan med ont i magen av rädsla för mobbarna.

En utopi?

Om vi inte arbetar för en mobbningsfri skola - då är det en utopi, men om vi gör vad vi kan och försöker se hur barn runtomkring oss mår - och agerar om vi ser någon fara illa kommer vi iallafall en lång bit på väg.

Idag är det måndagen 19 augusti och Magnus och Måns har namnsdag!

Jag gratulerar!

73 871 män i vårt land har förnamnet Magnus.

Av dessa har 41 797 namnet Magnus som tilltalsnamn.

2 kvinnor bär också namnet.

En av dem som tilltalsnamn.

Dessutom bärs namnet som efternamn av 22 personer.

Magnus är ett latinskt namn som betyder stor.

Har funnits i Sverige sedan 1100.

En svensk kung har burit namnet - Magnus Ladulås, född 1240, son till Birger Magnusson Jarl och prinsessan Ingeborg Eriksdotter, död 1290 på Visingsö.

5 366 män i vårt land har förnamnet Måns.

Av dessa har 4 159 namnet Måns som tilltalsnamn.

Även 13 kvinnor bär namnet Måns.

Två av dem som tilltalsnamn.

Måns är en sydsvensk form av Magnus som ju  är ett latinskt namn som betyder den store.

Oklart hur länge namnet funnits i Sverige.

Historisk person som burit namnet är Måns Nilsson i Aspeboda, bergsman som stödde Gustaf Wasa under befrielsekriget

Önskar en riktigt God Natt med vackra drömmar....     Och till dig trötta nattsuddare har jag ställt en kopp kaffe!

Varsågod!

Kände ett starkt  behov av att landa efter intensiva dagar

Gick ner till sjön,  ser vinden tar i, hör hur vattnet kluckar mot stenarna

Samlar bilder på min näthinna.

Naturens storhet och min litenhet.

Sätter mig ner på en sten och ser en liten myra som kryper med ett strå över min fot.

Vilket berg den måste vara för myran.

Men hon stretar på - och kommer över.

Strået är mycket större än myran och jag försöker föreställa mig vad slags börda jag skulle bära om den skulle vara i proportion för mig vad strået är för myran.

Och inser att jag nog ligger i lä för den envetna lilla myrans energi.

Kan det vara så att myran aldrig har funderat över detta?

Är det inte så med oss människor att när något känns svårt och tufft sätter vi oss ner och bygger riktigt riktigt stora tankeberg som står i vägen för oss.

Myran har aldrig gjort det...

Hon tar bara strået och går...

Medan jag betraktar henne vandrar tankarna...

Kan det vara så att om jag tror att jag kan - så kan jag...?

Är det våra egna åsikter om oss  som formar vår självkänsla - och som också bygger upp hindren?

Inte kan jag....

Jag ska försöka tillämpa myrans undervisning lite mer.

Ta i och gå - inte fundera över om jag kan eller orkar....

Kan inte låta bli att skratta åt mig själva, mina personliga problem, mina tillkortakommanden...  och jag tror detta faktiskt kan vara en bra start till förändring.  

Det är en annan luft ute när vi går ut på morgonen än det var alldeles nyss.

Insikten om att sommaren sjunger på sista versen och att hösten närmar sig med stormsteg kan få oss att deppa ihop.

Som vi längtade till sommaren och som vi har njutit av den!

Och så är den redan på väg bort ifrån oss!

Sommarblommorna börjar se lite trötta ut.

De har prunkat och glatt oss genom varma sommarveckor.

Men nu behöver de vila.

Precis som vi.

Inte  skulle det vara lätt och kanske inte ens roligt att leva i en evig sommar.

Hösten erbjuder oss lite vila- lite andhämtning och tid för reflektion vid tända ljus.

Naturen förbereder sig för vila.
Vila för att med ny kraft, åter grönska och slå ut i full blom till våren igen.

Men hur är det med oss människor?
Ger vi oss tid för vila och återhämtning?

   
Jag tror de flesta av oss är överens om att stress är vår tids största folksjukdom!
Vi ska vara ständigt tillgängliga – gärna dygnet runt och hur vi än kämpar och försöker så gnager likväl det dåliga samvetet över allt vi inte hunnit med eller ”borde” gjort.

Känslan av otillräcklighet finns med oss hela tiden.

Vi behöver också vila - precis som naturen.

Men för att vila behöver vi lära oss och träna på att sätta gränser.
Gränser som hjälper oss att göra val efter vad vi själva vill och tycker om och ger oss möjlighet att vara fullt närvarande i det som är vårt nu.

Vilan är det som fullbordar det arbete vi lagt ner.

I vilan finns reflektionen, tillbakablickarna och eftertanken.

Något som vi i vår tid behöver mer än någonsin!

Det är nog både med sorg och lite vemod som vi tar farväl av sommarens ljusa kvällar, syrsornas spelande och den ljumma sommarvärmen.

Låt vemordet finnas kvar - men glöm sorgen.

Låt oss följa med naturen in i hösten med öppna sinnen.

Dagarna bäddas snabbare och snabbare in av ett rogivande mörker och ger oss tid för att stanna till!

Ta den tiden!

Hösten är en fin tid.

Ta tillvara den.

En tid att se tillbaka och minnas det som varit men också att unna sig vila i väntan på det nya som ska komma.

Kanske vi kan lära oss av naturen att var tid, var stund - var tid -  har sin rikedom?