Direktlänk till inlägg 2 augusti 2014
Just idag är det 25 år sedan jag mötte min blivande man. (Men det visste jag inte då förstås.)
Plötsligt stod han bara där - i mitt kök som det mest självklara av det självklara.
Och jag som lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig lita på en man igen bara kände: "Här är han".
(Till mitt kök kom han som vän till en vän.)
Men redan i detta - det första mötet så visste jag, detta var det jag hade sökt i hela mitt liv.
Det var en sån enorm känsla av samhörighet och en djup förståelse som jag aldrig tidigare känt.
Övertygelsen var så stark och jag upplevde ett rent, vackert och magiskt möte mellan två själar.
Så har det förblivit - även om det tog fyra år för honom att övertyga mig om att det var sant!
Sårad och trasslig som jag var efter att ha blivit sviken.
Jag är så innerligt tacksam för honom.
Han är, jämte mina barn ( som då redan fanns, alla fem) det finaste livet givit mig!
Självklart och ofattbart - så har det förblivit mellan oss!
PS. Brukar inte dela så här inifrån, men gör ett undantag.)
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|