I morse hände mig något väldigt ovanligt.

Jag vaknade faktiskt på dåligt humör.

Och upptäckte att de negativa tankarna stod på kö - och att allt gick på tok...."jag är helt slut....skulle kunna sova en vecka....klart jag tappar smörkniven på golvet....och att det är svårt att få varmvatten....fy vilken dag.....nej jag vill inte vara med idag"

Rullade upp persiennen och bara hatade mörkret och frosten på bilrutan.

Snart var dessutom huvudvärken ett faktum.

På väg till jobbet satt jag i bilen och funderade hur stor del jag hade i morgonens motgångar.

För det mesta gick faktiskt på tok.

Men....säger du ...det brukar det göra när man vaknar på dåligt humör.

Men tänk om jag istället hade tagit emot "humöret" och bara konstaterat att jaså det är en sån dag.
Hade jag "vunnit" då?

Att jag vaknade på dåligt humör har jag svårt att se att jag kunde ha ändrat på..men jag lät det ta över.

Acceptera det dåliga humöret utan att göra någon sak av det...

Att acceptera är ju att se situationen/saken för vad den är..

Vi dömer den inte och vi gör inte motstånd mot den.

Kanske påverkar vi skeendet med våra tankar,.

Hörde till exempel att i en studie i Italien fick en grupp laktosintoleranta personer vad man trodde sig vara laktos.

I själva verket var det glukos (druvsocker). 44 procent av personerna fick magproblem.

Betyder det att du garanterat kommer hålla dig kry om du tänker ”friska” och positiva tankar istället för att gå omkring och oroa dig för att bli sjuk?

Nej, det tror jag förstås inte, men chanserna ökar.

Dessutom är det betydligt trivsammare att ha sällskap av positiva och glada tankar än sura och negativa.

 Tror jag avslutar de här funderingarna med Theodore Isaac Rubins tänkvärda ord:

Problemet är inte att det finns problem.

Problemet är att förvänta sig något annat, och tro att det är ett problem att ha problem.

Vad glad jag blir när jag läser i Tidningen Hälsa att promenader inte bara är lika bra som gymmet - de är till och med bättre.

En 30 minuter lång promenad om dagen halverar risken att drabbas av våra stora folksjukdomar som hjärtkärlsjukdom, demens och diabetes står det.

Det var en verklig vinst med en liten insats.

Även om jag vissa dagar har svårt att få till den där 30 - minuters promenaden.

Jag jobbar långa dagar och har tre mil till jobbet.

Det gör bilen oumbärlig för jobbresor.

Och så är det mörkt när jag kommer hem.

Men så mycket jag bara kan försöker jag göra mina olika tjänsteärenden, möten och annat till fots.

Inte för att jag tänkt så mycket på att jag minskar risken till sjukdom - utan mera för att jag känner en så stor skillnad i mitt aktuella mående!

Att veta att det är en insats mot obehagliga sjukdomar kommer att göra mina steg ännu lättare i framtiden!

Idag är det ett ord bestående av bara tre bokstäver som rotat sig i mitt huvud.

Det kom sig av ett samtal tidigt idag med en pigg hundraåring som har frivillig genom oss, som jag hade glädjen att få vara med och uppvakta.

Någon frågade henne hur hon gjort för att bli så gammal.

Hon svarade: "Jag är ganska modig....för det måste man vara....för att våga beträda de här okända stigarna"

Kanske inte vad vi i första hand förknippar med mod.
Vi ser någon framför oss som räddar en katt eller ett barn eller någon ur ett brinnande hus....eller någon som står på sig och slåss för det den tror på.

Det är onekligen ett slags mod - båda delarna.

Men ett litet annat slags mod än vad födelsedagsbarnet idag tänkte på.

Att förändra och bekämpa kräver mod.

Att slåss och ta strid för en rättvisare värld.

Men konstigt nog så krävs det också mod för att vara en vanlig snäll människa i helt vardagliga sammanhang.

Åtminstone om man ska bli gammal i detta vårt samhälle.

Ett samhälle som kanske är i en mera expansin förändring än någonsin tidigare.

Inte lätt att börja betala räkningarna på Internet när jag nyss gick till posten med sedlar och avin i fickan.

Inte lätt att hänga med i alla modeord som hela tiden föds.

Och inte lätt att bo i en kropp som blir allt mera skröplig.

Som kräver mera tid av mig för att må bra.

Ja nog håller jag med vår söta hundraåring!

Hon är ganska modig
Hon...och alla de andra som börjar få för många ljus på tårtan för att orka blåsa ut dem....

Jovisst hade hon hundra ljus på tårtan - den var tillverkad av hennes dotterdotter som är konditor och som själv kommit en bit över femtio....

Nu är det ett ord som fastnat i huvudet på mig igen - och det är ordet SEDAN.

Sedan...lite senare...när jag får råd...när det blir så och så...

Visst känner du igen tankarna.

Men tänk om sedan inte kommer!

Har du funderat på att vi  faktiskt mycket sällan tänker på vad vi fått av livet - det vi drömt om -  och vad som faktiskt blev av, medan vi ofta grämer oss över vad som inte blev som vi drömde och tänkte.

För faktum är att om du sätter dig ner och funderar kommer du att upptäcka att väldigt många av dina drömmar slagit in!

Jag menar nu inte de där drömmarna om att vinna högsta vinsten eller annat i den vägen.

Utan de mera realiserbara drömmarna som jag tror de flesta av oss haft också.

Jag vet ju inte vad just DU drömde om en gång - men jag är övertygad om att utifall att du tar dig tid till en tillbakablick kommer du att upptäcka att du fått det mesta som du drömde om.

Jag kan inte förklara detta- men har ofta lagt märke till det.

Jag och min ett år yngre syster är mycket olika och hade mycket olika drömmar barn och unga.

Hon drömde om att ha gott om pengar, att få resa mycket....och det är just vad som hänt i hennes liv.

Jag drömde om att få många barn - jag har fem stycken.
Tre "hemmagjorda" som jag brukar säga - och två extra gåvor av livet.

Livet kan vara krokigt men aldrig utan mening

Bestämt mig för att dessa ord ska få kanta mina tankar och min syn på det som sker i mitt och andras liv.

Kanske har vi ibland lite svårt att känna igen drömmarna i verkligheten - när de slår in.

Det kan ta åratal att uppfylla drömmar.

Drömmar förverkligas ett steg i taget och det är steg som du tar varje dag.

Så sätt dig ner och tänk efter....visst har de viktigaste drömmarna om ditt liv slagit in!

Ett ord har jag burit med mig ett par dagar nu!

Ett väldigt vanligt ord.

Men ett ord med en dynamiskt kraft.

Ordet tacksamhet!

 Tacksamhet är underskattat!

 Tacksam för mitt hjärta.

Som alltid slår.

Dag och natt. Alltid.

Tacksam för min familj. 
För att de finns där.

Tacksam för att det alltid finns en varm hand för mig.

En famn, ett djup, en insikt.

Tacksam för mitt hem.

Mitt hem som underlättar i vardagen för mig.

Som ger mig värme, trygghet, en fast punkt att förhålla mig till.

En plats att lämna - men också återvända till.

Tacksam för mina vänner.

Som finns med mig.

Som inte tröttnar på mig trots att jag ibland tröttnar på mig själv.

Mina vänner som öppnar dörrar inom mig som jag själv inte visste fanns.

Tacksam för mitt arbete.

Mitt underbara inspirerande arbete.

Som ibland suger musten ur mig.

Med alla möten med nöden.

Men som också ger ny kraft när jag ser människor göra skillnad i varandras liv.

Jag är tacksam för allt som livet ger mig

Tacksam för de små sakerna som finns där hela tiden i min vardag.

För leendena jag mött idag.

För förtroenden som lagts i min hand.

Jag vet inte om din lista av tacksamhet ser likadan ut som min.

Men jag är helt övertygad om att du kan göra en tacksamhetslista!

Pröva får du se?

Nedvärdera inte ditt eget värde genom att jämföra dig själv med andra.
Det är på grund av att vi alla är olika som var och en av oss är så speciell.

Sätt inte dina mål efter vad andra människor tycker är viktigt.
Bara du vet vad som är bäst för dig.

Ta inte för givet de saker som du har närmast hjärtat.
Kläng  dig fast vid dem, så som du håller dig fast till själva livet,
för utan dem är livet meningslöst.

Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar
genom att leva i det förgångna eller för framtiden.
Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge.
Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

Var inte rädd för att medge att du är allt annat än perfekt.
Det är den bräckliga tråd som binder oss alla samman.

Var inte rädd för att ta risker.
Det är genom att ta chanser som vi lär oss att vara modiga.

Stäng inte ute kärleken från ditt liv genom att säga att den är omöjlig att finna.
Det snabbaste sättet att få kärlek är att ge kärlek,
det snabbaste sättet att förlora kärlek är att hålla fast vid den för hårt
och det bästa sättet att behålla kärlek är att ge den vingar.

Avfärda inte dina drömmar.
Att vara utan drömmar är att vara utan hopp,
att vara utan hopp är att vara utan ett syfte med livet.

Spring inte genom livet så fort att du glömmer inte bara var du har varit,
utan vart du är på väg.
Livet är inte bara ett lopp, 
utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.......

Den kultur jag växer upp i genomsyrar min identitet och är dessutom den grund jag bedömer verkligheten utifrån.

I ett Sverige som blir alltmer mångkulturellt når oron ute i världen långt in i vårt samhälle och skapar motsvarande motsättningar bland människor i vår egen närhet.
Hur kan vi blunda för våra nya landsmäns behov av att höra till - att bli hembjuden och medtagen till våra aktiviteter?

Det finns ett enda svar.

Rädsla.

Vi känner oss hemma i det vi vuxit upp i och rädda för det vi inte känner igen.
Det tror jag är något som vi alla känner av.

Men så gäller det hur vi hanterar den här rädslan.

Och om vi alls inser att det handlar om en rädsla.

För att lära sig om en annan kultur är det viktigt att börja med den egna.

Tillåta sig att känna sig stolt över den.

Och ge andra från andra kulturer samma frihet.

Hitta vägar att mötas - och uppleva varandras kulturer.

Bli vän med en ny svensk!

Bjud hem på middag och bli hembjuden till henne/honom.

Ja vägarna är många.

Det kan kännas tufft och det kan ta emot eftersom vi allra helst rör oss i sammanhang som vi känner till.

Men lyckas vi kommer vi att få mycket rikare liv.

Så visst är det värt ett försök!