Biskop Antje Jackelén anser att mediadebatten runt skolavslutning i skolan eller inte ger unga intryck av att kyrkan kan vara farlig.

Läs artikeln i Svenska Dagbladet

Äntligen någon som vågar ta till orda och inte bara jamar med.

Om vi har sjungit vissa psalmer vid vissa tillfällen - och om vi har gjort det vid skolavslutningar är det helt barockt att vi inte ska få fortsätta med detta.

Håller med biskopen om att det ser ut som att staten kommit i strid med sig själv.

Det är rätt att vi värnar om våra nya svenskars kulturyttringar - men om vi samtidigt begraver våra egna traditioner (för att inte såra de nya svenskarna) gör vi både dem och oss själva en ordentlig otjänst!

Vi kommer att få en rotlös och kulturlös ny generation "gammelsvenskar".

Inte kan det väl vara det som skolverket är ute efter?

Vintern har gjort sitt intåg så här lagom till 1:a advent.

Utanför mitt fönster ligger ett tunt snötäcke och termometern visar - 4 grader.

Kanske inget köldrekord - men kallt...

Med hela den långa kalla vintern framför är det inte svårt att hålla sig för skratt!

Men - det är nu vi måste hitta saker som får oss att skratta!

Det är viktigt att skratta.... för kom ihåg:
Skratt stärker vårt immunförsvar
Skratt löser spänningar och stress på mycket effektivt och positivt sätt

Skratt minskar risken för utbrändhet

Skratt löser isolering och nervositet

Skratt reducerar konflikter och skapar samhörighet

Skratt gör oss mer kreativa, och ger oss positiv energi

Skratt ökar lungkapaciteten,ger god träning och kan jämföras med jogging eller rodd.

Läste någonstans orden: "När du skrattar dansar själen!"

Det är ju inte det minst viktiga.

Ibland sätter några få ord - eller till och med ett enda ord igång mina tankar.

Tidigt i morse innan solen gått upp satt jag med en tidning i handen.

Läste orden: "lev i försoning."

De orden har sedan levt sitt eget liv inom mig och fött tankar - som ord brukar göra.

Visst ska jag förlåta - när någon gjort mig illa....men..leva i försoning..hur gör man det?

Jag kan tänka mig det ungefär så här:

Sätt dig ner och låt tankarna vandra -  titta in i dig själv  och förlåt dig själv och försonas med dig själv för det som du bär på.

Förlåt dig själv och försonas med dig själv för andras handlingar som du gömmer inom dig.
Förlåt dig själv och försonas med dig själv för fel du gjort mot andra och mot dig själv.

Att förlåta mig själv  är en process som sker inne i människan helt oberoende av andra inblandade.

Man förlåter och försonas med sig själv för sitt eget och för alla inblandades bästa.

På den vägen u ppnår man  frid inom sig själv.

Och jag är säker på att om jag har  frid i det inre är jag bättre rustad att skapa fred i det yttre.

Och att förlåta andra!

Bilden lånad av Leena

Som alla andra läser och upprörs jag av de tre SD-politikernas beteende efter en blöt kväll på krogen.

Och det vänder sig i mig när man tar till sin fylla som försvar.

Om man vet att man blir våldsam när man dricker - då bör man avstå från att dricka alkohol!

Alla skrivereier i alla medier gjorde att jag satt på en spårvagn och skrev ner följande tanker:

När människor tappar orden och börjar kommunicera med andra delar av kroppen kan det bli hur bra som helst – eller hur dåligt som helst.

I de flesta situationer är det väldigt bra om vi använder mindre ord och i stället vågar möta varandra genom en kram genom att vila blicken i den andres osv....

Men det gäller ju i de goda mötena...där vi är ute efter att möta den andra i ömhet och kärlek...där växer kärleken..

men om vi överger orden och tar till knytnävarna - då växer hatet.

Våld skadar.
Den som blir utsatt glömmer det aldrig  - bär det med sig...och det befruktas och rullar vidare .

Begrepp som tillit, omsorg och makt får motsatta betydelser.

Våld är tabubelagt och skapar skam, förvirring och ensamhet.

När man tar till våld - då har man börjat förlora sa en gammal man till mig en gång.

Och det visar sig gång på gång.

Och den som använder sig av våld mot människor för att de har en annan kultur, en annan hudfärg eller/och språk - den bevisar bara sin brist på intelligens!

Det är söndagkväll och jag har haft en hel timme på mig att sitta och bläddra i en poesibok.

En bok där jag skrivit upp olika dikter av minst lika många olika poeter som sagt mig något.

Och ett annat tankeord...som detta:

Söndagkväll - veckan ligger orörd framför mig.

Jag lovar mig själv att jag ska göra det bästa av varje dag denna vecka.

För det ligger i mina händer att göra det....

Tar till mig de orden och säger godnatt till alla härliga bloggvänner och besökare.

Ska inte lägga mig riktigt ännu.

Men stänger ner datorn nu!

Må din nya vecka gå dig till mötes med ljus och glädje

och må du få kraft att reflektera detta ut till andra du möter!

När saker och ting i våra liv inte är som vi önskar skyller vi lätt på ödet, Gud eller någon annan människa.
Men ändå är det ju så att vi bestämmer i våra egna liv.

Visst finns det sådant vi inte kan bestämma över.

Vi kan bli sjuka....svårt sjuka till och med.

Men fortfarande bestämmer vi hur vi ska tackla den situationen.

Sjukdomen kan bli så svår att vi inser att den kommer att ta vårt liv.

Men fortfarande är det jag som bestämmer hur jag ska möta detta.
Vi kan bli föremål för andras ondska.

Ändå - det är jag som bestämmer hur jag ska leva med detta.

Hopp eller hopplöshet?

Förlåtelse eller hämnd?

Man kan inte hämnas fram en bättre värld.
Inte ens hoppas fram en bättre värld .

Men - vi kan kasta alla tankar på hämnd över bord

- lämna bitterheten över det som mött oss...

Vi kan förlåta den som gjort oss illa!

Oförsonlighet binder!

Bitterhet förmörkar!

Förlåtelse ger frid och frihet.

Att inte bli bitter gör oss mottagliga för allt det vackra och fantastiska som finns!

Som väntar på oss varje dag om vi vågar leva ¨med ett förlåtande sinnelag och med en ljus förväntan istället för en mörk bitterhet!

Då var hösten här igen.

Den svenska sommaren var lika kort som alltid.

Ena dagen var den här och nästa var den som bortblåst i höststormen....regnet...som övergår i snöblandat har nu blivit snö - iallafall på min gräsmatta.

Den del av hösten som jag inte bara tycker är okay - utan som jag rentav älskar ligger redan bakom oss....nu är det de kala grenarnas tid....

Och jag längtar till våren....jag längtar så det gör ont...

Jag kämpar med att försöka älska hösten.

Och det går riktigt bra inomhus med massor av värmeljus,
Doften av kaffe som slingrar sig mellan rummen och glada vänner att prata med.

Men så kliver jag ut i blåsten - i mörkret och i kylan.

Nu får jag ta till allt jag har av positiva tankar för att inte ranla ner i skorna...

Hur är det för dig?

Hur klarar du den här regniga mörka och blåsiga tiden av året?

Söndag och det är dags för att dra sig till grannstaden där Frivilligcentralernas Rikskonferens går av stapeln.

Alltid lika underbart att möta kollegor från andra städer.

Ofta är vi ju som samordnare på en Frivilligcentral ganska ensamma i vårt jobb.

Och att mötas och se att de problem jag kämpar med i min stad, kämpar många andra också med i sina städer.

Och på sina Frivilligcentraler.

Jag ser verkligen fram emot två dagars gemenskap med kollegor.

Och att få lyssna till fina seminarier som jag kan ha nytta av i mitt jobb sedan.