Midsommarhelgen lider mot sitt slut.

Många av oss ska resa hem idag.
Skiljas från det som förväntningarna gällde.

Mötet med dem vi älskar.

Vår familj.

Blev det som vi ville!

Sa vi allt det där vi tänkt så många gånger under förväntanstiden.

Jag älskar dig. Du är dybar för mig.

Eller tar vi det bara för givet.

Eller  - i allra värsta fall - blev vi osams angående någon bagatell.

Vilket år något hände....eller vad det nu kan vara.

Kanske finns det inget svårare än familjemöten.

Vi vill så mycket - vi längtar....

Och så mynnar det ut i något helt annat än vi tänkt oss.

Den amerikanske poeten Walt Whitman sa att hans väg att få inspiration var att ” göra ingenting och bjuda in min själ”.

Har vi vågat göra det i umgänget med de mest betydelsefulla människorna i vårt liv den här helgen?

Låta vår längtan få blomma dem vi älskar till mötes.

Har vi vågat vila i varandras närhet?
Den som vi längtat så innerligt efter.

Eller har vi mest talat om ovidkommande saker?

Jag vill påminna oss om att ta vara på våra nära, hålla dem nära vårt hjärta och berätta hur mycket vi älskar dem, för en dag är det försent och vi vet aldrig när den dagen kommer.

Har du några timmar kvar med dina nära innan du måste bege dig tillbaka till morgondagens plikter - eller innan de dina lämnar ditt hus.

Använd de timmarna till att berätta hur betydelsefullt det har varit att få mötas!

Hur mycket du älskar.......

Den förälder som kommer med ett barn i famnen som tydligt är av utländskt ursprung får ibland höra en del dumma kommentarer.

Eftersom jag varit där så vet jag.

Bland alla dumma är den dummaste jag någonsin hörde denna:_ "Men så fantastiskt fint av dig/er.

Att ta hand om detta barn.

Jag brukade svara att det var väldigt snällt av detta underbara barn att komma just till mig/oss.

Oförståede blickar och kanske ett generat leende blev svaret.

Ett barn skaffar man av helt egoistiska motiv.

För att man vill ha ett barn!

Och det gäller oavsett om det är "hemmagjorda" barn, adoptivbarn eller fosterbarn.

Och det är så det måste vara!

Det är då barnet får det bra!

En av våra frivilliga  berättade för mig att han inte visste så mycket om barn när han blev samboende med en kvinna som hade en 8-årig son.

Men han var nyfiken och ville väldigt gärna lära sig.

Och snart nog gav den nyfikenheten och öppenheten ett kanske litet oväntat resultat.
 En dag sa pojken plötsligt till honom, utan särskild orsak: ”Vet du, Anders, jag tycker om dig, för du frågar
mig om saker!”

Det är jätteintressant att få ta del av andra människors livssituationer och deras tankar runt sitt liv så som jag får göra i intervjuerna med nya frivilliga.

Ofta går jag länge och tänker på något som sagts.

Det gjorde jag förstås denna gången.

Barn är mera vana vid att vi säger saker till dem - än att vi frågar dem om saker.

Så att de får vara stora och veta och kunna.

Jag tror den här lilla killen som Anders blev "pappa" till upplevde hur han växte när Anders frågade honom om saker.

Kanske ska vi börja fråga cvåra och andras barn om mycket mera.

Och inte frågor i stil medf; "vad har du gjort i skolan idag...utan andra frågor - så som vi frågar vuxna människor.

Tillåta oss som vuxna att vara  en ”medresenär” och gå bredvid barnet istället för att alltid peka ut riktningen.

 Att gå barn till mötes med frågeställningar av typen: ”För mig låter det som du tänker att ...”, ”Jag uppfattar det du säger som att du ...”,

Kanske är det ett riktigt bra sätt att ge våra barn vingar på.

Aktivt lyssnande har många fördelar.
Vi har en tendens att använda många sk "dörrstoppare".

Vi befaller - förmanar - hotar - tillrättavisar - moraliserar - predikar - ger råd - ger förnuftsskäl - kritiserar - förlöjligar - analyserar - tröstar - förhör - distraherar - skämtar bort allvaret mm.

När vi egentligen borde stanna upp ett tag, höra efter och ge vår samtalspartner en stund i lugn och ro för att kunna ventilera sina åsikter, känslor eller funderingar.

Att lyssna aktivt är att öppna dörrar:

Vi visar med kroppen att vi lyssnar, har ögonkontakt, sitter i en öppen hållning, lutar oss lite framåt, nickar eller visar ansiktsuttryck som passar med det samtalspartnern har att säga.

Vi uppmuntrar med små ord och fraser som tex. "Ja", "Nej", "Jasså", "Hmmm".

Vi använder oss av enkla öppningsfraser; "Berätta mer", "Vad menar du?", "Va intressant".

Vi speglar med egna ord det vår samtalspartner har sagt, eller det vi tror att hon eller han menar. "Hmmm du menar att...." "Om jag förstår dig rätt så innebär detta att ....", "Du tycker att ...".
Så blir man en god lyssnare och dem är det ganska ont om...så var säker på att du blir populär!

Ur familjealbumet

Vilken tur att man lever idag och inte för ett eller flera hundra år sedan.

Särskilt om man - som min sons flickvän ska stå brud snart.

Läste i en bok som hette: "Råd till blifvande brudar"...nej jag har inte lyckats få till en extra bokstav....det var så det stavades en gång...

Jag skriver ur minnet....så det är inte ordagrant återgivet.

Beträffande  beträffande bruden och hennes klädsel,.

Under klädningen ska bruden i sitt knä ha ett fat med mat för att hon icke ska bli snål och missunnsam som husfru.

Ska den klädda bruden spegla sig, skulle hon göra det i ett kar med vatten.

Var nogsam vid valet av hästar som ska draga brudparet.

Olyckligt är om en frustar eller gnäggar under kyrkfärden.

Det avslöjar att bruden inte är ren och orörd

Bruden ska noga välja brudpiga (idag säger vi brudtärna). Bland annat bör brudtärnan inte synligt vara i grosess (gravid...

Om bruden syr sin egen klänning kommer hon att få fälla många tårar i äktenskapet.

Om brudklännningen är alltför åtsittande riskerade hon ovälkomna graviditeter.

Om hon drog av sig brudklänningen över huvudet betydde det att hon drog olycka över det gemensamma hemmet.

Ja det var ännu mera- men detta är vad som sitter kvar från en stunds bläddrande på ett antikvariat.

Bilden lånad här

Nu har ett ord snurrat runt i min hjärna igen....

Ordet patient.

På svenska är det ju någon som får vård på grund av sjukdomstillstånd.

På engelska betyder samma ord - ja just det - tålamod!

Jag har tagit reda på att ordet kommer från latinets pati  -  och betyder lida eller tåla. 
Hmmm....är det inte just det vi får göra som patienter i en sjukvård som blir mer och mer svårfunnen?

 
Att vara patient - att vara beroende av vård.

Av andras välvilja på sätt och vis.

En sjuksköterska jag känner sa så här vid ett samtal för några dagar sedan:" Få upplevelser är så obehagliga men lärorika som att själv plötsligt tvingas bli patient.
Jag hade inte en aning om att det var så jobbigt. 
Jag som hatar att få vänta har fått många lektioner i det den sista tiden och det har verkligen givit mig en ökad förståelse för patienternas frustration efter timmar på akutmottagningen."

Kanske borde all sjukvårdspersonal få pröva på att vara patient innan de själva ska bli utövare av vård.

Borde kanske läggas in i de olika utbildningarna.

Då tror jag vi skulle få en betydligt mera skön roll när vi blir patienter.

Känna oss omgivna av förståelse och omsorg.

Sjukvården idag tvingas att göra nedskärningar och prioritera.

Det är då viktigt att sjukvårdspersonalen tar sig tid att lyssna på patienten för att vården ska utgå från

patientens behov.

Jag tror att för att kunna ge effektiv vård behövs nya arbetsrutiner och nya förhållningssätt.

För att den stackars patienten ensam ska slippa upp fylla ordets betydelse både på svenska och engelska.

Oändligt många människor känner sig ensamma.
En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags tomhet i sitt inre.

Och en ensamhet mitt i det som skulle vara gemenskap.

Att känna sig ensam är i första hand ett existentiellt problem.
Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft.
Detta är enkelt att belysa genom att se att många människor har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner en djup ensamhet i sitt inre.

Ofta hittar vi väl  logiska, förklaringar som vi kan godta, till vår upplevda ensamhet.
Vi kanske saknar vänner, familj och/eller en fungerande kärleksrelation.

I det läget känner  de flesta en stor ensamhet!

Yttre omständigheter blir förklaringar till våra inre konflikter, vars ursprung i själva verket sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Precis som alla andra negativa känslor vi upplever i nuet, är ensamhet skapad under uppväxten.

Vi har inte fått den bekräftelse och kärlek vi behövde som barn och lyckas därför inte utveckla en trygg relation med oss själva som vuxna.

Resultatet blir en ständigt närvarande, obestämd saknad efter något, som vi letar efter utanför oss själva. 

Vi tror och hoppas att den perfekta relationen kan göra oss fria från den inre saknaden, och i väntan på den rätta fortsätter vi att känna oss ensamma.

Ensamhet förnekas ofta och kallas istället självständighet.

Inför andra människor skyller man kanske på att man inte har hittat den rätta, när sanningen är attman i inte orkat engagera sig i en annan människa.

Förklaringen till att man aldrig lyckas skapa den relation man drömmer om är egna konflikter – inte att man omger sig med hopplösa personer.

De personer du omger dig med just nu, är en exakt spegling av relationen du har till dig själv.

Många ensamma säger att de söker en vän.

Utan att riktigt inse att det bara är den som är en vän som får vänner.

Så kan vi ju bli ensamma pga av funktionshinder och ålder.

Eller båda delarna.

Den ensamheten har inget att göra med vilka vi är som människor.

Den är helt indikerad av de omständigheter vi har.

För alla oss andra är bästa sättet att få vänner att bygga på våra inre, mänskliga kvaliteter och inrikta uppmärksamheten mer mot andra människor.
Det är när vi fastnar i självupptagenhet och egofixering som livet blir tomt och meningslöst.

Ord ger associationer och vad vi använder för ord när vi vill beskriva någonting är avgörande för hur den som hör oss säga dem eller läser dem när vi skrivit ska uppfatta det vi säger...eller hur...läs det här och säg om det inte är rätt.

Istället för dubbelhaka
SMEK-BACKE
Så mjuk, så mjuk är huden här.
Ett ställe att varligt och eftertänksamt smeka
för att locka fram kloka tankar och bra beslut.

Istället för rynkor
LIVSLINJER
Ansiktet är livets gästbok.
Här har lycka, sorger, smärta,  skratt,  stolthet och oro
lämnat anteckningar efter  sina besök. 
Bär linjerna livet skrivit till dig med stolthet.
 
Istället för påsar under ögonen
TÅRKUDDAR
För att de dämpar tårars fall och låter sorgen landa mjukt.
 
Istället för gäddhäng
ÄNGLAVINGAR
Lite svirr under överarmarna visar att du varit med förr.
Ett bevis för att du besitter lite av den överjordiska klokhet
och gudomliga mognad
som 20-åringar bara kan drömma om.
 
Istället för ridbyxlår
GUDINNEBOLSTER
Sååå mjuka att smeka och vila mot. Kraftiga?
Nej kraftfulla! Troget bär de dig genom livet.
 
Istället för bilring
NJUTNINGS-SOUVENIR
Ett kvitto på att du flitigt turistat i njutningens land,
tagit del av fantastiska njutningar
och har vett att uppskatta livets goda.
 
Istället för hängbröst
GODISPÅSAR
De kanske inte längre är de toppiga gräddbullar de en gång var, men tänk så många frukostar och luncher de serverat nya människor på jorden.

Istället för tunt hår
SILKESFLUFF
Skandinaviskt skirt, mjukt och lent.
Ett hår som har lätt till lek med vinden.