På mitt arbete finns en kvinna i en arbetsmarknadsåtgärd.

Hon är nästan helt blind.

Men en fena på dator.

Har fingerställningen på tangentbordet så att säga i kroppen och kan förstora på skärmen  så bokstäverna nästan är en decimiter höga och hon ser dem.

Men - hon är bitter.

Ja utan tvekan, jag håller med om det.

Men blev ändå väldigt upprörd när en person på mitt arbete  ondgjorde sig i ganska hårda ordalag om hur bitter denna kvinna är.

Jag kunde inte vara tyst utan frågade: "Kan du förstå varför"

Och fick svaret: "Faktiskt inte! Det gäller ju att acceptera det som händer och inse att det bara blir värre om man är bitter."

Vilken skriande okunskap om hur det är att drabbas av något svårt!!!

Och ändå  så är ju det hon sa sant.
Bitterheten blir en börda och en boja som förvärrar....

Och man måste låta det onda som möter integreras i ens tillvaro om man ska orka med.

Lätt att säga och svårt att göra!

Förlusten som drabbar är svår att förstå och svår att acceptera och istället för att bearbeta den och gå vidare så tar känslan av orättvisa över.

Att släppa och gå vidare är - så viktigt.

All erfarenhet visar att för den som råkar ut för en stor orättvisa, förlust eller besvikelse och kan lämna den bakom sig, innebär förändringarna ofta att livet blir mer positivt och mer intressant och givande än det var innan detta svåra gjorde entré i ens liv.

Allt detta är sant.....men man kan aldrig kritisera den som inte orkat inse det.

Det enda man kan göra är att försöka älska den personen in i ett accepterande och kanske den då så ¨småningom också kan acceptera....släppa bitterheten och gå vidare med nyfikenhet på vad livet nu ska ge.

  Ett klokt ord att sluta med.

"Om du dömer har du inte tid att älska."
Moder Teresa

Måndag morgon....en vecka framför....en av de sista veckorna på mitt jobb....

I fullt jobb...jag ska avsluta med vissa rapporter vilket väl kommer att ta över jul eftersom jag inte kommer att gå dit de brådaste tiderna eftersom jag då knappast får något gjort.

Jag vet det - men har inte riktigt fattat det ännu.

En ny fas av livet träder in...

Ett så speciellt arbete som jag har haft i så många år är en underbar förmån och gjort mitt liv så rikt!

Livet är bäst och rikast om människor som är olika ständigt får mötas och byta tankar och intryck av varandra och det har jag fått vara med om i ett nästan osannolikt överflöd.

Det goda livet  - det har vi alla en föreställning om vad det är  - för mig är det liv där man ständigt möter det som är annorlunda – den gamle som möter barnets förundran, nya svenskar som möter de som föddes som svenskar -  människor som konfronteras med erfarenheter som ligger långt från deras egna.

Det är bara så som det kan ske en verklig utveckling  - det är jag övertygad om!

Men den likriktning vi har alldeles för mycket av i vårt samhälle växer sig alltför lätt alltför stark.

Livet blir mycket fattigare på det sättet. Fördomarna frodas - vi måste möta varandra, prata med den som har helt annorlunda erfarenheter av livet är vi själva för att förståelsen för varandra ska berda ut sig.

Litet av mina morgontankar!

Ha nu en riktigt fin måndag önskar jag DIG!

....ett citat ska jag inte glömma att skicka med in i den nya dagen....

"Välsignade är de som ger utan att komma ihåg och tar emot utan att glömma."
Okänd tänkare

Bättre fotograf än så är jag inte.

Ville ju egentligen ha med just bara Matteuskyrkans torn och fick en del av vårt hus med som skymmer.

Nu var det ju inte för att jag är en så bra fotograf jag satte in det....utan för att jag inte bara i ord ville visa er att idag var min stund på balkongen ganska ljus.

Man till och med anar att det kanske kan bli sol idag.

Det skulle vi behöva tror jag.

Nu är ju solen en sällan sedd medvandrare här uppe i norr denna tiden på året.Men dagsljus är redan det så viktigt för oss att vi ska vara glada varje morgon när ljuset kommer.

Indirekt är det ju dessutom ändå solen vi ser.

Dagsljus påverkar faktiskt både vår vakenhet och sömn. 
Hur det gör det kan forskarna förklara- jag vet att det är så genom erfarenhet.

Jobbar man en längre tid i fönsterlös lokal kan det faktiskt märkligt nog leda till att man får sömnsvårigheter.

En vän till mig gjorde den erfarenheten - och fick också se hur problemet försvann då hon bytte jobb.

Det yttre ljuset solen och dagsljuset är alltså  ytterst viktigt för oss.

Men även det inre ljuset....

Det är livsviktigt för oss.

Lätt att tappa det när novemberskymningen brer ut sin grå mantel över allt vårt öga ser.

För att behålla vårt inre ljus måste röra oss - gå framåt  framåt ..
Fortsätta.
Den ena mörka dagen efter den andra...
Och vi måste ta oss ut ur våra skyddande hus  för att se de bloss som lyser upp kvällen och påminner om att vi inte är ensamma. .
Världen ÄR mörk och det ÄR verkligen lite otäckt därute....men vi måste mötas och upptäcka ljuset hos varandra och låta våra små ljus reflekteras och ökas...

Världen behöver ditt och mitt ljus.....vi ska inte gömma det - vi ska bära det högt!

Önskar DIG en härlig söndag!

Tillsammans lyser våra små världar upp en ny väg mot framtiden.

.Citatet...ja då....det kommer här.

"Om ljuset finns i ditt hjärta hittar du vägen hem."

Okänd tänkare

å  

Vad beror det på att 12 000 flyktingar gått under jorden när de fått avslag på sin asylansökan?

Är det så att de bara är ute efter Sveriges bidragssystem så går de ju helt miste om det när de lever gömda oregistrerades

De som lever gömda får inte en enda krona i bidrag- och om avslaget är rättvist ska de förstås inte ha det.

Men hur kan vi tro att vi vet så mycket om detta land som de flytt ifrån att vi kan säga att de inte har skä'l att få stanna här.

Deras enda möjlighet som gömda är ju dåliga bostäder....svartjobb eller kriminalitet.

Ingen väljer väl detta om de har möjlighet till ett bra liv utan förföljelse i det land de lämnade?

Så blev det lite vitt i Norrköping också....

Inte mycket  - men  att det ger känslan av att det blivit mycket ljusare sedan igår morse när jag hade min vanliga tankestund ute på balkongen.

Kunde inte undgå att tänka på att det är idag som det är val i Amerika.

Brukar oftast endast lite förstrött konstatera att - jaha idag går USA till val.

Men denna gången känns det som en slags ödesval för betydligt flera än amerikanarna.

Gäller bara att hoppas att alla som ska röpsta  inte är helt förblindade.

Visst kan det kännas som om vi lever i en Ding-ding värld, många gånger.

Och detta val är en sak som förstärker den känslan.

Var är vårt intellekt och våra hårt tillkämpade erfarenheter?
Ber för amerikanarna idag - att de ska se klart!

Nog om det - men visst hoppas vi.....

Jag gick förbi en av de kvinnor som sitter utanför våra affärer med en pappersmugg bredvid sig eller i handen igår.

Undrade varifrån sången kom som jag hörde.

Då jag upptäckte att det var denna kvinna som sjöng...vackert, melodiöst.

Och hennes ansikte strålade.

Hon hade ju synbarligen inte mycket att stråla över.....men sången lyfte henne över den hårda verkligheten.

Jag gick vidare.....med påminnelsen från denna kvinna om hur viktigt det är att sjunga....Svårt att vara ledsen och sjunga....tonerna ger ljud som lyfter, men de lyfter också sångaren och de som lyssnar.

Så oavsett om vi sjunger som en operasångare som världen gått miste om, eller som en kråka....låt oss sjunga...

Ha nu en riktigt bra tisdag"

....och så ett citat....

”Det är bättre att ha många olika visioner än bara en enda, då blir man mindre sårbar. Om någon skulle råka vissna, kan de andra fortsätta blomma”.  
Anne Swärd

Vi behöver knappast titta i almamanckan för att konstatera att det är november.

På många ställen finns det ett snötäcke alla redan.

Till och med i Östergötland men här i Norrköping är det mycket få snökorn man kan se.

Visst blir det vackrare med snö i novemberlandskapet men det blir också en hel del besvär.....

Ur estetisk synpunkt gillar jag snötäcken men mitt mera prosaiska jag tycker att barmark nog ändå är att föredra.

Så är det nu och då att det till och med finns en konflikt inom oss angående vad vi tycker om vissa företeelser.

Hörde en god vän säga att det väl inte är konstigt att det är konflikter i världen när de faktiskt redan finns inom varje människa.

Har inte tänkt på det sättet - men visst - så kan man ju säga.

Konflikter inom oss är individuella konflikter som vi sköter själva. Det behöver inte ens vara märkbart för omgivningen att de finns.
Konflikter mellan oss är en annan sak.

Som människor är vi fria att göra våra egna val i förhållande till andra.
Men det är lätt att i en konflikt försöka övertyga den andre att !du har fel och jag har rätt" eller så vill vi inte ha koflikter och  låter oss själva bli tvingade.

Det gäller aqtt inse att jag har rätt att tycka annorlunda och ändå vara accepterad och till och med älskad eller åtminstone omtyckt - och ge andra just den rätten också.

Din egen berättelse/upplevelse/åsikt eller tanke är djupt rotad i dig  Så är det för andra också!

Så nog g'äller det att se att det finns flera sanningar - att leva och låta leva.

Önskar DIG en härlig dag och en fin ny vecka!

kanske ett citat att ta med in i dagen.....

"Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv."
Tomas Tranströmer

Senare än vardagsmorgnar och nästan ljust ute idag vid min morgon-tankestund på balkongen.

Kallare också - men härligt krispig luft som går lätt att andas.

Försmak av vinter.....
För mig har i och för sig alltid den här mörka novemberhösten känts som "Dit du inte vmll" ....men jag börjar försonas även med den och upptäcka att trots sin mörka och fuktiga överrock så har även november små glada överraskningar i fickorna...

Idag rörde sig givetvis tankarna runt gravljus och kära som lämnat.

¨Någon ställde frågan igår varför vi ska minnas.....

Hur kan vi annat än minnas är mitt svar på den frågan.

Jag svarade inte igår....men frågan har följt mig....

Jag är glad att få minnas-tänka tillbaka på fina stunder med älskade människor som inte är med mig längre....
De har var och en ett rum inom mig dit jag kan gå in...känna värmen ....se ljuset i deras ögon....de rummen är jag oerhört rädd om.

De är ju alltid med mig....inte bara på Alla Helgons dag!

För mig gör detta Alla helgons dag till en glädjedag!
En dag när jag särskilt går in i de här rummen....och inser att jag kan aldrig någonsin förlora dem....för jag har varit med om dem....och de har stannat hos mig!

Önskar DIG en fin och vacker Alla helgons dag fylld av goda minnen!

Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Atle Burman

Morgonordet idag är ett ord som jag tycker mycket om.....

"Vårt behov av tröst" var den tanke som kom till mig idag - den första frostmorgonen på min plats på jorden hösten 2016.

Och en dikt av någon som jag inte riktigt vet vem hon är, men hon heter Gunnel Eklund och jag hittade dikten för några veckor sedan på nätet....har tyvärr inte antecknad var, men tror det var på DN:s sida.

O...Människa...
Vårt behov av tröst
ges av en kärleksfull röst

Vårt behov av tröst
Finns i varje människas bröst
När nöden är som störst
I all ond bråd död
I all vår nöd...

Vårt behov av tröst
ges av mänsklig värme
I Kärlek till sin nästa

Vårt behov av tröst
ges av en kärleksfull röst...

När jag läser dikten så märker jag att den talar om att det är kärleken till medmänniskorna som ger den varma rösten - och som gör rösten mjuk och varm...så det är mera kärlek vi behöver för att orka ge mera tröst...

Undrar hur mycket i våra liv som går ut på att söka tröst - och hur stort är vårt behov av tröst?

Och kan trösten reparera oss därinne när vi gått sönder?

Jag tror vårt behov är oändligt- eller näst intill i varje falll...det är därför människor blir alkoholister...bara detta enda glaset nu när allt är så svårt leder kanske helt fel och visar sig vara falsk tröst, för sådan finns det gott om.

Det finns ju mindre farliga sätt - att köpa en ny schal, eller en ny blus....att unna oss en utflykt eller en resa, att ge oss en stunds avkoppling...
Någonstans har allt detta sin rot i vårt behov av tröst.

När vi inser vårt eget behov av tröst så upptäcker vi också våra medmänniskors....och det är första steget till att vi blir den där viktiga medmänniskan som har röst och tankar och fickor fulla av värme och tröst......

Önskar DIG en fredag full av förväntan inför DIN helg!

Ett klokt citat att ta med oss ut i dagen....

”Mitt liv är ingenting som skall mätas. Varken bocksprånget eller soluppgången är några prestationer.

Ett människoliv är heller ingen prestation utan ett växande in mot fulländningen.
Och det fulländade presterar ingenting, det verkar i vila.”
Ur Stig Dagermans bok: "Vårt behov av tröst"