Halloween

- Hur konstigt det än kan låta för dig som gillar Hallowen så ger bara ordet mig rysningar.

Att tro att mörker kan tillföra något gott.

Jag har hört en del av Hallowens försvarare säga att det är bra att låta barnen närma sig det svåra ämnet döden lite lekfullt , vilket visar att man då alltså ansåg och menar att det är det lekfulla som kännetecknar Halloween.
Jag tycker inte det.

Vad är det för lekfullt med blodiga spöken och grinande benrangel?

Gör gärna ljushus med oranga pumpor i massor - skär gärna ut snälla ögon och munnar och näsor och fyll dem med många värmeljus.....men klä INTE  ut dina barn till benrangel eller spöken.

Det finns vackrare sätt att närma sig döden - för oss alla och särskilt viktigt är ett mjukt möte för dem som är nya i livet.

Det skvallras vid fikabordet på jobbet, på lunch­daten med väninnorna, i frisörstolen och på nätets ­skvallersajter

Skvallertant, skvallerkäring med mera tillmälen är något ingen av oss vill ska beskriva oss.

Inte när det gäller det elaka skvallret.

Som jag ser det finns det minst två sorters skvaller.....ett elakt, förtalande, illasinnat...

Men det finns också ett gott skvaller.-

Prata om den alla samtalspartners i situationen gillar - det är att hålla sig uppdaterad....och kanske få veta att den här kompisen behöver mitt stöd just nu.

Sanningen och det goda segrar alltid - men det kan få god hjälp av lite skvaller.

Någon som är falsk och går bakom ryggen kan avslöjas.

Det är också på ett sätt det goda skvallret.

Kanske tycker du annorlunda....lämna då en kommentar så kan vi få en riktigt intressant tid av utbyten av kommentarer.

Du får väldigt gärna tala om ifall det är så att du håller med också!

 

Idag har jag till och med hunnit ta en snabb frukost och ögna i tidningen innan jag sätter mig här för att skriva Dagens grattisar och -ja - vad ska jag kalla detta? Lite morgontankar kanske.

Det finns två sammansatta ord som jag har oerhört svårt för.

Jag vet inte hur vi ska ersätta meningen med sammansättningen på annat sätt, men ....

Du har stött på ordet många gånger...

Vet inte om du reagerar när du läser ordet "hedersvåld".

För mig sammansatt av två ord som egentligen inte ens ska stå på samma rad.

Heder och våld har ju inte mycket, om ens något med varandra att göra!

Hellre bör man möjligen säga hedersrelaterat våld.

Även om det försökr'ckliga våldet mot kvinnor framför allt inom vissa grupper verkligen inte har något att göra med grundbetydelsen av heder!

Det är ett fruktansvärt våld med ett ur¨åldrigt tänkande runt kvinnan som ägodel men samtidigt familjens hedersmätare.

Vi behöver massor med upplysning eftersom  detta verkligen är ett omrde där jag tror vi bara kan vinna med upplysning av de som tror på och utövar detta våld.
Bildningens lampa i hustoriens mörker kanske man kan kalla det!

Hedersvåld är planerat, och utförs inte i ”tillfällig galenskap” .

Det gör det hela ännu ruggigare.

Inget trevligt ämne på morgonkvisten kanske.

Men en tung verklighet för människor runt omkring oss - här och där...kanske grannen...

Så låt oss alltid och överallt ha öppna ögon för att förhindra v¨ld så långt vi kan!

En riktigt fin fredag önskar jag DIG!

kanske ett ord att ta med dig ut i dagen...

"Livet är inte ett problem som ska lösas utan en verklighet som ska upplevas."
Sören Kierkegaard

 


"Mitt liv är ingenting som skall mätas. Varken bocksprånget eller soluppgången är några prestationer. Ett människoliv är heller ingen prestation utan ett växande in mot fulländningen"....skrev en gång Stig Dagerman.

Orden kom till mig idag under min morgonstilla sund på min iskalla och mörka balkong.

Han hade så rätt, Stig Dagerman- det vet vi egentligen alla ändå är vi experter på att möta.

Mäta och jämföra.

Och det behovet har ökat supersnabbt.

En gång var det grannen och kanske någon mer vi mätte och jämförde oss själva med.

Idag är det väl halva eller till och med hela världen när vi vandrar runt i det jag kan tycka många ¨gånger är den stora ödsligheten på våra sociala medier.

Det vi visar för omvärlden är ju en tillrättalagd och sannerligen förskönad version av verkligheten.
När det är alla dessa tillrättalagda "ytor" vi jämför oss med då haltar den u verkligen.

Det är lätt att överskatta andra, samtidigt som man förminskar och förringar sina egna förmågor och begåvningar.

Jämföra ska man inte göra överhuvudtaget.

En del säger att man ska jämföra sig med sig själv.

Och det kan man förstås göra.

För ett år sedan var jag där - nu är jag här...

Jag tänker vara glad idag - för att jag är jag och jag hoppas DU är glad för att du är du!
DU är okay, ja DU är fantastisk - och det är faktiskt jag också.....

Ett citat att ta med dig ut i dagen.....

"Var och en kan bara gå sin egen väg."

Joann Davis

De mest skimrande ögonblicken i vårt liv – nog handlar de alla om möten - det där magiska i att att se och bli sedd!

Ändå fuskar vi ofta bort dessa gyllene stunder.

Genom att själv prata för mycket kanske.

Visst har du upptäckt att det viktigaste av allt  för att tillfälligheten att vi sågs ska bli ett möte....är att vi kan lyssna.

Även om vi har en stor, social erfarenhet, misslyckas vi ofta med att se situationer ur andras perspektiv!
Vi sårar varandra oavsiktligt, vi missförstår den andres behov, våra uppriktiga försök till samarbete misslyckas, vi litar på onda avsikter och misstänker de goda.

Vi hör men vi lyssnar inte.
Örat tar in ljud utan att lägga märke till dem.
För att lyssna måste våra tankar och vårt prat hållas tillbaka för att viljemässigt fokusera påorden från vår samtalspartner.

Det är verkligen inte alltid lätt.

Uttrycket "att lyssna med ett halvt öra" beskriver något som vi tyvärr gör alldeles för ofta.

Och så skummar vi bara ytan av det en medmänniska hade att ge oss genom det han eller hon säger.

Om vi bestämmer oss för att hålla tankarna i schack och bara vara där - i den andras ord kommer vi att få en spännande upplevelse.

Oavsett om den andra lyssnar på oss eller inte - så får vi ett möte på djupet.

Vi har lyssnat och inte bara hört.

Hör gör man med öronen - lyssnar gör man med alla sinnen- och ja ibland hela kroppen.

Man behöver träna på detta. Det är lite ovant i början och tankarna vill lätt flaxa iväg med oss så att vi bara hör....och ibland knappt ens det.

Men det lönar sig att träna!

En god lyssnare får många vänner.
Att verkligen bli lyssnad på känns ju som att komma in i en öppen famn!

Nu en önskan till DIG och DIN dag....att du ska f¨¨nga de magiska ögonblicken genom att verkligen vara där.

....ett citat att ta med dig ut i dagen.....

"Man ska aldrig skämmas för att medge ett misstag – det är bara ett annat sätt att säga att man är klokare idag än man var igår”.   

Jonathan Swift.

Psykologen Anna Kåvèr har skrivit en bok som heter: "Att leva ett liv - inte vinna ett krig".

Läste lite i den nu på morgonen och fastnade för en enda rad:  Vem för du krig emot? Är det mot dig själv?

Om man kan säga att boken är riktad mot en speciell läsekrets så är det kanske just mot alla duktiga, fantastiska människor som håller på att jobba ihjäl sig - som kommer allt närmare den berömda väggen.

De som ofta jobbar som jag gör, 50-60 timmar per vecka.

Idiotiskt kan man kanske både tycka och säga.

Mitt försvar har alltid varit att min ideella föreningsarbetsgivare verkligen inte har råd att ha flera anställda (övertidsersättning är ett okänt begrepp)
Och att jag gör det jag gör med öppna ögon.

Någon frågade mig hur det känns nu när min avtagande syn tvingar mig till att sluta.

Om jag tycker att det var meningslösa uppoffringar.

Men - nej, det tycker jag inte!!

Jag vet att min insats byggt upp och stabiliserat en fantastisk verksamhet 

 som ska lämnas över i två nya samordnares händer (två halvtider) om några veckor.

Jag vet att många människor fått ett betydligt bättre livsinnehåll (både "mottagare" och frivilliga.
Det är inte möjligt att ånga den insatsen.

Trots att den varit hög och att jag ibland har varit mycket trött.

Kanske kan man fråga sig varför jag inte har gått i väggen.

Enligt all expertis så borde jag ju ha gjort det.

Allt i mitt liv har ju sett ut som i mångas av deras liv som drabbas av utmattningsdepressioner.

Och det har sett ut så i många år!

Meningsfullheten i det jag gör har jag alltid sett som den stora och viktiga anledningen - som utgjort skyddet mot "väggen".

Visst är det en bidragande orsak.

En  STOR bidragande orsak.

Men inte allt.

Det är också den förmåga som naturen utrustat mig med -  att kunna släppa - kunna slappna av fullständigt när möjligheten funnits.

Att aldrig tänka hela månadens jobb eller en längre tidsperiods jobb i samma ögonblick - utan ta en dag i taget!

Kanske är det den allra viktiggaste komponenten!

Nu är det söndag morgon och jag vill önska DIG en fin och skän söndag!

Ett citat att ta med dig ut i dagen....

En dag i taget, det räcker.
Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.
Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas.

Ida Scot Taylor

 


Att våra tankar påverkar allt vi känner och gör,  ja det är nog ingen hemlighet för någon av oss.

 Tankarna och kroppen är det enda vi kan ta kontroll över i livet
Jag skulle nog kanske vilja motsäga mig själv direkt här.

Kroppen kan vi inte ha full kontroll över.

Vi kan undvika att utsätta den för felaktiga påfrestningar som droger och annat som bryter ner.....men vi kan inte  påverka vår kropp så att den aldrig blir sjuk.

Kroppen är en slags jorduniform.,

Något vi behöver medan vi vandrar här.

Kroppen är själens hus och den skyddar själen och den är dess hem.

 Kroppen utsätts för slitage  - vi kan sköta om den så den håller så bra som möjligt- men ungdomselexiret som kan hålla vår kropp evigt ung och ge den evigt liv - det kommer aldrig att uppfinnas.

Vi tänker oftast i ett vanemässigt mönster.

95 % procent av alla beslut vi tar gör vi av gammal vana och utan att reflektera.

Dvs. bara 5 % av våra beslut är fullt medvetna!
Detta enligt axiologerna som studerar hur vi tänker

Men vid stora och banbrytande händelser i vårt liv  - då får vi chans till förnyelse i vårt tankeliv - vid sorg, katastrofer, när vi får barn,  kanske också  när vi blir kära- möter en människa som får stor betydelse, för vårt liv, går i pension får beskedet att sjukdomen vi drabbats av kommer att ta vårt liv - ja då föds nya tankar.......

(Du har säkert hört människor som berättat om att de just när insikten drabbade dem att framtiden på jorden var mycket kort kände sig mera levande än vad de någon sin gjort tidigare.

Förklaringen till detta är ju just de nya tankemönster som den omvälvande händelsen gav.

Då släpps nya tankar in och det är därför vi känner oss så mycket mera levande trots att det som sker kanske verkligen är sorgligt.

Vi blir ett med nuet och alla handlingar förstärks.

När man inser detta då inser i alla fall jag och säkert också du - att alla stora händelser oavsett arten- oavsett om det är en  en glädjechock eller en sorgechock är något vi ska välkomna.

Den påverkar oss - det ger oss nya tankar - ger oss möjligheten att leva mera "nära livet".

Det gäller att ta emot det som livet vill ge oss - Presentpapperet kan vara grått och brevet vi får kan ha sorgkanter - men innehållet är alltid en gåva!

Önskar DIG en riktigt fin lördag - en dag när du känner dig riktigt levande!

Och så ett långt citat idag:

Livet är en utmaning - möt den
Livet är en gåva - tag den
Livet är ett äventyr - våga det
Livet är en sorg - besegra den
Livet är en tragedi - gå igenom den
Livet är ett mysterium - lös det
Livet är ett tillfälle - ta det
Livet är en sång - sjung den
Livet är ett löfte - infria det
Livet är en resa - fullborda den
Livet är en strid - kämpa den
Livet är ett pussel - lös det
Livet är ett mål - nå det.

Hafiz Bushra Zareen, Bengladesh

Visst kan man plötsligt bli ledsen....

fast kanske det mesta är väl.

Tårarna svämmer över och man vill bara vara ensam----

Av ett tonfall som känns fel- en blick som inte är varm och välkomnande.....eller

- är det bara jag som är alldeles för skör i den förlusttrappa där jag befinner mig.....