Förändring är ett ord som vi nästan alla har ett förhållande till.

Vi kan längta efter den eller vi kan vara rädda för den.

Men oavsett vilket så förändras vi hela tiden.

Vi är inte idag vad vi var igår.

Visst kan man ana den unga flickan eller den unga pojken bakom våra betydligt äldre ansikten - men det är inte mera.

Vi är förändrade.

Allt i universum befinner sig i ständig fysisk rörelse, från minsta atom till hela galaxen.
Människan förändras också hela tiden.
De flesta celler förnyas under hela livet.

Det är när det blir stagnation i cellerna som sjukdomar uppstår.

Hela tiden dör gamla celler och nya celler föds.
Varje dygn bildas 50 miljoner nya hudceller och alla hudens celler byts ut på en månad.

Våra omständigheter står också under ständig förändring.

Naturen är i verklig och tydlig förändring.

Nyss frös vi när vi gick ut.

Idag har vi verkligen svettats - både inne och ute....upp emot 27 grader+!

Jag tror att livets innersta kärna gömmer sig just i förändringarna.

Det enda sättet vi kan vara levande på är att ta oss igenom förändringarna - att leva i dem.
Välkomna dem och se att de är något gott.

För det allra mesta!

Det som är svårt att klara av är den känslomässiga bearbetningen som följer med förändringarna.

Att känna igen sig - att saker är vad de varit - det ger oss trygghet!

I de förändringar som livet bjuder oss på förändras också vi själva.
Vi byter kanske både tankar och åsikter.
Men det är inte dåligt.

Det visar bara att vi lever med i de förändringar som möter oss.

Vi behöver inte vara rädda för förändringarna!

Vi behöver bara lära oss leva i dem!

Och det kan vara svårt - men vi karar det - om vi vill!

Nu är det redan mörkt och jag har jobbat länge och just ätit middag.

Där är det inte mycket förändring - inte ännu - men jag hoppas det ska bli.

Har hunnit titta lite på Miljöpartiets turbulens och funderar lite över Åsa Romson som får gå.
Hon står verkligen inför förändringar!

Jag hoppas hon ska bli stärkt av dem!

Det är hon värd!

Nu vill jag bara önska DIG en god natts sömn!
Kanske ska DU bli sen isäng ikväll.
Själv ska jag lägga mig - för att orka förändringarna i morgon!

Här kommer kvällens citat:

"Förmågan att idag
tänka annorlunda än igår
skiljer den vise från den envise."

John Steinbeck

En dag som till stora delar tillbringats på balkongen.

Underbart väder.

Blommorna trivs också - som vi satt ut.

Än så länge i alla fall!

Lat dag är också en dag när man surfar runt lite de korta stunder man vistas inne.

På den vägen fick jag idag läsa en riktigt intressant sak.

Jag hör ofta att människor säger att vi inte längre litar på varandra i vårt land.

Men i Forskning och framsteg har man kommit till en annan slutsats:

Nära 60 % av oss litar generellt på våra medmänniskor!Det låter bra tycker jag.
För jag tror att det är så vi måste göra för att få det trygga samhälle vi vill ha.

När man talar om tillit är inte tankarna på vikten av vänskap långt borta.

Jag tror att om vi ska få en riktigt bra livskvalité behöver vi nära och djupa kontakter.

Det kan vi inte ha med alla utan kanske bara med ett fåtal - men när de kontakterna fungerar kan vi ha mindre djupa som får sitt skimmer från de nära kontakterna i livet.

Jag är så prioriterad att jag har en vän som kom in i mitt liv för 43 år sedan - kanske är det till och med något år mera.

Ibland har livet skilt oss åt geografiskt - men när vi mötts finns inga avstånd.

varken i tid eller rum.

Den vänskapen är ett ankare i livet - oavsett den rumsliga närheten finns eller inte

En sån vänskap önskar jag alla!

Önskar DIG en riktigt skön fredagskväll och så småningom en god natts sömn!

Här kommer kvällens citat:

"Det bästa sättet att få reda på om du kan lita på någon är att lita på dem."
 Ernest Hemingway

Med en ledig dag bakom mig känner jag hur oerhört viktiga dessa andpauser är.

Att göra något helt annat än man gör en vanlig vardag skänker ro.

Vi måste ta oss sådana stunder och dagar - för livets skull!

Nu och då - och allt oftare hör man talas om människor som stupar relativt unga i en hjärtinfarkt eller stroke.

Folk säger: Javisst det var väl väntat så som han/hon stressade och jobbade.

Alltför ofta möts jag av besked om bekanta och vänner som drabbats av dessa förödande sjukdomar.

Då går alltid mina tankar till våra förfäder.

Som slet upp stubbar och stenar och gjorde odlingsbar åker. Högg träden i skogen för att släpa hem och hugga upp till ved.

Motorsågar fanns inte.

Det var yxan som gällde.

Många av dem blev gamla utan att få hjärtinfarkt eller stroke,

Trots att de arbetade mycket mer än åtta timmar om dagen.

Det är alltså inte att jobba mycket som leder till att vi drabbas.

Jag tror det är stressen.

Att vi ska göra allt snabbare och snabbare.

Och att vi sedan - då vi kommer hem fortsätter att stressa genom middag och undanplockning för att hinna se det eller det TV- programmet.

Visst finns det en bra stress.

Som får oss att prestera. Men den stressen är laddad med arbetsglädje och insikten om att vi inte hinner allt på en gång.

Det är den dåliga stressen som är vår fiende.

Om man känner sig konstant stressad under en lång period är man riktigt illa ute.

Så viktigt att inse det.

Och arbeta med sig själv så varken pappershögarna, de många mötena eller arbetskamrater eller chefer kan stressa en.

Men hur gör man?

Kanske kan man börja med att göra en lista.

Det första steget är att erkänna för sig själv att man är stressad och försöka förstå varför.
Ett sätt kan vara att tänka igenom sin livssituation och skriva ner allt som stressar.

Man kan öva på att säga nej. Det går till exempel att vänta med att svara om man blir tillfrågad om olika saker.

I stället kan man be att få tänka över saken och lämna besked dagen efter.

Många som är stressade har höga krav på sig själva.
Det är okej att ha ambitioner och vilja vara duktig, men det kan bli problematiskt om man känner behov av att prestera eller vara på topp hela tiden för det klarar inte en enda människa.

95 % procent av alla beslut vi tar gör vi av gammal vana och utan att reflektera.

Det vill säga att bara 5 % av våra beslut är fullt medvetna!

Man kan inventera hur ofta man säger ja när man borde sagt nej.

Blir du kanske stressad av mailen som rusar in.

Facebookmejlen som fullkomligt överflödar din inbox.

Ta bort den funktionen.

Av att alltid vara nåbar.

Mobilen....

Stäng av den ibland.

Jag tror att vi kan ta upp kampen mot stress som är så dålig att den till och med kan ta livet av oss.
Var rädd om dig - för att vara med längre!

Nu går dagen mot kväll och trots  - eller kanske tack vare -  den lugna lunken i denna dag är jag riktigt trött och tänker lägga mig tidigt!

Fullborda lyxen så att säga.

Vet inte hur du tänker göra - men oavsett önskar jag DIG en skön kväll och en riktigt god natt!

Här kommer kvällens citat:

"Koncentrera dig på tystnaden. 
Lyssna till dess ljud. 
Dröj kvar i den. 
Försök bära med dig den där friden vart du än går."

Paul Wilson

 


Att ge beröm - eller vad man också kallar god kritik är inte alltid det lättaste.

Men kanske är det ännu svårare att ta emot beröm.

Det är tråkigt att det är så.

Eftersom få saker får oss att må så bra som att ge eller få beröm.

Bara genom att ge och ta emot beröm så producerar hjärnan mer serotonin som är vårt lyckohormon.

Börja varje dag med att ge dig själv beröm - kanske beröm för en bra sak som du gjort - eller bara för att du är du.

Det blir till en nyckel som öppnar ett ljust och varmt rum inom dig.
Och det gör att det blir lättare att ge din arbetskamrat eller din livskamrat beröm.
Och så har du startat en god cirkel!

Berömmer vi varandra så bekräftar vi varandra på ett fantastiskt enkelt men utomordentligt bra sätt.

 Att ge beröm är att visa uppskattning.

Hur sur någon är- eller hur deppad så höjs humöret av beröm.

Alla har något att få beröm för.

Upptäck det och säg det till personen.
Då ger du en ovärdelig gåva.

DU är värd en riktigt bra dag - se till att få det!

Här kommer morgonens citat:

"Tänk gärna stora tankar - 
men glöm inte bort att glädjas åt små ting."

Okänd tänkare

Att leva i trygghet är en mänsklig rättighet, tycker man.

I Sverige inbillar vi oss ofta att vi gör det.

Men för många ibland oss är det en utopi!

En dag förra veckan träffade jag en kvinna som jag nu och då har kontakt med genom mitt arbete.

Jag reagerade då på att något mörkt och tungt som funnits runt henne var borta - och jag sa: Du verkar lättad på något sätt.

Hon svarade att det berodde på att hon lämnat den man som hon levt med i tio år och som misshandlat henne i lika många år.

Det märkliga är att jag också känner hennes man.

Och jag blev bestört och undrande!

Jag hade inte fattat någonting!!!!??
Aldrig någonsin skulle jag ha trott det om honom!!!

Jag är rädd för att det finns mera av detta runt omkring oss än vad vi anar.

Slag bakom stängda dörrar.
Medvetet och utstuderat så det inte ska bli några märken.

 
För att inte tala om de män  (och kvinnor också för den delen) som misshandlar sin partner psykiskt
Med förnedrande och nedsättande kommentarer knäcker man en människa alltför snabbt.!!

 Många av oss har säkert i likhet med mig någon i sin omgivning som har det så här.

Vad kan vi göra?

Vi kan visa att vi finns där - och att vi anar.

Det kan bli den uträckta hand en människa i den situationen behöver.

För den kvinna vars hemlighet jag fick veta fanns det en sådan uträckt hand - och det räckte!

Nu vill jag önska DIG en riktigt fin kväll och en god natt!

Här kommer kvällens citat:

"Ibland är det det som du är mest rädd för precis det du måste göra för att bli fri."

Helle Carlsten

"Hon har en sån fin självinsikt"

Orden yttrades av en vän om en gemensam vän.

Ja visst  - jag höll med.

Men strax efter vi avslutat vårt samtal började jag fundera - och om vanligt när ett ord snurrar i mitt huvud ger det upphov till en hel massa ord - som jag nu plågar er med här så här på kvällskvisten!

Att sträva efter självinsikt - att försöka finna ut vem jag är egentligen och vad jag ger för "vibbar" till dem jag möter.

Ja det tror jag är en slags nyckel för att utveckla relationerna med människor runtomkring oss.

Något som är lätt att blanda ihop är självinsikt -  och kunskap om det egna jaget.

Att lära sig vad man gillar och ogillar, vad man har för åsikter eller hur man beter sig i en situation som man känner igen sig i -

Det skulle jag vilja säga är kunskap om det egna jaget

Det är sådant vi uppnår med tiden om vi är aldrig så lite uppmärksamma.

Däremot är det ju otroligt mycket svarare att förstå varför vi tycker eller reagerar som vi gör.

Att förstå de saker som ligger under ytan i vårt eget liv och som driver oss åt vissas håll.

I vårt bagage från barndom och tidigare levda vuxenliv bär vi ju med oss saker som har påverkat och fortsätter att påverka oss.

Sådant som vi inte alltid är medvetna om, men som påverkar oss på väldigt påtagliga sätt

Vi behöver nå den grad av självinsikt som hjälper oss att förstå oss själva, - inse och acceptera vilka vi är - ha överseende med och förlåta oss för dem vi inte är (men kanske gärna skulle vilja vara) 

 Självinsikt kan innebära att vi måhända upptäcker saker och företeelser hos oss själva som vi helst skulle vilja slippa

Men ändå -slutligen innebär självinsikt ändå något positivt  - den hjälper oss att växa som människor.

Både i förhållande till oss själva - och till dem vi möter.

Det är först då vi når fram till den verkliga insikten om oss själva som vi blir fria att "spela på alla strängarna"!

Nu ska jag avsluta alla dessa ord med att önska DIG en fin avslutning på din tisdagskväll - och en god natts stärkande sömn!

Här kommer kvällens citat:

"Den viktigaste relationen du har, är den du har till dig själv. 
Den kvalitet som din relation till dig själv har, 
kommer att påverka alla dina relationer." 

Lilli Sjölund

Vad såg du i spegeln i morse?

En vacker och tilldragande person.

Är det så du ser dig själv?
Jag tror jag vågar gissa att sanningen lutar åt ett annat håll.
Att du ser dig genom de defekter du tycker dig ha.

Det är dem du uppmärksammar i spegeln, dag efter dag.

De stör dig,och tar din  glädje.

Vilka är dina fel?

Duger inte håret - för bred mun - för tätt mellan ögonen?

Eller ser du längre och tycker att du saknar tillräckligt kloka tankar, fysisk hälsa eller tillit till människor?
Tillit till dig själv?

Jag tror de flesta av oss känner igen sig.

När vi ska presentera oss  tar vi lätt fram bristerna.

Inte kan man väl definiera sig som fin.

Hur skulle det tolkas? ”Hej, mitt namn är....och jag är en fin människa!”

Men - du är ju fin!

Du är vacker!

Du har kloka tankar och är en människa med stark identitet.

Börja tänka så om dig själv och du är i varje fall en god bit på väg att inse att du faktiskt är det!

Tror att jag berättat det förr - men jag hade för många år sedan en vän som satte en lapp på sin badrumsspegel: "Tack gode Gud att jag är så fin"

Kanske behöver vi göra så lite till mans...och kvinns...

Lova mig en sak!

När du borstat tänderna ikväll - ta en extra titt på den fina i spegeln som är du.

Jag ska försöka iallafall - att ta mig isäng i tid.

Har haft en intensiv dag idag på jobbet och just ätit sen middag som min otroligt fina man fixade.

Men innan dess vill jag önska DIG en fin kväll och en god natt!

Här kommer kvällens citat:

"Ibland är det det som du är mest rädd för precis det du måste göra för att bli fri."

Okänd tänkare

    

Att möten är oerhört viktiga....det tror jag vi har upplevt de allra flesta av oss.
Möten mellan länder är viktiga för att vi ska kunna förstå och kanske bistå varandra på olika sätt och så delta i att skapa en bättre värld.

Men möten mellan två människor är också oerhört viktiga.

Vi talar ofta om att möta sin själsfrände - den som man kan ha så mycket som möjligt gemensamt med.

Men mötet med en person  - kanske av det motsatta könet, som kanske har  motsatta politiska åsikter, har en annan syn på livet, kommer från en annan kultur eller har en annan religion kan vara ett möte som berikar och breddar..

Egentligen kanske ett ännu mera spännande möte.

Vi undrar hur någon som vi kan få ett möte så på djupet med, kan ha kommit fram till så olika uppfattningar mot våra egna.
Jag har inget -  svar på det - mer än att sin kultur föds man till - kanske gör man det i viss mån till en religion också.
Så om jag fötts in i en annan kultur och kanske med det en annan religion - eller som man - skulle jag ha blivit lite annorlunda mot vad jag blivit - och ändå någonstans i grundtonen av min personlighet vara densamma.

Jag tror att vi alla kan känna igen upplevelsen av att dras till en person för att han eller hon bara är. - inte på grund av hur den är.
Stenar kan se väldigt olika ut och ha mycket olika egenskaper - men  ändå  - alla är stenar.

Människor kan också se annorlunda ut och vara annorlunda - men genom allt förenas vi av att vi är människor.

Jag mötte för många år sedan en kvinna där våra olikheter ytligt sett var just så stora.

Vi har nu varit vänner i över 25 år- och det är en alldeles särskild vänskap.

Vi pratar aldrig om våra åsikter - utan vi går in för att mötas.-
Och det gör vi verkligen.

Vi känner nästan ögonblickligen hur den andra mår då vi möts.
Och har blivit oerhört viktiga för varandra just av den anledningen.

Jag är innerligt tacksam för henne och jag tror jag vågar säga att hon är det för mig.
Våra möten ger oss båda styrka!