Måndag - ett ord som många inte gillar.

Inte vet jag om Povel Rammels gräsänklingsblues har bidragit till antipatin eller om den uttryckte en känsla som finns hos många.

Men måndagar är bra - en ny början precis som varje dag är- men måndag är också första dagen på varje ny vecka.

En ny början är en möjlighet till att starta om, börja på nytt - l'gga det gamla bakom oss.

Inte allt gammalt vill vi lägga bakom oss.

Det händer ju varje dag saker som vi vill bevara.

Och det är jag övertygad om att vi gör .

Om vi inte minns exakt ord som sas eller händelseförlopp så finns känslan ändå kvar inom oss.

Den ska vi förstås vara rädda om och ta med oss in i den nya dagen och den nya veckan.

Önskar DIG en bra vecka och om du funderar över hur din framtiod ser ut så har du här ett citat av Rumi som visar hur du ska kunna utforska det.

Var rädd om dig!

Det finns bara en DI!

"När du börjar vandra längs vägen, då uppenbarar sig vägen."
Rumi

.

För en tid sedan såg jag en annons som intresserade mig.

Det stod: Utförsäljning av ett hem" i annonsen.

Dels undrade jag runt detta.

Vad hade hänt-vem skulle sälja sitt hem?

När jag kom till adressen såg jag henne direkt!

Kvinnan med sorgen som en tung börda över axlarna.

Jag mötte hennes blick som försökte hålla skenet uppe.

Såg att hon utan tvekan gick på reserven. 
Jag kunde absolut inte kolla på det hem som snart skulle slitas i bitar.

Kvinnan klev rakt in i mig!
Hon frågade inte om lov.

Plötsligt kände jag bara hur hennes sorg flyttade in i mig.

Jag kunde inte undgå att se att det var mycket vackra och till och med dyrbara saker i hemmet.

Folk kom, tog en gungstol. ett köksbord, en lampa....och räckte över pengarna....

Hon hade satt mycket lågt pris på allt - men jag kunde inte känna att jag behövde något.

Hon fäste plötsligt sin blick på mig och undrade om det inte fanns något som jag ville ha.....

Jag svarade nej och sa....men jag är glad att få möta dig.

Hon lyste upp och berättade att det var hennes mor som gått bort, ett år efter fadern.

Orden var tunga av sorg.

Hon började prata om alla fina stunder hon haft med älskade föräldrar....hur de funnits för henne i alla lägen....hon avslutade; jag är så glad för alla stunder....de är det enda jag vill ha kvar efter dem.

Jag tog något med mig jag också -  då jag lämnade....påminnelsen om att det enda som betyder något är tiden som vi använder med våra nära och kära, släktingar familjoch vänner....

 Det är så vi låter människor bli odödliga i våra liv.

Genom att låta dem sätta spår.

En ganska varm dag....ja ingen sommarvärme förstås - men ändå några grader över nollan.

Det får man vara glad för i november.

Igår läste jag att de  /enligt en ameikansk forskning /lyckligaste människorna de mellan 65 och 79 år.

Men är då lycka och vad är det att vara lycklig.

Betydelsen är individuell givetvis - men jag tror ändå att många förknippar lyckan med pengar, makt, oberoende, status, vackra hem, problemfria barn, välbetalda och åtråvärda jobb....

Men kanske är den något helt annat.

Tänk om det är så att vi faktiskt själva kan bestämma oss för att vara lyckliga med det vi har och inte önska oss mer, bättre och större?

Tänk om man varje dag kunde se sig omkring och uppskatta det som är ens verklighet, precis här och nu? Att acceptera det som är utan att vilja ha nåt annat.

Är det så att de som kommit lite längre och får lite flera ljus på tårtan på födelsedagen är klokare genom att man skaffat mera erfarenhet av vad livet går ut på.

Så att det är därför de är de lyckligaste?

Jag lutar nog åt den förklaringen.

Ta nu hand om DIN dag!

här kommer ett citat förstås.....

"Toppen på lyckan är uppnådd när en person är redo att vara den han är."
Desiderius Erasmus

Tänk att få känna sig omsluten av kärlek och välvilja. Glada, varma människor som vill ditt bästa.

Vilken dröm!

Ja för de allra flesta är och förblir det kanske en dröm.

De flesta av oss är omgivna av människor som är ganska upptagna av sig själva, av att gnälla, prata illa,självcentrerade.....eller?

Tänk att känna att vi kan vara välkomna och accepterade som de vi är med de förutsättningar vi har i den värld som är vår.
Det står inom möjligheternas gräns för oss alla.

Kanske behöver vi ibland tänka till på att världen är en spegel.

Är jag sur och avig så blir min omgivning det i stor utsträckning.

Så hamnar alltså möjligheten till denna önskans uppfyllelse i vårt eget knä.

För det är så det är. Allt det vi tänker på, tror om oss själva, säger om andra, det reflekteras tillbaka och skapas direkt. Av dig och mig. Av dina och mina tankar.

Det är så här det är - och det är både en gåva och ganska skrämmande.

En gåva eftersom det ju faktiskt betyder att vi i stor utsträckning skapar vår omgivning med den vi själva är.

Skrämmande därför att det är ett ansvar!

Vi kan bli uppmärksamma på den här tanken - och då kommer vi att upptäcka  att världen är vår egen spegelbild.

Att vi får vad vi ger!

När vi genom andra blir medvetna 0m det som finns i vårt eget inre  - genom att någon speglar oss -  så kan det vara som vomi plötsligt får lära oss något om oss själva.
Något vi inte varit varse eller uppmärksammat om oss själva tidigare.

Så fungerar världen - vi ser oss själva. Det vi har inom oss på djupet som vi inte kan se, speglas när vi möter andra - i deras bemötande av oss.

Krångligt?

Kanske.

Men sant!

En fin torsdag önskar jag DIG!

....och ett citat får du här....

"Du tvingar dig inte att älska. Du öppnar ditt hjärta för kärleken."

James Redfield

å  

Innanför- för det mesta ett ord som jag gillar- medan dess motsats "utanför" låter kallt , uteslutet, övergivet.

I ett samtal med en person igår kom vi att tala om vårt förhållande till dessa två ord.

Det är det som är så otroligt spännande med samtal.

Man får pröva sin egen modell och sina egna åsikter mot någon annans....och kanske ändra sig lite....eller inte alls...Den kvinna jag talade med upplevde ordet innanför som ett ord hon inte gillade.

Hennes tanke var att hon ville inte ha en massa sorg och mörka tankar på insidan - innanför.

Så har jag faktiskt aldrig tänkt.

Men det är ju sant. Det vill vi inte ha.

Inte jag heller.

Så olika vi kan uppleva samma ord.

Inte märkligt att det kan bli "fnurror" på tråden emellan oss nu och då.

Vi kan ju faktiskt uppfatta samma ord på ett diametralt annat sätt än vår samtalspartner gör.

För att inte tala om hur orden förändras genom generationerna.

Ordet ikon betydde för 30-40 år sedan helgonbild.

Idag är det namnet på en figur på datorn.

När mormor dumpade något gjorde hon sig av med grejen eller personen.

Och vi idag tar en dump för att avbilda det vi ser på skärmen och göra om det till en bildfil.

Mormor skulle säga att molnet är något som meteorologer brukar prata om.

Du kanske förvarar dina dokument i molnet.

Det finns faktiskt ännu en hel del exempel just med anknytning till det nya i vår tillvaro  - dataanvändandet och de ord de givit oss eller förändrat för oss.

Så kan vi ju tänka på ordet grym....

Det handlade ofta om en blodig tyrann.

Idag benämns någon som är extra duktig på något med det epitetet.

Nu är det dags för mig att avsluta morgonfunderingarna.

Och önska DIG en dag - en onsdag - som är just så som DU vill ha den!

Ett citat förstås.....

”Det finns två typer av människor – de som gör arbetet och de som tar åt sig äran för det. Försök att vara med i den första gruppen; det är mindre konkurrens där.”
Indira Gandhi

.

r  

Riktigt varmt känns det ute med några plusgrader.

Märkligt egentligen att nollan utgör en så så stor skillnad som den gör.

Så snart temperaturen halkar ner under noll biter det i kinderna på ett helt annat sätt än det gör med ett eller ett par streck över nollan.

Man kan nästan både känna och lukta att det är frosttemperatur även om den inte är låg....

Mörkret är kompakt därute.

Men i mörkret ser man här och där vita fyrkanter av ljus som skvallrar om att här finns människor och de är vakna.

När det är ljust ser vi inte det....alla fönster ser likadana ut oavsett om människorna därinne stigit ur sängen eller inte.

Nu i mörkret lyser stjärnorna....inte så synliga en molig dag som idag men man kan ana en och annan i molnrevorna...och jag vet att de finns där...

Tänk att stjärnornas ljus når ända ner  i  de djupaste  brunnar.

Tänk att ljuset blir starkare på grund av just det där mörkret.
Därför kommer jag att fortsätta vara tacksam för mörkret....

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupil,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

  Bilden lånad på google

Läste en artikel på nätet om Claudia som tog hem en hemlös kvinna till sitt hus.

Ett flerfamiljshus som jag förstår det.

Kvinnan var våt och kall och fick vara i källaren...

Så kom grannarna som klagade......

Claudia fortsatte dock att vara engagerad för kvinnan och när hon i ett senare skede gick ut på Facebook och bad om hjälp med sovplatser blev det enbart positiva kommentarer.

Detta undrar jag hur det kan vara möjligt!
Vad var skillnaden på grannarna och Facebooksläsarna?

Vill vi vara omsorgsfulla och kärleksfulla bara på håll där vi inte ser såren och inte känner lukterna....eller........

"Den som är störst måste vara snäll"

Visst har du också sett reklamen /som jag inte ens kan minnas vad det är den vill göra reklam för= med den lilla hunden som får ställa sig under en stor hund när regnet öser ner.

Jag tror att de flesta av oss också har dragit lite på mun, och känt en varm känsla inomborde....den som är stark måste vara snäll - och skydda den som är svag.

Visst är det så vi vill att det ska vara....

Om alla mäktiga vore snälla.....om alla rika delade med sig....

Men de mäktiga och de rika är inte alls på långa vägar så många som vi som har det hyfsat men inget överflöd, och inte har så där särkilt stor makt.

Men om vi alla vill en sak - då blir vi en makt.

Just för att vi är många...

Och vi vill ju alla ha en bättre värld...

Men orkar man vara snäll jämt....

Nej- jag fick idag en svidande insikt om att jag som tycker mig älska alla människor och vill göra allt jag kan för att se skillnad i människors liv - jag - just jag tappade huvudet och bölev arg- och i den ilskan respekterade jag inte min samtalspartner.

Det spelar ingen roll vad den personen sa elller gjorde....jag borde varit större....

Har skickat ett sms oc bett om förlåtelse - men jag har lite svårt att förlåta mig själv.....

Känner du igen dig?

Det kan jag väl inte tro.

Ingen faller väl i fällan så pass som jag gjorde idag....eller....?

"Att se världen i ett sandkorn och himlen i en vild blomma

det är att hålla oändligheten i sin hand

och fånga evigheten i en timme."

William Blake