Nu har jag har tvättat alla mina  ord och hängt dem på tork,
på ett oändligt klädstreck.
Ord och fraser som jag lånat
har jag tacksamt lämnat tillbaka till långivarna.

Som den sprödaste ton på gitarren
som får instrumentet och själen att
vibrera av igenkännandets närhet och förståelse

Så vill jag att
Mina ord skall vara

Kjell Walfridsson

En av mina favoritdiktare är Birger Franzén.

Här kommer den dikt jag ofta ofta läser - och tänker på - tar fram orden ur minnet....

LÅT OSS TALA OM LIVET

Det är de stilla stunderna

som du skall leva på.

Ikväll har inget skett

men något sker ändå. 

En  fågel och ett vårregn

har sjungit dig en sång.

Tag med den,

den kan hjälpa dig en gång.
Jarl Hemmer

Denna dikt har Elsie tillägnat sin mamma.

Sagorna och orden

fick jag från dig.

Det var du.Din röst

Alltid var det du.

Min hand i din

på stigarna i skogen.

Min kind mot din midja

när jag färdades på cykeln

längs sandiga vägarna

vattenpussar stänkte

benen stod rakt ut

I vrån framför spisen

var jag i ditt knä

kurade vi skymning innan lampan tändes.

Om natten var det du

I soffan i köket din kropp

och din röst.

Dina ord var synliga. De levde.

De fick mig att se.
Bit för bit

fick jag till mig världen

Inte den stora

Inte den sanna

men i den lilla världen

runtomkring vårt

Sagorna var mörka

Mest var det din egen

gräsbevuxna gärsgårdssaga.

Jag kom att bo i den.

Elsie Johansson

Nu och då har jag lagt in en dikt av en poet som jag tycker mycket om.

Anna-Greta Wide.

Hennes tid på jorden blev alldeles för kort.

Jag är säker på att om hon fått stanna längre hade vi haft ännu flera dikter att njuta av från hennes hand.

Hon föddes 1920 och dog 1965 - bara 45 år gammal genom en svår sjukdom.

Hon arbetade som adjunkt i svenska för pojkar vid Göteborgs praktiska realskola och i Kungsbacka samrealskola. Anna Greta Wide vann som gymnasist en rikstävling genom en dikt om Afrodite.

Gav ut bland annat dessa diktsamlingar:  Orgelpunkt, 1944, Broar, 1956, Kyrie, 1960.

 Orgelpunkt, 1944, Broar, 1956, Kyrie, 1960

Har lånat fotot här

Här kommer dikten som är rubrik för mitt inlägg:

Livet skakar oss av sig -- inte med tankens grymhet,

bara så som en vindstöt skakar fåglarnas bon,

bara så som ett barn på dammig, sommarvit landsväg

stannar, kisar mot solen och skakar en sten ur skon.

En gång var du det barnet, gick i sol på den vägen,

kände den stenen skava, löste sandalens rem -

Vad blev det kvar av solen, den vita vägen och rymden?

Bara en skimrande syn och en svidande längtan hem.

Att vara behövd
Att behöva någon
Att behöva klä på någon
Att behöva bli påklädd

Att behöva lyfta någon
Att behöva bli lyft
Att behöva mata någon
Att behöva bli matad

Att behöva duscha någon
Att behöva bli duschad
Att behöva hjälpa någon på toaletten
Att behöva bli hjälpt av någon på toaletten

Att behöva sätta någon upp

Att behöva bli hjälpt att sitta upp

Att behöva hämta saker till någon

Att behöva be om saker

Att behöva vända någon på natten

Att behöva blir vänd på natten
Att behöva ta upp någon ur sängen varje dag
Att behöva bli hjälpt ur sängen varje dag

Att behöva känna att det är tungt
Att behöva känna sig som en börda
Att ibland längta efter en ledig stund
Att aldrig kunna sluta behöva någon

Jag kan gå rakt ut genom dörren
Det kan inte han.....

Jag vet inte vem som skrivit denna dikten.

Men jag hittade den hos en hemtjänstgrupp på deras anslagstavla - och jag gillar den - mycket.

Ska jag väcka dig, min kära -
smala strimmor sol har hittat
till min säng och redan väckt mig
genom snedställd persienn

Du är vacker där du sover -
anar nästan att du drömmer
- genom öppnat fönster hör jag
redan vårglad fågelsång
-

ska jag väcka dig, min kära
med en fjärilskyss på kinden
eller ska du själv få vakna
sakta, när du färdigdrömt

Ute väntar våren på oss
kanske blir det vitsippsbackar
där vi vandrar vanda stigar
njuter guldgul maskrosäng

- nu jag ser du sträcker på dig
du är glad i dina ögon
det är du och jag och våren
- det är liv och kärlighet

Birger Franzén