"Säg det inte till någon:

En bok som skakat om mig ordentligt.

Om den lilla flickanKathyvars barndom inte kan beskrivas med andra ord än ett fruktansvärt helvete.

Yttersta förnedring går hon igenom, misshandlas av sin far, placeras som åttaåring på uppfostringsanstalt där hon våldtas av en katolsk präst.

Senare redan slavarbetet i tvätterierna.

Men med en styrka som kan försätta berg drar hon sig fram denna flicka som borde ha givit upp redan som barn.

Boken har det självupplevdas oemotsägbara prägel.

Det är ju Kathy O´Beirne som har skrivit om sig själv.

Jag köpte den här

Ibland drabbas jag av tvivel på mig själv.

Är jag så otroligt positiv så att jag blir outhärdlig?

Men så läste jag boken "The how of happiness" som tyvärr så vitt jag vet bara finns på engelska och då fick jag "vatten på min kvarn"

Författare: Sonja Lyubomirsky

Det är bra att försöka tänka positivt - att vända sig mot ljuset även när mörkret överväldigar.

Forskning visar övertygande att de som kan hitta eller skapa möjligheter ur traumatiska situationer, inte bara mår bättre känslomässigt, utan också klarar sig bättre rent fysiskt.

Det kan handla om att fokusera det positiva med en människas liv, istället för det tragiska i hennes bortgång.

Eller att fokusera ens personliga utveckling i en svår prövning.

Det betyder inte att tränga bort de negativa känslorna av sorg, ilska, rädsla, uta att komplettera dem och sätta dem i perspektiv.

Faktum är att traumatiska upplevelser kan vara personligt formande på ett djupt meningsfullt sätt.

De som besitter den egenskapen inte bara överleva trauman, inte bara återhämta sig, utan att till och med blomstra, så att säga i traumats aska.

Jag har just läst en bok som berörde de absolut allra innersta strängarna i mitt hjärta.

Inga röster tystnar helt av Louise J. Kaplan.

Man skulle kunna säga att när vi får en man, en vän ett barn - så startar ett slags samtal.

När denne går bort så avbryts samtalet.

Boken handlar om sorg - sorgearbete.

Sorgen är en del av livet och få av oss undgår den.

En del får mycket av den.

Hur orkar vi med att leva med avbutna samtal.

Många av oss lyckas i sorgeprocessen återuppta samtalet inom oss själva och hittar en väg att gå vidare på på det sättet.

En bok som jag verkligen rekommenderar till både den som just nu lever i chock och sorg  som måste hitta ord,och till den som lärt sig leva med den

Jag köpte den här: Adlibris

Antikvariat för beställning

Begagnat på bokbörsen

Ganska länge har jag haft en bok legat oläst bland mina "aktuella" böcker.

När jag läst ut en bok och valt nästa har jag alltid går " Leopardpojkens dotter" förbi.

Ända till häromdagen.

Johanna Nilsson växte upp med sin pappas berättelser om livet i Afrika.

Hennes farfar och farmor lämnade Sverige för att bli missionärer i Belgiska Kongo 1935.

Så småningom lämnas två av familjens äldsta barn tidigt i Sverige.

Johannas pappa - bokens "Mårten" tas om hand av sin afrikanske barnskötare och det blir barnskötaren som blir den som är hans närmsta stöd i livet,  eftersom föräldrarna sällan är närvarande.

 Han går till en början på afrikansk skola, där trivs han bra och bryr sig inte så mycket om att han är den ende ljushåriga på skolan.

När han blir lite äldre får han gå på särskild skola för missionärsbarn.

Alla barnen förväntades skriva brev till sina föräldrar - men det blev ganska krystade brev- eftersom de visste att breven lästes innan de sändes iväg eftersom det inte fick finnas några negativa saker om skolan i dem.

Johanna Nilsson har verkligen skidrat en för många okänd historia och en okänd barndom - den att vara missionärsbarn och inte vinna kampen mot föräldrarnas kall - om första rummet i deras hjärtan.

Oerhört intressant och stark - men ingen mysläsning -

Historiens kärna är - skulle jag vilja säga - författarens förundran och ilska över att farföräldrarna gång på gång satte Gud först, och lät sina barn komma i andra ha

Jag köpte boken här

Jag har just läst Liza Marklunds bok: "En plats i solen"

Klart läsvärd.

Och passande denna sommar och denna helg när termometern darrar en bit över 30 grader varmt.

Hon är duktig på att bygga upp en intrig som gör att man gärna offrar nattsömnen för att läsa och se hur det går.

Här berättar hon själv om boken.

Detta är en bok som kommer att stanna i mina tankar länge.

Eftersom jag för tillfället är vikarierande småbarnsmamma har läsning fått inskränka sig till natt- timmarna - vilket givit en viss sömnbrist de senaste dagarna.

Sedan jag fick boken "Riddaren av syrenbersån" av Gunilla Linn Persson i min brevlåda.

Gunilla berättar nästan som en saga -  om Bernhard och Karl-Astrid  - vilket namn på en kvinna men alla hennes  äldre bröder  hette något med Karl-).

Hon kom från Hatt-Olles, stugan i backen, och hade tre äldre bröder: Karl-Gunnar, Karl-Ivar och Karl-Gösta.

Helt följdriktigt blev syster Astrid en Karl-Astrid i folkmun.

Folkmun hade mycket att säga till om på den här tiden...

Så blir Karl-Astrid, trots sin ålder och nio missfall, havande.

De förbereder sig för en präktig liten Birger att ta över gården.

Men det blir ingen stark Birger....

Pojken är mongoloid, som det hette på 50-talet, och hon och Bernhard uppmanas att lämna bort honom.

Men Karl-Astrid vägrar. Hon ger gossen namnet Eskil och tar med honom hem

Jag köpte boken här

Jag har lånat bilden på "open. salong.com

Boken "Udda verklighet" av Nene Orms är en bok som visar på en värld under våra fötter (om vi vandrar omkring på Malmö Centralstation, som vi inte trodde fanns.

Nene har lyckats att skapa en helt unik modern saga som snubblar fram och tillbaka i skymningslandet mellan Faery och vår vardag. Om jag skall hitta någonting att vara kritisk mot (och då får jag verkligen anstränga mig) så går slagsmålet nära slutet lite väl fort och verkar ganska förenklat, men som sagt, det förtar ingenting av bokens läsvärde.

Det tar en liten stund i början att komma in i Nene:s tankevärld- men när man gjort det är man fast och kan knappast lägga ifrån sig boken förrän man läst sista sidan.Jag lade ifrån mig den med en liten besvikelse över att jag inte ska få veta vad som hände sen.....med dessa märkliga "sära" människor.

Jag köpte boken här

Ja, enligt lyckoforskaren Sonja Lyubomirsky.

Sonja har skrivit boken The How of Happiness där hon säger att om du bor i ett land där det finns frihet - och du inte har direkt problem med att äta dig mätt så kan du iverkligen i hög grad påverka ditt eget välbefinnande.

Rikedom, berömmelse eller perfekt hälsa är inte det som gör oss lyckliga. Visst styrs vi delvis av gener och omgivning - ändå är det vårt eget handlande som styr hur lyckliga vi är.

Sonja säger att det handlar om att lära sig njuta.

Inte bara när vi hittar drömmannen eller vinner på skrapet utan vid alla tillfällen som vi gillar...

En dag med solsken , någon som ler emot oss, bjuder oss på en kopp kaffe en bra film.

Ja du vet själv vad som gör dig lycklig.

Sök upp de tillfällena ofta.

Stor eller liten lycka - jag tror den lilla lyckan som vi möter ofta är det som på sikt gör oss till lyckligare - eller som jag hellre vill säga - mera harmoniska människor.

Boken är värd att läsa och engelskan är inte särskilt svår.

Jag köpte den här