Direktlänk till inlägg 10 november 2010
Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende.
En helt underbar bok...även om den ger både tankar och känslor av sorg och vemod.
Momo är en liten flicka som rymt från ett barnhem.Momo har en lite ovanlig förmåga.
Hon kan lyssna - verkligen lyssna och det gör att människor som besökt den amfiteater där hon hamnat känner sig förunderligt lättade då de mött henne.
Hennes förmåga att bara lyssna är en sällsynt gåva och hon har förstått att vi fick två öron men bara en mun.
Den inre känslan hos problembarnet leder rakt på hur problemet ska lösas.
Det är en djupt filosofisk bok som egentligen handlar om att se och känna med sitt hjärta och ju fortare man springer desto mer fjärmar man sig från sig själv.
Det effektivaste vapnet mot en tidstjuv är att känna med hjärtat och först då kan man eliminera honom och höra hans verkliga röst.
Man skulle kunna kalla boken för en sagobok för vuxna- fast den handlar om det verkligaste av allt...vår kamp om tiden.
Den utgavs på tyska redan 1980, men jag tror att den inte riktigt upptäckts här i Sverige förrän på senare tid.
Har också satts upp som teater av Enskede teater (möjligen någon mera) 2009
En bok som man bär med sig i tankarna- länge efter det att man läst den.
Om du har barn mellan 10-14 år är detta en utmärkt högläsningsbok.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|