En dag i veckan som gick satt jag på en spårvagn framför ett äldre par.

Eftersom jag satt precis framför dem kunde jag inte undgå att höra den irriterade tonen i orden som byttes mellan dem.

Klinsikt rent från all normal respekt.

Om vi skulle behandla vänner på det viset så skulle vi snart inte ha några vänner.

Episoden satte igång min tankeverksamhet och jag funderade över varför vi överhuvudtaget någonsin - oavsett hur många dagar och nätter vi delat med vår make/maka börjar ta varandra för givet på ett sätt som gör att vi slutar behandla varandra med respekt.

Slutar vara tacksamma för att just den här personen kom in i mitt liv och att jag får leva varje dag i mitt liv med henne/honom.

Hur kan det vara möjligt att vi ofta behandlar den vi lever tillsammans med och åtminstone en gång älskade sämre än vi skulle behandla någon annan människa? 

Tankarna gick till en annan episod för något eller ett par år sedan som resulterade i denna dikt....

Långsamt

går hon över gatan


ryggen är böjd
och stegen
tunga


på andra sidan gatan
väntar en man


när hon
lyfter blicken
och ser honom
lyser hennes ögon
som två stjärnor

i det rynkiga ansiktet


hon ser inte
den hopsjunkne
gamlen
mannen


stödd mot käppen


och ett ansikte
där åren
ritat
sin karta


för henne
är han


den vackre yngling

som en gång
vann hennes hjärta


och den unge man
som höll
hennes hand
uppför altargången


hans ögon lyser
också


när hon kommer emot honom

 - hans vackra brud....

Kaela

 

Spanaren

22 oktober 2011 14:09

Varma applåder för din dikt *tumme upp*

/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kaela

23 oktober 2011 09:01

Varmt tack för att du tyckte om den!
Det gör mig glad.

Kramar om!

 

Malin & Carl

22 oktober 2011 16:01

Den dikten borde alla läsa.
Hälsningar enda från Shanghai
M & C

http://carlisurin.bloggplatsen.se

Kaela

23 oktober 2011 09:00

Tack för en underbart fin hälsning - ända från Shanghai Carl och Carls mamma!
Den värmer....

Kramar

 

skrivmoster

23 oktober 2011 09:46

Vilken fantastisk dikt du skrivit! Den brände fast vartenda ord inom mig. Det är lätt att ta saker för givet ... och glömma ... Du fick fram allt så underbart fint! Tack kära du!!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Kaela

23 oktober 2011 09:47

Varmaste tack!
Blir glad av dina fina ord.

kramar om!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...