En butiksägare satte upp en skylt ovanför sin dörr.

”Valpar till salu” stod det på den.

Sådana här skyltar har en förmåga att dra till sig små barn, och javisst,

en liten pojke dök upp framför butiken.

”Hur mycket ska du sälja valparna för?” frågade han.

Butiksägaren svarade: ”Mellan 300 och 500 kronor”.

Den lille pojken stoppade ned handen i fickan och tog fram litet mynt.

 ”Jag har 25 kronor” sa han. ”Kan jag få titta på dem?”

Butiksägaren log och visslade och fram kom Lady,

som sprang nedför gången i butiken följd av fem små söta garnnystan.

En av valparna kom haltandes en bra bit efter de andra.

Genast frågade den lilla pojken varför den haltade.

Butiksägaren förklarade att veterinären hade undersökt den lilla valpen

och att den hade en höftskada och att den för alltid kommer att vara halt.

 Den lilla pojken blev entusiastisk. ”Den där lilla valpen vill jag köpa.”

Butiksägaren sa: ”Nej, jag kan inte sälja den där valpen.

Om du verkligen vill ha den, så ska du få den av mig.”

Den lille pojken blev upprörd. Han tittade butiksägaren i ögonen, pekade med ett finger och sa:

”Jag vill inte att du ger den till mig.

Den där valpen är värd lika mycket som de andra valparna och jag ska betala fullt pris.

I själva verket så ger jag dig 25 kronor nu och 5 kronor i månaden tills dess att den är betald.”

Butiksägaren motsatte sig detta:

”Du kan verkligen inte mena att köpa den här lilla valpen.

Han kommer aldrig att kunna springa och hoppa och leka med dig som de andra valparna.”

Den lille pojken böjde sig ned och rullade upp sitt vänstra byben för att visa ett missbildat ben som stöddes av en metallskena. Han tittade upp på butiksägaren och svarade lugnt:

 ”Jag springer inte så bra själv och den lilla valpen behöver någon som förstår.”

En välbärgad man blev antastad av en ovanligt smutsig och sliten uteliggare när han gick gatan fram.

Uteliggaren bad om några kronor till en middag. Mannen tog fram sin plånbok, plockade ut en hundring och frågade uteliggaren:

Om jag ger dig pengarna, kommer du då att använda dem till att köpa sprit?
Nej, jag slutade dricka för länge sedan, svara uteliggaren.

Tänker du kanske använda dem till spel och dobbel?
Jag spelar inte. Det lilla jag kan få in går åt att hålla mig vid liv.

Den välbärgade mannen fortsatte utfrågningen:
Kanske planerar du att använda pengar till en golfrunda?
Är du tokig, karl! Jag har inte spelat golf i 20 år.

Om det är så, ger jag dig inte hundringen, sade mannen.
Han stoppade tillbaka sedeln i plånboken medan han fortsatte:
Jag tänker i stället ta dig hem till mig och bjuda dig på en läcker middag, tillagad av min fru.

Kommer inte din fru att bli rasande om jag kommer med dig? Jag vet att jag är smutsig och luktar mycket illa.

Ta det lugnt! Svarade mannen. Allt kommer att gå bra! Jag vill bara att min fru får se hur en man ser ut som har slutat med att dricka, spela och golfa!

Undrar om frugan slutade klaga på mannens leverne sedan?

"En vän till mig öppnade lådan i sin frus byrå och tog fram ett litet
paket inslaget i rispapper: "Det här, sa han, är inget vanligt paket,
det är underkläder". Han slängde pappret och tittade på det utsökta
sidenet och spetsen.  "Hon köpte det första gången vi åkte till New York för 8
 eller 9 år sedan. Hon använde det aldrig. Hon sparade det till ett
 "speciellt tillfälle".
 "Bra ... jag tror detta är det rätta tillfället". Han gick fram till
 sängen och lade det bredvid de andra
 kläderna hon skulle ha på sig på begravningen. Hans fru hade just gått  bort.
 Han vände sig mot mig och sa: "Spara aldrig någonting till ett speciellt tillfälle,
 varje dag du lever är ett speciellt tillfälle".

 Jag tänker fortfarande på dessa ord,  de har förändrat mitt liv.
Nu läser jag mer och städar mindre.
 Jag sätter mig på terrassen och beundrar landskapet utan att tänka på ogräset i trädgården.
 Jag spenderar mer tid med min familj och vänner och mindre tid på att arbeta.
 Jag har förstått att livet måste vara en enhet av erfarenheter att njuta av, inte en överlevnadskurs.
 Jag sparar inget längre.
 Jag använder mina kristallglas varje dag.
 Jag tar på mig min nya kavaj när jag skall till supermarket, om jag har lust.
 Jag sparar inte min bästa parfym för speciella fester, jag använder den varje gång jag har lust.
 Uttrycken "en dag..." och "en av de här dagarna..." håller på att försvinna ur mitt ordförråd.
 Om det är värt att se det, lyssna på det eller göra det, vill jag se det, lyssna på det och göra det NU.
 Jag är inte säker på vad min väns fru hade gjort om hon visste att hon
inte skulle vara här imorgon som vi alla tar för givet.
 Jag tror hon hade kontaktat sina familjemedlemmar och sina närmaste vänner.
Hon hade kanske ringt några gamla vänner för att be om ursäkt och sluta fred
för något gammalt gräl eller meningskiljaktighet.
Jag tänker gärna att hon skulle ha gått ut för ata äta China-mat vilket var hennes favorit mat.
Det är dessa ogjorda småsaker som stör mig om jag visste att mina timmar var räknade.
Det stör mig att jag slutat att träffa goda vänner som jag
 "en dag" skulle ta kontakt med.
Det stör mig att jag inte skriver de brev som jag tänkte skriva "en av de här dagarna".
Det stör mig och gör mig ledsen att jag inte sagt till mina föräldrar, syskon och barn,
tillräckligt ofta, hur mycket jag älskar dem.
Nu försöker jag att inte försena, hålla tillbaka eller spara något som
skulle kunna berika våra liv med skratt eller glädje.  Och varje dag säger
jag till mig själv att idag är det en speciell dag,...
 Varje dag, varje timme, varje minut... är speciell.

Det är de stilla stunderna som du skall leva på.
Ikväll har inget skett men något sker ändå.
En fågel och ett vårregn har sjungit dig en sång.
Tag med den, den kan hjälpa dig en gång.
Jarl Hemmer

Dagarna går så fort så fort.

Jag talade med en kvinna på 89 år idag och hon sa så här: Idag går en vecka lika fort som en dag gjorde när jag var femton år.
Det är morgon - och innan man vet ordet av så är det dags att säga godnatt.

Önskar er alla en god natt med vackra drömmar med följande tänkvärda lilla citat:

"Vet du vad som hade hänt om det hade varit tre visa kvinnor istället för tre vise män?

De skulle ha frågat sig fram, anlänt i tid, hjälpt till med förlossningen, städat stallet, lagat potatisgratäng, haft med sig praktiska gåvor och det skulle ha varit fred på jorden."
Okänd upphovskvinna

En son och hans pappa är ute och vandrar i bergen.
Plötsligt ramlar pojken och slår sig. "Aaaaaaaajjjj!!!" ropar han.
Till sin stora förvåning hör han sin egen röst upprepa "Aaaaaaaajjjj!!!"
Nyfiket ropar han: "Vem är du?"
Omedelbart får han svaret: "Vem är du?"
Uppretad över svaret ropar han: "Fegis!"
Han får svaret direkt: "Fegis!"
Han tittar på sin pappa och frågar: "Vad är det som händer?"
Pappan ler och svarar: "Min son, lyssna här".
Och sen ropar han till berget: "Jag beundrar dig!"
Berget svarar direkt: "Jag beundrar dig!"
Återigen ropar mannen: "Du är en mästare!"
Rösten svarar: "Du är en mästare!"


Sonen är förvånad, men fattar inte riktigt vad som händer.
Sedan förklarar pappan:
"Man kallar detta för eko, men i själva verket är det livet.
Du får tillbaka allting du säger och gör.
Vårt liv är helt enkelt en återspegling av våra handlingar.
Om du vill ha mer kärlek i världen, skapa då mer kärlek i ditt hjärta.
Denna relation gäller för allt i livet, i alla aspekter av livet.
Livet kommer att ge dig tillbaka allt det du givit det."