Så här på fredagsmiddagen kan jag inte låta bli att dela detta underbara foto med så sanna ord med er alla!

Detta behöver vi påminna oss varenda dag!

Det är ok att inte vara perfekt.

Och tur att vi inte är det!

Perfekta människor vore nog ganska tråkiga - om de fanns!

Tavlan lånad från Micke och Murre

"Det finns en särskild blick i människors ögon. Jag tror du vet hur den ser ut. Den skymtar fram när någon försöker vara starkare än vad hon egentligen mäktar med. Den syns när vi måste städa upp, vädra ut och sälja av innehållet i ett hus där någon precis har gått bort".....så börjar Lukas Ernryds fantastiskt fina artikel/betraktelse i Kristianstadsbladet....

Du bara måste läsa den - man blir verkligen djupt berörd!

När man är hemma, i det hemma som inte är en plats utan ett sammanhang, behöver man aldrig vara rädd.

Kärlek är kamp, salighet, missmod, förtvivlan hopp, allt vad vi vill, men utan kärleken är vi maskiner.

Kärlek är en resa utan kompass i ett väglöst land.
Ett äventyr.

Kärleken är det som binder samman två människor - men den är också det som får oss att överträffa oss själva.

Kärleken är den enda religion som finns, den är tolkad på många olika sätt och kontrollerad av maktmissbruk men lever inom var och en helt fri från kontroll

Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

Och starkast är kärleken när vi förlorar.

Jag är rädd för döden och håller undan tankar på den avgrund som skulle svälja mig hel om jag förlorar en familjemedlem eller nära vän.

För jag vet att kärleken alltid är störst när man förlorar.

Men vi måste fortsätta att våga älska ändå.

För utan kärlek är livet bara en existens, ett vegiterande.

I stort sett allt vad människan företar sig är uppfyllt av en längtan efter den sanna, den äkta och den rena kärleken. Längtan efter kärlek genomsyrar de flesta böcker, filmer, sånger och konstverk.

Inget kan väcka så starka känslor som sann, äkta kärlek.

Ingenting kan framkalla så mycket förlösande tårar som en film eller en bok, där ren, självuppoffrande kärlek skildras.

Kärleken är den absolut dominerande kraften i alla människors liv, vare sig de erkänner detta eller ej.

Ingen människa kan leva utan kärlek.

Får vi inte kärlek dör vi sakta som människor, även om de biologiska livsprocesserna fortsätter.

Tänk vad barn är kloka!

Detta bara måste jag dela med er.

En vän hade skickat det till min inbox.(Tack Savo, jag tror du läser)

Jag fick så mycket energi och glädje av att läsa detta mitt i en oerhört stökig arbetsdag.

Vilken tur att det kom till min jobbmail så jag fick det just när jag behövde det.

Hoppas det nu kommer till någon mera som behöver det!

"En tolvårig pojke får en uppgift i skolan; att komma på en idé som kan förändra världen.

En otroligt stor uppgift måste jag erkänna, jag skulle inte kunna komma på en idé som kan hjälpa mänskligheten framåt på en kort och koncist sätt.

Det skulle ta mig evigheter att för det första förstå vad som är fel med människor, sedan finna en lösning, en idé, på hur man på ett enkelt sätt kan göra någonting för världen som gör den till en bättre plats.

Pojken, vid namn Trevor, tänker ut en idé.
Hans idé får ut på att om någon gör dig en tjänst, måste du föra det vidare till minst tre andra människor.
Om alla gjorde detta skulle det innebära att alla människor på jorden skulle skapa en god cirkel av kärlek mellan varandra."

Jag var 18 år och sommarjobbade på posten.
Brevbäraren som jag vikarierade för bad mig om en tjänst.
Den bestod i att läsa alla brev för en blind tjej som bodde ute på landet.

Han hade själv gjort det under alla sina år på posten så jag hörde mig själv svara ja även om jag kände mig lite osäker på uppgiften.

Jag hade aldrig hälsat på en blind person förut.

Då jag parkerat bilen och gick längs den gamla stigen som ledde fram till det lilla huset där den blinda tjejen bodde, var jag mycket nervös.

Väl framme vid huset öppnade ingen när jag knackade på.

Så hördes ett svagt >Kom in< inifrån huset.
När jag klev in i huset möttes jag av en person som kom gående med käppar under armarna.

Hon gick mot ett bord, men precis innan hon stötte emot vände hon sig mot mig och sa med ett stort leende:
- Hej! Jag heter Astrid.
- Kjell heter jag och jag kommer från posten, blev mitt sponata svar.

Det var början på en härlig relation.
Astrid var den gladaste människa jag någonsin mött och en fantastiskt god lyssnare.
Hon var 98 år och bodde själv i en stuga utan vatten och el.

Alla hennes närmaste vänner och släktingar hade gått bort.
Mina föräldrar hade just skilt sig så Astrid blev en av de personer jag kunde prata med om livet och annat.

Efter många fina samtal frågade jag en dag Astrid:

 Om du var ung igen och hade alla möjligheter att göra vad du ville med ditt liv, vad skulle du göra då?

Efter att ha funderat en kort stund svarade hon:
-Det första jag skulle göra vore att sopa min trapp och det andra att hugga ved,.
Astrid är den lyckligaste människa jag någonsin mött.

Kanske berodde det på att hon hade förmågan att fokusera på små saker i tillvaron och glädjas åt dem.

Ur Varför växer gräset/Förf. Kjell Enhager

Du skall tro att du är något.

Du skall tro att du är lika god som alla andra
och att alla andra är lika goda som du.

Du skall tro att du är lika klok som andra ibland klokare.

Du skall veta att du är lika bra som andra.

Om du vet att du gör ditt bästa, kan du uppskatta dem som är bättre.
Ibland vet du mer än andra. Ibland vet andra mer än dig.

Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.

Du och alla andra är lika mycket värda, ingen är förmer än någon annan
Skratta åt dig själv och din värld. Det gör dig fri.

Du skall tro att någon bryr sig om dig.

Du skall tro att du kan lära andra en hel del och att du kan lära av dem.

Du kan förstå och relatera till de flesta människor bättre om du ser på dem – oavsett hur gamla eller imponerande de må vara – som om de vore barn.

För de flesta av oss växer aldrig riktigt upp och mognar – vi växer helt enkelt på längden.

Och för att vara säkra skrattar vi mindre och leker mindre och bär obekväma förklädnader som vuxna, men under dräkten finns barnet som vi alltid är, vars behov är enkla, vars dagliga liv fortfarande bäst beskrivs genom sagor.

Helen Keller