Mannen vid ratten är något som faschinerar mig.

Jag undrar vad det är för urtidsman som plötsligt sränger den civiliserade masken och förvandlar bilresan till en jakt på liv och död.
En man kan svårligen ha en bil framför sig - det bara måste bli en omkörning.

För att inte tala om kommentarerna......

Ja jag håller med om att det var en liiiiten överdrift.

Men bara för att förtydliga....

Och jag tycks ha stöd av statistiken.

Hur många har inte hört en man säga följande: "Kvinnor är sämre

på att köra bil än män."

Om manliga förare under det senaste tio åren kört bil som kvinnor, hade antalet omkomna bilförare varit ca 1000 färre enligt NTF:s beräkningar.

Ändå tvingas vi lyssna till uttryck i stil med: "Du kör som en hel man" eller den negativa motsatsen: "Du kör som en käring.

Tänk om alla män körde bil som käringar då skulle ytterligare 1000 trevliga män finnas kvar i livet - män - som istället  hamnat under en sten de senaste tio åren.

Under bilfärden genom det frostiga landskap som min väg till jobbet förvandlats till under natten funderade jag en del över våra tankar.

Hur mycket styr de av vårt liv?

Är mina tankar negativa eller positiva?

Ojoj - hur ska jag nu hinna med och kolla mina tankar när jag har så fullt upp.

Det finns ett enkelt sätt att göra det genom att lägga märke till hur vi mår. När vi mår bra tänker vi tankar som bildar ljus omkring oss och faktiskt drar människor till sig.

När vi mår dåligt är mycket av  det som omger oss"dålig energi" och - ja till och med mörker.
Varför har tankarna denna makten?

Våra känslor utlöses ju faktiskt genom vad vi tänker.

Våra sinnen är interagerar/samspelar ju oavbrutet med varandra.

Ibland brukar jag i morgonduschen försöka visualisera hur jag inte bara tvättar min kropp utan även mina sinnen.

Så att jag får starta dagen med helt nya tankar....som inte behöver dra med smuts från igår.

Försöker fånga lugnet, närvaron och njutningen i nuet.
För varje nu har sin egen njutning.
När stressen kommer krypande efter en stund på jobbet tar jag en "närvaropaus"

Tar en tre minuters promenad- och försöker uppleva varje sak ögonen ser.

Jag lovar att det medför att mycket av stressen släpper.

Korta pauser ger mer än man tror - och "närvaropromenaderna" ger ro i sinnet.

Ibland skämtar vi om ordet lagom!

Att vi är de enda som har det ordet i sitt språk osv... men för en tid sedan när jag satt i en diskussion med några såg jag verkligen vilket bra ord det är.

Samtalsämnet i diskussionen var skillnaden mellan att bli sedd och bli uttittad.

Sedda vill vi ju alla bli.

För den vi är och för det vi representerar.

Men ingen av oss vill bli uttittad.

Ibland kan man ju själv slås av att man kanske tittar litr FÖR mycket när man till exepel ser någon med ett extra långt vackert hår, en gullig unge eller något annat man noterar.

Titta lagom är alltså det som gäller- så den som blir tittad på känner sig sedd och inte uttittad!

Vänner....är viktiga.

Bry dig inte om att lära känna människor
försök bara vara sådan att människor vill lära känna dig.

Vänner är sådana ovanliga människor som frågar hur du har det
och sedan väntar att få höra ett ärligt svar.

Vänskap kan inte köpas för pengar.

Om du inte har något gott att säga om dina vänner
har du inte de rätta vännerna.

Skaffa dig vänner
innan du behöver dem.

Du vet inte vem som är din vän
förrän du behöver henne.

Vänskap är ett ansvar
inte en möjlighet.

Vänner talar med dig
när ingen annan vill veta av dig.

Till en vän ska man komma bjuden i medgång
och objuden i motgång.

Om man vill ha vänner
ska man vara villig att inte alltid hävda att man har rätt.

Den bästa spegeln är en god vän.

Man kan aldrig få en vän
om man väntar sig någon utan fel.

Vem som helst kan ge dig ett gott råd
men en sann vän ger dig en hjälpande hand.

Du får flera vänner genom att visa att du är intresserad av dem
än genom att försöka få dem att bli intresserad av dig.

En sann vän är den som inte bryr sig om att du har gjort bort dig.

En vän är någon man delar sin tystnad med.

Äkta vänner är som ädelstenar
värdefulla men sällsynta;
falska vänner är som höstens löv
granna men blåser bort med första vinddrag.

Friheten har ett pris   När han satt där och tittade ut över det gröna gräset framför sina fötter fick han se en kokong,Fjärilen precis hade påbörjat den mödosamma kampen för att göra sig fri.  Men det gick ett bra tag och ingenting hände på en mycket lång stund.  Det verkade som att fjärilen inte hade några krafter kvar och att den omöjligt skulle kunna ta sig igenom den sista biten av kokongen. Mannen som studerade fjärilen ville så innerligt gärna hjälpa den kämpande fjärilenHan gick fram och lyfte försiktigt undan den del av kokongen som fortfarande hindrade fjärilen.Nu var fjärilen fri.Men dess kropp var svullen och vingarna små och skrumpna. Mannen väntade och väntade på att få se vingarna bli större så att de kunde bära kroppen och få se fjärilen flyga iväg. Men det hände aldrig.Fjärilen låg kvar på marken med skrynliga vingar.Mannen hade inte förstått att kampen i kokongen var nödvändig för fjärilens frihet.Genom kämpa var det meningen att vingarna skulle bli starka så attde skulle kunna bära fjärilen när den var redo. 

Även idag är det en liten blek sol som gör vad den kan för att lysa upp.

Underbart!!

Vissa buskar på vår gård börjar faktiskt skifta i grönt.

Jag har en helt underbar arbetsplats med trädgård mitt i stan.

Och när den tiden kommer behöver jag bara två steg utanför dörren så kan jag känna syrendoften.

Oj nu börjar jag längta!

Vita tack för din kommentar-det är underbara sånger det också.
En kram till dig!

Just hemkommen efter hembesök hos två gamla damer som väntar på att få någon som besöker dem någon gång i veckan för en pratstund och en kopp kaffe tillsammans.

Jag blir så sorgsen över den enorma ensamhet som finns hos våra äldre.
Vilken skatt de är för alla unga människor!
Massor med perspektiv genom den historia de själva utgör får man också!

Jag har en liten tjej bland mina frivilligarbetare.

Hon är 16 år och kom hit med sin mamma från Bosnien.

En dag stod hon inne på mitt kansli och sa att hon ville ha en gammal tant att besöka.

(Då var hon ännu inte fyllda femton)
När jag undrade hur hon kommit på den idén sa hon: "Alla mina kompisar i skolan pratar om sin mormor och farmor och mormorsmor och det känns så fattigt att det är bara jag och mamma.

I min pärm för dem som står och väntar fanns en kvinna på 75 år som sagt att hon ville ha besök.
Åldern spelade ingen roll.
Jag var med den unga tjejen hem till henne och de fann varandra direkt.
Till råga på allt råkade de bo mycket nära varandra.
Idag har de ett tätt umgänge.
Flickan går dit när hon har håltimmar och får sig en macka och lite mormorskärlek.
"Mormor" har bjudits på otaliga söndagsmiddagar hos flickan och hennes mamma.

Såna underbara solskenshistorier ser jag hela tiden.
Så nog har jag ett underbart jobb!

Jag möter så oerhört många ensamma människor i mitt arbete.

Tankarna rör sig därför ofta runt ensamheten

Jag märker att oändligt många människor känner sig ensamma. En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags ensamhet mitt ibland vänner arbetskamrater och familj.. Att känna sig ensam är  förstås i första hand ett existentiellt problem. Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft. 

Det måste komma inifrån människan själv.Det är bara jag som kan förändra min egen ensamhet.

Aldrig någon annan.

Och det är svårt.

Givetvis tänker jag inte nu på alla våra gamla som sitter i sina lägenheter utan att våga sig ut.

Utan på oss mitt i livet som faktiskt borde kunna ändra på vår ensamhet.

Men det tycks inte fungera så.

Jag har inget svar och tror ingen annan heller har det.

Eller - visst - jag har svar men upplever att de lätt känns som besserwisserattityd av den som drabbats av ensamheten.

Så blir man tyst eller svarar med schabloner istället.

Inte alls bra.

Känner mig inte nöjd med mig själv då.

Men vad gör man?

Hittade en härlig bild i sökandet efter allt annat.

Den bilden innehåller delvis svaret

Och några tankespråk om ensamhet

Allra mest ensam kan du vara när du aldrig är ensam
Aksel Sandemose

Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar.
Stig Johansson

Den väg du går allena, för bort ifrån dig själv.
Pär Lagerqvist