Jag är just nu ett knapptryck bort från att berätta för hela världen vad jag tänker och tycker.
Det är faktiskt precis så det är när vi sitter vid vår dator eller Ipad eller Iphone.

Oftast är det harmlöst, till exempel om du trycker på ”gilla” här nedanför.

Men  klickar vi iväg våra tankar innan vi tänkt klart – då är internet skoningslöst.

Inte här i bloggen förstås....man kan ju snabbt ta bort ett inlägg. Men även här kan ju andra hinna se det innan jag hinner ta bort det.
Och på många andra ställen kastas det kanske rakt in i massor av människors verklighet!.

Det finns en och annan som har gnällt om sin arbetssituation och om sin chef på Facebook, helt förglömmande att man ju har addat chefen.

Det är inte säkert att det bidrar till befordran på jobbet. Snarare tror jag man kan säga att det är säkert att det inte gör det, om man nu inte har en ovanligt storsint chef.

Jag blir ofta ganska förvånad över att många inte verkar orka tänka efter innan de delar vidare länkar, statusar, bilder. Gäller att tänka till - före!

Står jag verkligen för det här?
Har jag läst igenom det- ända till sista raden!

 Vem är avsändaren?
Vad är syftet? 
Blir jag delaktig i att hänga ut en enskild individ?

Gäller verkligen att tänka efter före.

Att tänka efter, efter är vanligen försent!

Bilden är inspirationskälla och också lånad från Google

I morse hade jag min tankestund på den balkong som är så röjd inför inglasningen och full med paket av glas som ska bli väggarna - att jag knappt får plats med stolen jag ställer ut

Det ord som kom i mina tankar denna morgon, var ordet "uppdrag".

Vi får ett hel del olika uppdrag genom livet.

Det låter ansvarsfullt och det är det vanligen.

På Frivilligcentralen säger vi "uppdrag" till exempel när en frivillig utför en ledsagning.

Och att få ledsagat en behövande äldre eller funktionshindrad i ett viktigt eller roligt ärende - det är ett förtroende och därmed ansvarsfullt.

Det viktigaste och svåraste och längsta uppdrag som livet ger oss tror jag är att vara förälder.

Att vara förälder är ett fantastiskt stort och viktigt uppdrag. Underbart men det kan också kännas nästan alltför stort och  övermäktigt.

Varje förälder vet ju att det är de dagarna tillsammans med min lilla som formar hennes eller hans framtid.

Jag tror att vi alla tycker att våra föräldrar begick ett eller annat misstag. I allra värsta fall tycker vi hela deras föräldraskap var ett misstag. Så illa är det mycket sällan.

Men en sak är säker.

Varje förälder, utan undantag, begår misstag.
Är för mycket eller för lite...lägger sig i, eller missar...är för kvävande i sin omsorg och kärlek eller för sval...har för mycket regler eller för lite....

Och barnet växer upp och tänker: Så här ska jag aldrig behandla mina barn.

Vi  - som nyss var föräldragenerationen men som blivt far och mor föräldragenerationen ssnabbare än vi någonsin trodde det kunde ske -  vi sitter nu vid ringside och ser våra barn begå misstag....inte de vi gjorde, men andra ....

För så är det och så tror jag att det ska vara...

Jag tror ju att det allra värsta ett barn skulle kunna få vore en fullkomlig förälder.
Livet är ofullkomligt, alla människor är ofullkomliga - och föräldrar är förstås också ofullkomliga.

Men i de allra flesta fall älskar alla dessa ofullkomliga föräldrar sina ungar bortom sans och vett- oavsett om de visar det för mycket eller för lite.

Och kärleken är alltid fullkomlig! Sätten vi förmår visa den på kan vara ofullkomliga- men det förminskar aldrig kärleken.

,,  

Det närmar sig 14 februari och Alla hjärtans dag!

En dag för förälskade sa någon.

Men - nej  - alla är inte förälskade, men alla har ett hjärta - och det är ALLA hjärtans dag!

Men vad är kärlek egentligen?

Ju längre jag lever, ju mer jag upplever av kärleken, ju mer förstår jag att jag vet så ytterst lite om den.

Så inser jag.... Jag kan aldrig förstå den.

Jag kan leva i den, leva ut den...ta emot den....men jag kan aldrig förstå den........

Kärleken går sina egna vägar som inte alltid ser ut som jag tänkte - eller som du tänkte.

Kärlek är inte bara en känsla utan så oändligt mycket mera.

Jag tror att kärleken är den grundläggande beståndsdelen i livet för vår hälsa och överlevnad.

Kärlek accepterar en människa som hon är. Kärlek skapar den frihet, som gör att en person kan vara sig själv.

Kärlek är att utan att tveka kasta sig ut på djupt vatten utan flytväst -  att ta en risk när man inte vet vad som väntar.

Kärlek rör om, förvirrar, gör dig lycklig, gör dig förkrossad.

Kärlek - det mest underbara som livet bjuder oss på kan också ge oss den mest outsägliga smärta.

Att mista den vi älskar - eller att se den vi älskar lida

Den kan vara svår att leva med - men är helt omöjlig att leva utan....

Du kan inte köpa eller sälja den.
Det man kan köpa - eller sälja - är inte kärlek.

Trots att det är ont om äkta kärlek kan du hitta den överallt.
Kärleken är skör som en kinesisk porslinsdocka-men samtidigt starkare än den mest genialt byggda bro.

Kärleken är det enda som kan förvandla våra hjärtan och våra hjärtan kan förändra världen.........

Relationer är egentligen för de allra flesta, tror jag, anledningen att leva.

De skapar oss- är vår trygghet och våra speglar.

Och de finns även om vi inte ses varje dag!

Faktiskt så är ju den enda  person jag är tillsammans med alltid och -  för alltid  -  mig själv.

Min relation till mig själv är den längsta jag någonsin har.

Hur är då den här relationen ?

Vaknar jag varje morgon och är glad för att möta mig själv ?

Är jag en person som jag tycker om att umgås med ?

Tycker jag om mina egna tankar och känslor ?

Skrattar jag med mig själv ?

Älskar jag den jag är?

Är jag nöjd med att vara den jag är ?

Den näst längsta relationen är den med våra syskon.

Och jag har glädjen att ha flera stycken.

Även om det skiljer sexton år mellan den äldste och den yngste av oss (vilket gör att vi på sätt och vis inte delade barndom) så delade vi föräldrar.

Och nu när föräldrarna är borta så kan vi dela minnena med varandra.
Vi bor ganska långt ifrån varandra så det är inte precis något snabbfikasällskap vi kan ge varandra

Men de finns - och det finns telefoner. och det finns Skype....Underbara vänner har jag, en del sedan flera decennier, andra riktigt nya...underbara gåvor av livet!
Där kan det bli en och aqnnan snabbfika när jag nu efetr massor med år med mängder av övertid hamnat i "after work- gänget"!

Tappa inte bort dig själv i dina försök att hålla
kvar någon som inte bryr sig om att förlora dig"

Okänd tänkare

När vi tänker på ordet "mod" ser vi kanske gärna mäniskor som utför heroiska handlingar.

Kastar sig i vattnet för att rädda den som drunknar till exempel.

Hoppar från trampoliner.

Klättrar uppför stup....med mera ...med mera

Satt i de här tankarna runt en sak jag jobbar med när tanken plötsligt ändrade inriktning och jag kom ihåg hur vi  satt några stycken för många år sedan  - och utmanade varandra att komma på och skriva ner  "vilka olika slags mod" vi behöver

Sedan skrev vi samman en lista.

Jag har tappat bort min som satt i många år på mitt kylskåp -  men jag tänker ofta på den och nu har jag suttit här och rekonstruerat den ur minnet.

Det blev listan du får här- och du, jag blir glad om du delar flera "mod-tankar"

Mod behöver vi varenda dag - eller hur?

Mitt i vår vardag.

Modet att ha empati

Modet att älska alla  - trots allt.

Modet att tro att allt är möjligt.
Modet att skratta även när det är tungt.

Modet att säga vad man tycker. 

Modet att vara ödmjuk.

Modet att anpassa mig.

Modet att tänka alldeles själv.

Modet att tro på vad jag inte ser.

Modet att ge.

Modet att få.

Modet att inspirera.

Modet att anse att jag har rätt att ändra åsikt
och bli respekterad för att jag kan ändra mig.

Modet att vara osäker.

Modet att säga nej !

Modet att säga ja !

Modet att vara ärlig.

Modet att  vara snäll.

Modet att förlåta mig själv.

Modet att förlåta andra.

Modet att inte fördöma.

Modet att inte ha rätt.

Modet att säga “Jag älskar dig !”

Modet att våga se in i mig själv.

Modet att att vara medveten.

Modet att känna mig rik när jag är fattig.

Modet att vara optimist i en pessimistisk värld.

Modet att ha tålamod

 Modet att låta det som har varit vara.

Mod att sikta på himlen för att nå trädtopparna.

Modet att acceptera andra som de är.
Modet att vara fri.

Modet att ge en hand.
Modet att ta emot den hand som räcks.

Modet att känna mig löjlig.

Modet att ifrågasätta mig själv.

Modet att be och våga tro att min bön blir lyssnad på.

Modet att tro att döden tillhör livet.

Igår kväll, på det föreningsmöte jag deltog i på min tidigare arbetsplats Frivilligcentralen yttrade någon i ett sammanhang orden ; "jordnära drömmar".

Ett sånt uttryck som går direkt till mitt hjärta.

Poetiskt men ...ja just jordnära.  Vi kan väl inte rent fysiskt komma närmare vår jord, än vad våra fötter är, så ska man ha jordnära drömmar gäller det alltså att stå med fötterna på jorden.

Livet är nog för oss alla en resa i osäkerheten, och en del av oss kan av olika anledningar inte ha förväntningar på något gott, utan känner en ständig oro över att något skal gå fel. Det finns ingen försäkran om ett bra och gott liv men du och jag kan göra så gott vi kan.  

På många sätt var den verklighet som mötet igårkväll beskrev något som sannerligen kräver jordnära drömmar.

Bristen på pengar är skriande och man har idag skurit ner verksamheten till en femtedel och knappt det, av vad den var då jag slutade sista november 2016.

Politiker som var inbjudna för att man vill få en ökning på verksamhetsbidraget var just politiker och bollade med ord och gav inga löften.

Själv känner jag mig oerhört frustrerad och ledsen över att det är som det är för det lämnar många utan hjälp.

Kanske är det så att jag var "den siste idealisten" som var beredd att arbeta med många timmars ideell tid varje vecka.

Jag tror att det är så det måste vara i ideell verksamhet.

Just nu vill jag så gott jag kan, drömma jordnära drömmar om Frivilligcentralens varande och framtid.

De drömmarna handlar inte så mycket om mera pengar som de handlar om människokärlek och idealitet, öppna hjärtan och inställningen att jag gärna ger av det jag har....krafter, ork och tid.
Men eftersom idealister i viss utsträckning tycks vara ett utdöende släkte är det ju kanske ändå pengar jag får lov att ta med i mina jordnära drömmar för denna fantastiska möjlighet till lösning av så mångas problem som Frivilligcentralen varit i många år.

Ha nu en underbar torsdag!

Veckans tråkigaste dag tyckte jag som ung - men det var bara för att jag inte visste bättre.

Torsdagar är snälla, runda, goda dagar!

På tal om nära...några ord från 1600 talet.

I bostaden - bo nära marken
I tankarna - hålla sig till det enkla
I konflikter - vara rättvis och generös

I bestämmandet - försöka att inte kontrollera
I familjelivet - vara helt närvarande

Lao Tzu

Bilden lånad på Google

Det finns ord som man kan uppleva mera positivt än andra ord.

i tidiga morgonen innan jag ens var riktigt vaken dök meningen "bejaka dig själv" upp i mitt huvud.

Det satte igång tankekedjan innan kroppen hunnit fatta att jag var vaken och att det  därmed var dags att stuga upp.

Att bejaka sig själv handlar om att ta emot sig själv som den man är – inte om att bli någon.

Att se sitt värde oavsett vad man lyckas förverkliga eller prestera.

Bara för att jag är jag!

Det är sannerligen inte enkelt att vara människa.
Alla har vi vår historia av förhoppningar och besvikelser, av konflikter, sorg och ensamhet

Men också av förväntan som slagit in. Hopp som infriats.Allt har bildat den vi är idag.

Jag längtar efter en förändrad attityd i vårt samhälle, vår omvärld -  till svaghet och brist -  en större ömhet och tolerans inför felsteg och ofullkomlighet.Våra egna och andras.

Och inser att enda vägen till det som jag vill kalla för att bejaka andra just som de är -  är att bejaka mig själv som den jag är.

Jag vill utmana DIG och mig att våga bejaka oss själva fullt ut idag.

Med både det starka och det svaga som bor i oss.

Att få kontakt med kärlekens källåder i oss själva -  som finns där inom oss var och en.

Det är min utmaning till mig själv idag.

Jag blir glad om du väljer att dela den och göra den till din.

Allt gott till DIN måndag!

Avslutar mina tankar med Margareta Melins dikt.

OM JAG INTE VILL
Om jag inte vill det jag gör
då är det inte jag som gör det.

Om jag gör det jag gör

för syns skull för skams skull

för att vara till lags

och slippa kritik

då är det inte jag
som handlar

utan fruktan som bor i mig

Om jag inte vill
då är det inte jag. 

Om jag tvingar min kropp
att tala kärlekens språk

när jag inte vill

då är det inte jag som talar

Då skiljs jag från kroppen

och står hemlös utanför.

Och varje rörelse

utan min närvaro
smakar tomhet. 
När jag gör
det goda jag vill
när jag vill det jag gör
då är jag ett med mig själv.

Då är jag sann

Då är jag fri
Då är jag JAG.
 

 

Snubblade över ordet "trolsk" i morse och sedan dess har det dykt upp några gånger under dagen

Det är ett ord som får mig att associera till skog...kanske till och med urskog.
Eller i varje fall ganska orörd skog.

Ikväll dök minnet från Fiby urskog i Heby kommun upp i mitt minne.
Inte så långt från Uppsala - och inte så långt ifrån där jag växte upp.

I skogen.

Kanske är det som Verner von Heidenstam skrev:....den som lyss som en liten slarv, till skogens brus, får ett annat arv än den som fötts vid en gata.

Ibland tror jag det- eftersom längtan till skogen alltid varit en av mina största "längtor"

Här medamför har du ett foto från Fiby urskog.

Och det är precis så fär trolskt som det ser ut. Minns en gång när jag vandrade där och plötsligt skär ljudet av ett flygplan sönder tystnaden.

Det kändes som ett övergrepp på den känsla av tidlöshet som jag upplevde just då.

Åren som ostgöte har lärt mig att det finns en urskog här också.

Som har givit mig nya  minnen. Platsen är Göstrings urskog som ligger i Boxholm .

De påminner förstås mycket om varandra men kanske, kanske har Fiby en srskild plats i mitt hjärta

Jag har ingen bild från Göstrings urskog,

Men jag rekommenderar en dag i sommar när du/ni undrar vad man ska göra att ta en tur till Boxholm och Görstings.

Det är en speciell känsla.