l  

Att få glömma sig själv eller, komma i ett tillstånd som "upphäver jagförnimmelsen" är lite som att stänga ner det ständiga malandet i hjärnan och bara vara.
Baravara - det är ju något vi alla både behöver och längtar till!

Frihet är en känsla, upplevelse av situationer och har väldigt lite med situationerna i sig att göra.
Nelson Mandela svarade ju en gång på frågan om hur han stod ut med åren i fängelse  ungefär så här.

"Jag stod ut därför att murarna var utanför mig -och  inte inom mig."

Hans upplevelse påverkades inte av att murarna stängde in hans kropp.

Eller påverkades väldigt lite eftersom frihetskänslan bodde inom honom

Frihet är ett ord som bär vingar....och vi faschineras av de där vingarna som glittrar i solen.

Det paradoxala med oss - eller de flesta av oss - är ju att lika mycket som vi längtar efter frihet behöver vi trygghet - och ordet trygghet bär stadiga skor att gå med.

Så hur ska vi kunna förena dessa "längtor" och behov?
Förena vingarna och skorna?

Längtan efter frihet föds ofta på en plats där vår potential saknar utrymme.
En plats som omringar oss med begränsningar.

Självklart måste vi då följa vår längtan för att nå den plats där vi passar in - där vi får den uppskattning vi förtjänar eftersom det vi gör blir så bra - just på grund av att vi är just där vi ska vara.

Och är det den friheten vi söker - att få vara den vi är och få "spela på alla strängrana" på vårt livs instrument - då landar vår längtan efter frihet i trygghet-skorna som passar oss precis - de står där och väntar på oss!

Ha nu en riktigt fin söndag!

Gör den till just det DU längtar efter!

Ett klokord....

"Det finns bara ett slags framgång – att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt"

Christopher Marley

Vi möter ständigt människor som inte tror eller resonerar som vi själva gör.

Inte ens på arbetsplatsen där vi ofta jobbar med samma sak tänker man och tycker på samma sätt.

Oavsett att vi människor ställs inför precis samma verklighet( om vi gör det) så tolkar vi denna lika verklighet på olika sätt.

Utifrån den vi är- våra tidigare erfarenheter - vår kunskap respektive brist på kunskap kan vi komma fram till mycket olika tolkningar.

Men det är ju just detta som gör livet så spännande - att vi är olika.

Det är genom möten och kanske också genom de konfrontationer de kan föra med sig som vi växer och utvrecklas både på bredden och på djupet!

Om möten ska kunna bli så givande som de faktiskt oftast har potential att bli måste vi respektera andra, deras ställningstaganden, tro, åsikter...ja allt.

För att kunna det måste vi ha accepterat oss själva. 
Och likadant är det med att respektera.
Vi måste börja med att respektera oss själva för att kunna respektera andra.
De här tankarna föddes under en kaffestund på jobbet där det plötsligt bev två läger. Just för att detta med att respektera glömdes bort!

Ha en underbar lördag!

Själv ska jag ner på stan om en stund och förhoppningsvis få se en skymt av mannen i mitt liv när han springer Stadsloppet som är en mil. Vill ju få möjlighet att heja på honom.

Särskilt på andra varvet då han brukar vara riktigt trött!

Här kommer lite klokord för din dag....om du vill....

"Vår inställning till livet bestämmer livets inställning till oss."

John N. Mitchell

"Viljan att må bra skapar och formar allt vi gör  avgör hur vi förhåller oss, vart vi går, hur vi pratar och hur vi beter oss. Varje handling sker endast i syfte att förbättra vår situation"

Läste de här orden i en tidning för någon vecka sedan.

Har funderat mycket över dem.

Särskilt som fortsättningen i texten talar om att detta att vi ska må bra själva är det det absolut enda som driver oss.

Ni kan ju förstå att jag inte håller med om det.

Inte om man arbetar som samordnare på en Frivilligcentral där 350 underbara frivilliga är beredda att avstå egna favörer, egen tid för att göra skillnad i någon annan människas liv.

Och jag tror verkligen inte att vi är den enda frivilligcentralen eller sammanslutningen som förmedlar frivilliga i Sverige.

Vet du att Sverige och Norge ligger bland de övre länderna på listan av utförda timmar frivilliginsatser!

Det är väl fantastiskt!!

Så inte är Sverige enbart befolkat av egoister som bara har sitt eget mående i fokus!

Det VET jag.

Jag ser det varje dag!

Jag anser att mänsklighetens främsta svaghet är avsaknad av välgångsönskan till alla och handling för att det ska bli verkligt!

Oxh att vårt hopp ligger i att ta ansvar för varara.

Det verkar som om den ”vägvisare till att göra goda handlingar och kallas samvete – aldrig dör,men vi kanske nonchalerar viskningarna från vårt inre.

Men jag tror inte att någon enda människa salknar samvete. avstängda. När vi förstår detta befrias vi från att döma och sätta stämpeln ”dålig” på oss själva och andra.
Vi får upptäcka att det finns egentligen inga dåliga människor.
Bara människor som inte lärt sig lyssna till sin inre kompass - sitt samvete.

Hur lär vi dem då?

Det vet jag inte...men jag tror det är möjligt!

Nu vill jag önska DIG en skön fredagskväll och en god natt!

Här kommer ett klokord till dig....

”Det är lättare att handla sig fram till ett nytt sätt att tänka

 än att tänka sig fram till ett nytt sätt att handla."

Marianne Wilhelmsson

Tyvärr inte mitt hem - och jag avslöjar inte vems hem bilden föreställer

Om man går in på Facebook eller något annat socialt medium (vilket jag bara gjort undantagsvis...gått in på annat socialt medium alltså) så slås man ganska fort av känslan av utställning och kanske till och med föreställningö.

Gulliga barn och barnbarn...nya huset..totala home-makeovern, semesterresan till det senaste heta resmålet....

Är allas liv så perfekta....deras hem så välmöblerade och städade....barn och barnbarn är förstås det finaste livet ger oss- men är de alltid så perfekta??

Inte är det för deras eventuella perfektion vi älskar dem.

Det är ju för att de gjorde oss till världens lyckligaste förälder då de föddes - och sen sker det en gång till- de gör oss till världens stoltaste mor/och eller farföräldrar när de ger oss ett barnbarn eler flera.
Absolut...det är klart de är det finaste i våra liv....

K'nner du det inte ibland som jag gör....att du liksom vill smyga ut från utställningen - att du vill slänga dig i din egen soffa där soffkuddarna verkligen inte är ruskade och släta....att det bara blir för mycket med allt detta perfekta...

Vi SKA förstås - framför allt vara innerligt tacksamma för dem vi har i våra liv....föräldrar, syskon, mor och far föräldrar....barn och barnbarn..vänner och kuseiner...hela denna underbara blandning som är vårt sociala nätverk och som också gör oss till den vi är.

Och vi ska vara tacksamma och glada för våra hem.

Vi har det fantastiskt bra.

FÖr allt detta vi har är vi förstås glada och lyckliga.

Det är inte det jag vänder mig emot i dessa rader,illkomna efter en kort ivisit på Facebook efter en 12- timmars arbetsdag där allt gått i ett.

Utan det är att vi sätter upp en fasad!

Ser ni alla vilket fantastiskt vackert hem vi har.

Hur lyckade våra barn  är....och så vidare och så vidare...

Vi älskar detta som livet givit oss - och är rätt- vi ska göra det...men kanske älskar vi det 'ändå allra mest för skrynklan och fläcken...det som gör det mera mänskligt...

Önskar DIG en kväll när DU känner hur tacksamheten flödar över - tacksamheten för dessa fantastiska människor som DU har i DITT liv och som gör det så rikt!

Ta gärnmed dig klokorden här nere då du vandrar vidare...

"Andra människor och saker kan hindra dig för stunden. Du är den ende som kan göra det för alltid."
Zig Ziglar

Det jag innerst inne vill!

Det vill jag göra.

Så tänker vi ofta och säger ibland.

Men hur ofta blir det så.

Rädsla, förväntningar från vår omgivning och förväntningar från oss själva gör det svårt för oss att verkligen stanna upp och fråga oss vad det är som vi verkligen vill.

Idag har livet påmint mig om att något som känns främmande idag,  kanske är just det som blir en sanning i framtiden. Vi skapar vår framtid i varje steg vi tar men ibland är det extra tydligt.Vid morgonens gemensamma kaffestund på jobbet kom vi in på Gud.

Inte något som jag tror har hänt på väldigt länge.

Det blev en väldigt laddad och samtidigt meningsfull stund medan kaffekvarten blev en halvtimme.
Egentligen har alla någon bild av Gud.

Min bild är kanske lite olika många andras.
Jag ser Gud som kärleken och rättvisan, far och  mor, och - förstås min närmaste medvandrare i livet.Omsluten.Trygghet med andra ord!

Jag tror att jag vågar säga att inom alla människor bor en längtan efter gränslös fred och kärlek.
Den längtan är det vi ska lyssna till för att leva vår innersta önskan.

Leva fram emot den och sedan vi funnit den - leva den!

Önskar DIG med dessa kanske lite okoncentrerade funderingar en riktigt skön måndagskväll och en god natt så småningom.

Några kloka ord att klura över...

”Bara i växande, förändring och utveckling finns paradoxalt nog verklig trygghet.” 
Anne Morrow Lindbergh

 ö

Enligt media finns det 53 platser i Sverige med problem i form av att ungsomar till exempel bränner bilar.

316 bilar brann förra året i Malmö.

Det brinner numera både i problemorterna och småorter och småstäder tycker jag att det verkar som.

Jag kan inte se det på något annat sätt än att det smittar.

Man hör och läser om bilbränningar och så bränner vi väl här också då.

Helt förglömmande att bilägarna inte kan göra något till eller ifrån ens egen arbetslöshet, sociala svårigheter, dysfunktionella familjer.

Diskussionen om hur vi ska lösa detta tycks ju (som så ofta) ha hittat två ytterligeter.
De som säger att bränna bilar är ett brott, en kriminell handling och ska behandlas som detta.

Till den andra kantens tyckare som anser att det är samhällets fel att ungdomarna bränner bilar, kastar sten på polisen, brandmän och ambulanspersonal.

Och därför är det ett symptom (som på en sjukdom) och inte ett brott och ska följaktligen efter "den mjuka linjens tyckare" behandlas som om personen vore sjuk.Och att samhället måste be om ursäkt för att de behandlat personen så illa att det tvingas bränna bilar. Missa inte ironin.

Vi gör alla våra egna val! Men låt oss bemöta dessa unga killar med respekt och en vilja att förstå. Klarar vi inte det kommer vi aldrig att klara av att bygga vägar till anpassning för dessa killar till det samhälle de är så arga på.

För min egen del vill jag hamna inte på den ena eller den andra kanten - utan kanske man ska säga mitt emellan.

Visst är det ett brott att bränna bilar och andra ligisthandlingar. Utan all tvekan..
Och kriminella handlingar måste behandlas som sådana.Polisanmälas och föras till åtal.

Sedan ska vi ta till oss kritiken och se vad vi kan göra för att hjälpa dessa unga bilbrännane och stenkastare till ett bättre liv....ofta har de ju en bristande skolunderbyggnad, så klokt är kanske att blrja där. Erbjuda utbildning.
Men också utdöma samhälsstjänst som konsekvens av de handlingar man begått.

Oj, nu blev det mer skrivet är jag avsåg....men så blir det när man blir ivrig.

Nu vill jag bara önska DIG en skön söndagskväll och en god natts sömn!

Ta med dig tanken här nedanför när du vandrar vidare...

"Låt oss välja att bli en positiv kraft, som kan ge mer glädje till världen."

Karin Volo

Tacksamhet - mitt i det svåra....tacksamhet....en av de byggstenar som ger oss ett rikt liv.

Faktiskt oavsett våra livsomständigheter.

Tacksamheten mot livet förstärker vår  innerlighet och ger oss ödmjukhet

Ofta upplever jag att vi gärna skräms av att på ett djupare plan prata om det som är djupt och allvarligt.
Om vad som händer när vi möter svåra besked. Kanske det av många mest fruktade beskedet..

.

Tacksamhet innebär inte att vi måste vara nöjda med allting oavsett hur vi har det.

Om vi vanligtvis är en tacksam människa och vi möter något som är svårt så rasar vi för en stund rakt igenom den botten i oss som tacksamheten byggt.

Vi måste få gråta och sörja.

Först slås allt i spillror, man gråter och rasar, är barnslig och hjälplös.

Men så småningom kommer vi ut på andra sidan, klokare och starkare - med en ännu större och djupare - en ännu mera förankrad tacksamhet inom oss.

Och vill vi komma vidare igen - efter sorgen och chocken och kanske även ilskan -  måste vi låta tacksamheten långsamt återta regeringsställningen inm oss.

Tankar som smugit sig på medan jag satt en stund i diset på balkongen.

De första höstdimmorna som sveper in vår stad och gör den faktiskt ganska spännande med former som ibland och delvis bara anas i disigheten.

Och känner tacksmaheten för en söndag som ger mig rätten att baravara!

Önskar DIG just den söndag DU vill ha och behöver!

Några ord att ta med in i dagen...

"Att varje dag arbeta med att vara tacksam för något jag är bra på eller har i min närhet är en del av  det goda livet"

Phebe Morris

Ibland känns en tanke vi har fullständigt ny.

Och det är den säkert!

För oss!

Men det är då man blir överraskad av att andra människor har tänkt samma sak som en själv, eller till och med djupare och bättre, och tänk - kanske redan för två tusen år sedan - eller ännu längre sedan.

Det är viktigt att ta sitt - och förstås även andras tänkande på allvar.

Ett sätt att pröva en tanke på ett seriöst sätt är att tänka sig  konsekvenserna av tanken om den vore sann.. sa någon till mig en gång.
Det rådet har jag burit med mig under många många år i livet och haft stor nytta av.

Funderade på dem på nytt då jag hörde någon kommentator i ett nyhetsprogram säga: "Innerst inne vet vi att slumpen när som helst kan ta allt ifrån oss."

Hisnande tanke - eller kanske inte.

Vi vet det som sagt.
När jag tog det goda råd jag burit med mig och använde det på denna mening så visst - det är rätt - men jag känner hur jag gärna vill blunda för  insikterna detta ger mig.
Vi säger visserligen ofta att allt kan ta slut på ett ögonblick - men vi låter orden hålla insikten ifrån oss.

Ungefär som att vi sä'ger det som en slags besvärjelse - ett sätt att visa Ödet eller Gud eller vad vi nu tänker - att vi är införstådda med att allt kan försvinna som vi kallar för vårt.

När som helst!

Det är allas vår verklighet!

Tyck inte att jag är tjatig nu - men - visst måste detta få oss att bli närvarande i stunden....oavsett den är bra eller dålig.

(Inom parentes sagt finns det vissa stunder jag helst inte vill vara närvarande i- tandläkarstolen till exempel.
Men i övrigt tror jag även de svåra stunderna har något att ge oss!

Ha nu en underbar lördag!

det är DU värd!

Här kommer en klokt citat....en vers ur en dikt av Britt Hallqvist som främst diktade för barn - men det är vi ju alla längst inne - eller hur?

"Det finns ingen stjärna och blomma,
som Gud inte kallar vid namn.
Det finns inget barn i all världen,
som inte får rum i hans famn."

".