Det är så vackert att se ut genom fönstret.

Träden på gatan utanför är så gröna att det lyser och glittrar och eftersom jag befinner mig högt upp i ett hus ser det ut som om det är en grön mur därnere nära marken.

Skönt att vara människa en morgon i maj.

Den allra sista dagen i maj.

Som inte ler - vilket vi gärna förväntar oss av majdagarna....men den tar emot med ett mjukt barmhärtigt ljus.

Ännu en dag.... de är faktiskt begränsade dagarna vi vaknar på jorden.

Jag har en fin vän, en kvinna som fyller 92 år idag. 
Jag satt här och fixade med det kort jag ska sätta i blommorna och kom på att jag skulle räkna ut hur många dagar denna kvinna som nått en så pass mogen ålder vaknat på jorden.

33 603 dagar har hon vaknat på planeten Tellus om denna kalkylator svarade rätt (Gå gärna in på länken för att få veta hur många dagar DU levt!. Det är enkelt och det är ganska roligt.)

Det har slagit mig många gånger den sista tiden att vi lever i en slags väntan hela vårt liv.

I bästa fall i en slags förväntan!

Förväntan är en viktig drivkraft vi behöver, lika viktig som vår fantasi.

Vad skulle ske om vi slutade att vara förväntansfulla?

En skrämmande tanke.

Känner vi förväntan - så väntar vi på något vi hoppas och tror ska komma!
Förväntan ger oss öppna ögon och öppna hjärtan.

Beredda att ta emot!

Förväntan och förundran ligger nära varandra.

Förundran över att allt det grå och mörka förvandlats till grönska och färger.

SÅ - låt oss förvänta oss en bra dag idag!!

Tittade igår kväll på på en helt underbar film på Netflix....Änglavakt...*Jag har sett den förr - men jag behövde den efter det fruktansvärda dådet i Manchester.
Mina tankar sysslade med våld och terror och jag kände rädslan komma krypande.

Terrorns framgång är ju möjligt just på grund av den rädsla den sprider.

Den stjäl våra livs innehåll och glädje utan att ens lyfta ett finger.

Så jag ville få byta tankar och tog filmen till hjälp.

Filmen handlar om att inte ge upp hoppet....hoppas och tro mot allt förnuft.

När man verkar för de goda krafterna får man hopp för mänskligheten.
Det finns oändligt mycket ondska i världen, det handlar inte om att blunda för det eller förneka det.

Det handlar om att hitta tilltron till det goda....

Och hoppet är vårt allra bästa verktyg för att få det!

 Att hitta styrka utan hopp.

Att ha lust och finna ork och tro, utan hopp.

Nej det är inte möjligt.

Så låt oss hålla i hoppet hur skört det än är med båda händerna.

Vägra släppa det.

Det kommer att bära dig till det du hoppas på.

Jag vet att en del ibland tycker jag låter alltför optimisitisk.

Att jag nästan tror på under.

Ja det gör jag faktiskt.

Och jag tror att den tron och hoppet om en bättre värld är det som kommer att förändra både den som är bärare av hoppet och den som är omkring.

Så sker under....genom  att tro att de är möjliga!

Önskar DIG fina dagar inför Kristi Himmelsfärdsdagen som ofta medför en extra ledig vardag så den som arbetar får fyra lediga dagar!
Hoppas DU har det!!

Håll fast DITT hopp - låt ingen ta det ifrån dig!

När jag återvände hem idag på eftermiddagen efter att ha tagit en långpromenad och handlat middagsmat stod det strax utanför vår port två polispiketer med öppna dörrar och roterande blåljus.

Efter att ha följt nyheterna om det fruktansvärda terrordådet i Manchester som kostat 22 unga människor livet och skadat upp emot 60 var tankarna lite  påverkade av det som hänt där.

Frågade en man som stod utanför caféet på hörnan i vårt hus om han visste anledningen till polisinsatsen.

Och det gjorde han.

En svårt berusad man skulle ta sig över gatan och gick ut mitt bland bilarna -i  en rondell med mycket trafik - och ramlade.

Polisen hade tydligen just kommit.

Då såg jag plötsligt två poliser stötta den berusade mannen. Och varsamt hjälpa honom in i piketen!

Det skedde med så stor respekt och så mycket vänlighet att jag blev alldeles varm om hjärtat.

Härligt att leva i ett land där polisen visar omsorg om den som misslyckats.

En stor och viktig punkt på min vara-glad lista.

Nu är det kvälll och dags för kvällsdusch och natti natti!

Jag är jättetrött ikväll och hoppas på en god natts sömn - imorgon är en annan dag!

Önskar DIG en riktigt skön kväll och en god natt!

Visste du att den strålning som vår under 90  - 100 år framväxande teknik...telefon...radio och dator med mera har nått ut inom en sfär med 90 ljusårs radie, som rymmer cirka 500 solliknande stjärnor och flera tusen ljussvagare stjärnor.

Vi har verkligen talat om att vi finns.

Om det nu finns någon att tala om det för.

Stjärnor och stenar.....det är något speciellt med båda.

Stjärnans ljus har färdats kanske sedan innan jag bodde där jag bor nu - innan det når mig.

Fantasieggamde eller hur.

Och stenar - ja de faschinerar mig...jordnära, jordbundna, skrovliga eller släta. Precis som oss människor.

Erkänner att jag fortfarande -  i liten omfattning samlar på stenar.

När jag var loiten samlade jag stenar i en bäck. Jag har tre fyra av dem kvar, Inte så fina kanske - men underbara för mig. De får mig att känna drömmarna och bvattnet över de bara fötterna.

Vilken fantastisk fantasieggande värld vi lever i.

Jordens alla hörn må vara utforskade vid det här laget....men för varje par ögon som upptäcker platser och sevärdheter föds de liksom på nytt.

Skapar tankar i ytterligare en hjärna.

En underbar värld är vi ett litet sandkorn om ens det i.

Men vi är en del av den.

Det är stort och det är spännande.

Bilden har inget med någon nämnd i inlägget att göra.

Jag gissar att du precis som jag följt programmen om barnen som skulle ha mördat sin kompis i Arvika.

Jag har följt det och förfärats och faktiskt börjat undra om jag som oskyldig vusen skulle kunna stå emot det övergrepp som förhören med pojkarna utan tvekan var,

Det vill jag säga utan att skulenbelägga någon enskild....förstår att ingen menade illa. Men det gick överstyr.

Så fort jag bkundar ser jag Rolf Sandberg i polisuniform hötta med fingret åt femårige Robin och säga:

”Får jag klargöra en sak!”

Till en femåring. Som är alldeles, alldeles ensam i rummet med en stor, vuxen polisman!!!???

Robin försöker vara till lags, ge de svar han tror att polisen vill ha.

Det var ett absolut övergrepp även om det skulle vara så att man varit solklar över gosswns  skuld.

Han var fem år.

Jag hoppas verkligen att det nu finns en lag som ser till att stödjande personer finns med i alla de fall som barn ska förhöras.

Kevin blev fråntagen sitt liv, sin framtid. Av vem? Den frågan hänger i luften men det bör vara ganska klarlagt att det inte var av de små bröderna.

. Kevins föräldrar förlorade sitt barn pojken med den glada busblicken och lockarna.

Bröderna Christian och Robin blev utpekade som mördare. Förlorade sin framtid. Tystnaden har varit ett gängelse för dem mellan föräldrarna och mellan sönerna och föräldrarna.

Det finns ingen dom som kan omprvas - så alltså får familjen fortsätta att leva med frågorna.

Förhoppningsvis är tystnaden nu bruten så de kan tala  även med andra.

Dagens långpromenad blev nästan en halvmil.Och bjöd på det finaste som finns - flera möten med människor!

Två härliga möten med frivilliga som båda på varsitt håll var på väg på uppdrag.Underbart att se att det fortsätter göras uppdrag på min gamla arbetsplats
Och kramar till sin förra samordnare bjöd de också på!

Och så ett underbart möte med en liten femåring och hennes mamma i Västgötebacken som verkligen inte är sig lik med all byggnation.

Iris är en mycket pratsam ung dam...så hon berättade ingående vad de hade gjort på stan och avslutade med orden: "Det är bara så jobbigt att gå på stan med mamma - hon får så mycket IDEÈR!"

Nog har det  - som de gamle brukade säga: "varit i säck innan det kom i påse"

 



Har du tänkt på att många gånger - kanske nästan alltid då vi berättat för någon om sorg eller sjukdom eller annan motgång som mött oss så lägger vi till . Men - det kunde varit värre.

Givetvis kunde allting ha varit bättre också, vi kunde helt sluppit det hårda mötet. med olycka, sjukdom eller sorg.
Men det är något vi säger betydligt mera sällan.. Kanske är det ändå så att det är någon slags positiv känsla trots allt som hänt oss, att det kunde ha varit ännu värre.

Ja det kunde alltid varit värre.
Men nog borde vi ge oss själva och varandra rätten att tala ut vår smärta istället för att lida i påtvingad tystnad.

Visst kunde det allra mesta alltid varit värre.....om vi smäller bilen i en krock är det helt klart betydligt bättre att det var bilen  och inte vi själva som kraschats.

Ändå är det kanske problematiskt ekonomiskt.

Om läkarbesöket avslöjar för oss att vii inte behöver tänka oss det värsta scenariot utan bara det näst värsta så är det klart att det kunde varit värre....

Men det som är kan kännas svårt nog.

Viktigt att vi får klaga och gråta utan att behöva ursäkta oss - och säga att det kunde varit värre.

Just då  är det som skett det värsta som kunde hända.

Och det behöver vi få sörja oss ur.

Och få sympati och medkänsla....

Så småningom kommer vi självklart att se att det kunde varit värre.....

Bilden lånad av google

Jag hade ett läkarbesök inbokat på vårdcentralen i morse.

Jag frapperades över att bland alla dessa sju läkarnamn som stod på dörrarna var det en enda som hade ett svenskt namn.

Likadant såg jag att en hel del av sjuksköterskorna hade ett annat ursprungs - hemland.

Jag tror det ser ut så här på många, kanske de flesta vårdcentraker idag.

Vad skulle hända om de som skriker "Släng ut dem" fick som de ville?

Då blev läkar och sjuksköterskebristen inte bara bekymmerssam som den är idag.

Då blev den absolut katastrofal!

Någon borde upplysa dem om det!